How to Die in Oregon 2011

Nåväl. Som tur är behövde inte min hjärna ägna för mycket tid åt mina nojor, ty uppmärksamheten låg stabilt på vita duken. Peter D. Richardsons dokumentär rör den amerikanska lag om självmord med stöd av läkare, som Oregon blev första delstat att rösta igenom 1994, och med fokus på de döende blir det med små medel en gripande skildring. Omöjligt att värna sig mot.

Men det är klart, sedan kommer stunderna av propaganda. Kanske propaganda är fel ord, däremot är det högst subjektivt och vi ser tydligt var dokumentörens eget stöd ligger, vad han vill med filmen. De som är negativa till lagen och till hela grejen att staten ska stödja självmord, de kommer sällan eller aldrig fram, och det är ofta mycket prat om hur det handlar om val. Om den sjukes egen rätt att välja. Om kontroll. Om patientens egen rätt att ta kontroll över den sista tiden, vare sig det handlar om att ta sista steget eller inte. Vilket förstås är bra men stundom hamras in. Lite som en propagandamaskin.

Samtidigt krävs det inte mycket för att dras in igen, in i intervjuerna med de sjuka, att lära känna de sjuka, det är effektivt. Alltid känslofyllt. När lamporna tändes efter filmens slut var det enda som hördes i salongen snyftningar. När vi, biopubliken gick ut, var det med tunga steg under stor tystnad.