Hustle & Flow 2005

Det är jobbigt att vara hallick. Särskilt om din bil är en skrothög, plånboken ständigt tom och dina bitches ger dig huvudvärk dag efter dag. Det kan Djay, huvudpersonen i ”Hustle & Flow”, skriva under på. Terrence Howard spelar något så oväntat som en hallick med större ambitioner än att förmedla punani om dagarna. När han börjar tröttna på att ständigt vara pank och samtidigt kommer över en gammal leksaks-keyboard, väcks ett gammalt musikintresse åter till liv, och han ser sin chans till att för en gångs skull göra något vettigt för sig själv och sina tjejer.  

Grundstoryn är inte på något sätt nyskapande. Denna typen av solskenshistorier, om drömmar som mot alla odds slår in, har vi sett ett antal gånger förut så vad gör att just ”Hustle & Flow” sticker ut ur mängden? Ttrots den hårda miljön (och försöket att slå rekord i antalet svordomar i en och samma film!) är Craig Brewers manus fyllt med oväntad humor och kärlek. Samtidigt som Tarantino- och 70-talsinfluenser kan anas, inte minst i inledningsmonologen och de snygga förtexterna, finns här tillräckligt med värme och inspiration för att smälta det kyligaste av hjärtan.

Men filmen hade inte varit mycket utan dess otroliga skådespelare, med Terrence Howard i spetsen. En hallick som vill bli rappare är en ganska komisk idé, som lätt hade kunnat bli fånig på film. Men Howard gör sin karaktär till någon som är lätt att känna sympati för. Trots att han ibland är ett stort svin, så känns hans drömmar om ett bättre liv äkta och engagerande. Precis som Julia Roberts var magnifik som Erin Brockovich och det är omöjligt att tänka sig en annan don Corleone än Brando, är rollen som Djay Terrence Howards fullt ut. En skådis kan skatta sig mycket lycklig om han eller hon kommer över en sådan roll under sin karriär. Även resten av skådespelarna imponerar – vem hade till exempel kunnat tro att Anthony Anderson var kapabel till seriösa roller?

Och musiken, vi får inte glömma musiken. Det är inte för ingenting som amerikanerna satte kvällskaffet i halsen när Three 6 Mafia ramlade ut på scenen vid årets Oscarsgala, och drog hem en Oscarsstatyett för låten ”It’s Hard Out Here For A Pimp” (i hårt censurerad version…). Musiken spelar naturligtvis en stor roll i ”Hustle & Flow”, och med flera andra låtar i samma klass har man skapat ett av årets intressantaste soundtracks, även om du som jag inte är ett större hip hop-fan i vanliga fall.

Sen ska det ju påpekas att ”Hustle & Flow” inte är en film för alla. Elaka tungor har anklagat filmen för att vara allt från rasistisk och sexistisk till stereotyp, vilket jag inte kan finna grund för. Visst berör den prostitution, men det är synd att haka upp sig på det så mycket att man missar filmens budskap. För i grund och botten handlar det om att längta bort, och vilja bli en bättre människa.

För att vara en film om hallickar och dåliga kvarter finns här osannolikt lite våld eller gängbråk, och det är skönt nog långt ifrån den på pappret snarlika ”Get Rich Or Die Trying”. Medan det är lätt att få intrycket att detta är ”ännu en ghetto-film” överraskar ”Hustle & Flow” med att vara känslosam, fylld med sköna beats och få publiken i gungning. Ja, en sann feelgood-film alltså, fast med horor och gangstaz. Ge den en chans, och du ska se att det är omöjligt att inte bli berörd.