Hunger (2008)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En odyssé inom vilken den minsta lilla gest blir en storslagen handling och där kroppen blir ens sista tillgång till protest. Filmen skildrar den hungerstrejkande IRA-mannen Bobby Sands sex sista veckor vid liv i ett Brittiskt fängelse i början av 80-talet.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: HUNGER

Alltför spekulativ och långsam
Trots en lovande idé och många duktiga skådisar, är "Hunger" en alltför spekulativ och många gånger låååångsam odyssé in i hungerstrejkar och våldsamheter. Det är inte en film för alla, det är en sak som är säker.

Brittiska indiependentrullen "Hunger" har det senaste året rest världen över och var en självskriven och mycket uppmärksammad medlem på förra årets upplaga av Stockholm filmfestival (filmen vann pris för regidebut och bästa skådespelare). Multi-konstnären Steve McQueen (ska inte förväxlas med den mer välkända skådisen från "The Great Escape") står för regin i denna våldsamma berättelse; det är historian om en kollektiv hungerstrejk. Och om IRA.

Den unge IRA-sympatisören Bobby Sands (kristallklart spelad av Michel Fassbender) fänglas för sin politiska övertygelse och inleder en hungerstrejk (och ’ingen tvättning’-strejk) för att skapa medial uppmärksamhet och i slutändan även politiskt erkännande av den irländska republikanska rörelsen.

"Hunger" är en orgie i plågsam död och mycket långa såväl som odramatiska scener; ta bara den drygt 16 (!) minuter statiska tagningen kring en enkel konversation mellan Bobby och en präst. Det är alltså inte bara psykiskt (våld, avföring, svält) som det är på gränsen att uthärda, detta filmiska spektakel är även rent kroppsligt påfrestande. Det är förstås med bakgrund som ’konstnär’ som McQueen laborerar med filmmediet, och det är ofta ur en ickefilmares position som utgången är tagen. Helt ärligt är det inte alltid som denna experimentlusta går hem. För även om det stundtals är gripande och utmanande rent filmiskt, så är det också väldigt ofta gäsp. För det är omvartannat poetiskt och långsökt; vackert och spekulativt. Inte för allas smak, och inte i närheten av att vara så pass övertygande och engagerande att det faktiskt går att ta till sig.

Ofta stannar "Hunger" dessutom upp och blir till en mållös berättelse utan hopp och utan kontrast; filmen vilar ofta på en tvivlande hunger efter något mer, men som aldrig kommer. Och i förlängningen blir det därför väldigt svårt att förstå vad regissören McQueen har haft för tanke bakom, särskilt då efter det faktum att Bobby (och hans vänner) ämnar hungerstrejka för sin politiska övertygelse. Det blir bara tårta på tårta: scen efter scen, förnedring på förnedring. Och då blir det alltför tunt.

Men "Hunger" är förstås inte helt oäven eller totalt smaklös. Själva inledande poängen, att stå för det man tro och kämpar för, är självfallet nobel och respektingivande. Men i detta fall, i långfilmsformatet, måste det gå att kräva mer. För även om det på pappret är en aktningsvärd filmidé och välspelade roller, så bör det bli någonting mer än bara en lätt axelryckning. För när ljuset till slut tänds i salongen är "Hunger" en film som tyvärr är lätta glömma.

ONÖDIGT VETANDE "Hunger" blev vinnare i kategorierna Bästa Regidebut och Bästa Skådespelare på Stockholms filmfestival 2008.

Mattias Löfroth Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Film
Tungt och kraftfullt politiskt drama av den gode McQueen, fyran är utdelad!
6080-0
5/5
Behöver inte säga mer.
Danne
scenen var tjugo minuter lång när kameran bara stod stilla. sedan när Fassbender tittar in i kameran så är den ca 5 minuter.
Visa fler (12)

Veckans populära filmer

Visa fler