Höstsonaten (1978)

3.6
Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En framgångsrik konsertpianist besöker sin dotter efter sju år ifrån varandra. Mötet mellan mor och dotter blir uppslitande och deras gemensamma förflutna rivs upp.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info
MovieZine-recension saknas, maila oss så lägger vi till titeln till önskelistan.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Häll
Wow vilken film! Ett riktigt jäkla bombnedslag som lämnar mig som paralyserad, oförmögen att tänka eller prata. Historien om relationen mellan mamma och dotter är en ganska så enkel sådan men berättad så skickligt och närgånget att de nästan blir plågsamt. Kameran som nästan alltid ligger väldigt nära gör det hela ännu mer närgånget, äkta och naket. Skådespeleriet är fantastiskt hela vägen igenom. Men starkast av allt lyser Ingrid Bergman! Hur hon låter smärtan och sorgen helt spela i ögonen utan att behöva göra några stora gester, det är helt fucking jävla fenomenalt! De är något av de absolut bästa jag någonsin sett inom skådespeleri. 

Detta är ett fruktansvärt bra stycke filmkonst och femman är given! Bergman, I salute you!!
AntonKane
Stark skildring om familjedynamik, med ett lågmält manus som behandlar uppriven sorg och gammalt surnat hat. Fotot och dom metaforiska inzoomningarna/utzoomningarna fungera utmärkt som psykisk filmisk vägledare, utan att bli övertydligt eller ens märkbart.

Skådespelarensemblen håller så otroligt hög nivå att jag inte kan bli annat än helt mållös. Att Ingrid och Ingmar Bergman lyckades att få i hop en film tillsammans innan Ingrid sju år senare dog, är jag oerhört tacksam för. Även fast Ingmar fick kritisera hennes Hollywoodaura hårt för att få till det ultimata resultatet. ta bara en sådan scen som när hennes karaktär förtvivlar säger för sig själv på svenska inför en engelskspråkig "jag känner mig så utanför jag längtar alltid hem, men när jag kommer hem förstår jag ju att det måste vara något annat jag längtar efter", hela hennes blick utsöndrar vad hon känner. Även stor eloge för Lena Nyman som spelar cp-skadad så totalt trovärdigt, och smärtan och saknaden hon känner är slående stark för mig som tittare. Och så Givetvis även eloge till Liv Ullmann.

Färgerna fångas fantastiskt med Bergmans kamerateknik, och jag som tittare kan förtrollar min blick på skärmen och komma in i den till hundra procent.

Allt håller otroligt hög kvalité, och det enkla berättarsättet ställer så komplexa frågor, om saknad, hat, familjerelationer, musik, hem, och lidelse, och tillsammans med oändligt starka rollpresentationer och underbart foto,håller jag det som ett av Ingmar Bergmans absolut största mästerverk.
Danne
Skådespelarinsatserna är lysande speciellt Ingrid Bergman.
Visa fler (3)

Veckans populära filmer

Visa fler