Hotell Marigold (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Några av Storbritanniens mest älskade skådespelare sammanstrålar i denna varma komedi om Marigold Hotel i Jaipur i Indien. Dit kommer en grupp människor, alla av olika anledningar; för att uppleva äventyr, för att få en ny höftkula, för att återfinna en gammal kärlek eller bara för att få en nystart.

Omställningen från det kalla gråa England till det kaotiska färgsprakande Indien är för vissa lika svårsmält som den indiska maten men ibland är en kulturkrock just det som behövs för att inse att det aldrig är för sent för att börja leva.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: HOTELL MARIGOLD

Trivsam pensionärsfilm
I filmens värld måste man som senior tydligen resa till Indien eller göra något annat drastiskt för att finna ro på äldre dagar. Här hamnar några av våra främsta, brittiska veteraner på ett nedgånget hotell och upplever både kulturkrockar och kärlek. Minst sagt välbekant men trivsam feelgoodmys där ensemblen är bättre än manuset.

Pensionärsfilmer med nämnvärda titlar går att räkna på tio, nästan fem fingrar med "About Schmidt" i täten. Äldre skådespelare brukar ofta förpassas att spela förälder eller mor/farsföräldrer i filmer om de inte heter Meryl Streep eller, tja, är en man. Därför är det mycket befriande att se en film där seniorer och deras sätt att hantera ålderdomen står i centrum, även om man inkluderat fler än en stereotyp bland karaktärerna.

Vi har sett många av rollfigurerna förut: den nyblivna änkan (Judi Dench) som har problem att betala hyran, den fördomsfulla tanten (Maggie Smith) som behöver en ny höft men ogillar utländska läkare, den nypensionerade toffeln (Bill Nighy) och hans hunsande fru (Penelope Wilton), den livströtta ensamvargen (Tom Wilkinson), samt de pilska romantikerna (Celia Imrie, Ronald Pickup) som försöker återuppleva ungdomens dagar i sänghalmen. Alla hamnar de på det fallfärdiga titelhotellet som unga indiern Sonny ("Slumdog Millionaire"-stjärnan Dev Patel) ärvt och tafatt försöker hålla vid liv. Inte oväntat uppstår både konflikter, kulturkrockar, vänskap, dramatik och lite kärlek.

Detta är en idealisk film att ta med föräldrar och mor/farföräldrar på. Det är charmig, trivsam och mysig feelgood där lättsam humor varvas med simpla men vackra budskap om att åldras med värdighet, upptäcka världen och ta vara på chanser man får i livet. Ska man vara cynisk så är det ett ganska tunt manus med en hel smågenant publikfrieri men det funkar - man blir både road och rörd.

Däremot är det svårt att frångå det faktum att de fantastiska skådespelarna - några av Englands främsta proffs - är så bra att de förtjänar bättre material att jobba med. De gör sitt bästa för att gjuta liv i sina lite kantiga figurer men många förblir lösa stereotyper, särskilt då de får slåss om spelutrymmet. Mycket fokus hamnar på sympatiske men inte riktigt lika mångsidige Patel och hans kärlekshistoria

Wilkinson har några riktigt fina scener som den homosexuella domaren på jakt efter sin gamla ungdomskärlek och en möjlig ny trend med äldre bögar på film efter Oscarbelönade "Beginners" är naturligtvis välkommen. Men hans öde, liksom många andras, blir ganska uppenbart och särskilt i finalen blir det lite väl lyckligt och tillrättalagt. Men trevligt och lättsmält är det, man hade bara hoppats på att dessa värdiga veteraner fått något vassare och smartare att jobba med på ålderns höst.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
12420-0
Väldigt slarvig medioker film utan något extra.
Skåderspelarelit eller inte. 2/5. Detta är filmmakeri när det är som absolut sämst. Inget hjärta, ingen själ, förutsägbart och det märks på skådisarna att dem bara vill ha det överstökat. Filmen snor friskt av liknande filmer i genren, notera den malplacerade ripoffen av slumdog millionaire. Förutsägbar tramsig film utan några som helst höjdpunkter med en absolut främsta höjdpunkt bestående av en långsökt gay historia som aldrig följs upp ordentligt. Notera också att HELA ensemblen aldrig delar en scen med dialog med varandra. Undertiden jag såg filmen hittade jag på scener som hade passat in perfekt, scener när alla karaktärer samlas och på ett humoristiskt sätt hade kunna göra filmen godkänd. 

Vill ni se en bra drama/komdei som utspelas i indien se istället den underbara Darjeerling limited.

Jävla bajsfilm Marigold var, 2 jävla timmar lång var den också.
David Brent
Filmen handlar om ett gäng åldringar som av olika anledningar lämnar England för Indien. Där korsas deras vägar och en vänskap växer fram emellan dem samtidigt som vi får följa deras försök att anpassa sig till ett nytt land och en annan kultur.

I dagens filmklimat där det bara är superhjältar, remakes och trånande vampyrer i bar överkropp som säljer biobiljetter så var det dels väldigt ovanligt, glädjande och befriande att få se en film där ett gäng veteraner har de bärande rollerna. Det var kul och intressant att få ta del av deras levnadsöden.

Den brittiska skådiseliten är dessutom fenomenal och får ut det mesta av sina roller. Visserligen var filmen lite konvetionell och lite förutsägbar, men den har de ingredienserna som britterna är så bra och världsledande på. Den har charm, vemod och humor i en lysande mix. Det räcker långt och betyget blir en svag fyra! Tummen upp för att någon vågar satsa på ett så osäkert kort som att berätta en historia om människor uppe i åren, med fel och brister, utan specialeffekter och trikåer. Det finns lite hopp kvar iaf ;)
JVF
Bra recension, fick exakt samma intryck av filmen. 3/5.
Visa fler (1)

Relaterade filmer