Holy Motors 2012

Drama
Frankrike
115 MIN
Franska
Holy Motors poster

Synopsis

Från tidig morgon till sen kväll reser Herr Oscar i sin limousin från ett nytt liv till ett annat, till ett annat, till ett annat ... Genom ett avancerat mönster av rollspel och inte minst rollbyten är Herr Oscar bland annat industrichef, tiggare, mördare, monster, familjeman ...
Ditt betyg
3.1 av 79 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
Holy Motors
Biopremiär
16 november 2012
DVD-premiär
20 mars 2013
Språk
Franska
Land
Frankrike
Distributör
TriArt Film
Ålder
15 år
Längd

Recensent

Lotta Zachrisson

11 oktober 2012 | 16:01

En annorlunda skapelse värd att tackla

#NYFF 2012 - Otroligt hjärtskärande, samtidigt som man lockas till skratt av absurditeter. En av de svåraste filmerna att se och ta till sig på länge, men även en av dem som mest manat till eftertanke.

Om alla såg "Holy Motors" skulle majoriteten använda ord som poänglös eller kanske stötande för att beskriva den. Men de allra flesta kommer aldrig att se det här verket, som är egendomlige regissören Leos Carax första långfilm på 13 år. Hans tidigare mest kända "De älskande på Pont-Neuf" har inte mycket annat gemensamt än samma huvudskådespelare, Carax ständiga följeslagare Denis Lavant (som också kunde ses i ("En långvarig förlovning").

I "Holy Motors" lyckas de tillsynes osammanhängande sekvenserna till slut skapa en väv - en bild av ett så tragiskt levnadsöde att det gör ont att tänka för mycket på det. Men tänka gör man, och det är därför den här filmen går hem trots att den är ansträngande att titta på. För medan de allra flesta produktioner glöms så fort lamporna tänds i salongen bär man "Holy Motors" med sig hem - och det är en tung börda.

Det handlar om Oscar, en tillsynes framgångsrik tjänsteman som vinkar hejdå till fru och barn i den vackra förortsvillan medan limousinen tar honom till jobbet i Paris. Men allt är långt ifrån som det verkar. Oscar är egentligen en skådespelare, men rollerna han får utgör hela hans liv och scenerna han skapar utspelas mitt i bland alla vanliga människors tillvaro.

Just denna dag har han nio uppdrag där han bland annat gestaltar en tiggare, en mördare, en döende morbror, en familjefar och en psykotisk galning. Vi vet inte vem som ger honom jobben eller vem det är som tittar. Till en början verkar Oscar, förutom chauffören Céline, vara ensam i sin mardrömsliknande tillvaro, men med tiden inser vi att det finns flera som är som han. Det de har gemensamt är att deras liv är tomma skal utan riktiga kontaker med andra människor. Varför gör de det? "För det vackra i konsten", lyder Oscars svar.

"Holy Motors" ger också en kommentar till filmskapandet som konstform. Carax hade inte pengar att spela in på riktig film utan var tvungen att använda digitalkamera, något han verkar avsky och låter sin fiktiva karaktär Oscar kommentera. Och alltigenom filmen används cinematiska referenser - ett av Oscars uppdrag är till exempel som motion capture-skådis (den teknik som fick mycket mediauppmärksamhet genom Andy Serkis version av Smeagol i "Sagan om Ringen"), men Carax har tyckt att det är mer intressant att visa just skådespelarna bakom än själva effekten de genererar.

Men det meta-filmiska är bara ett språk Carax har använt, en parantes där han har fått in sin åsikt om vart filmmediet är på väg. På samma sätt är stora delar av handlingen inte särskilt viktig. Visst är det humoristiskt när Oscar får i uppdrag att ha ihjäl sin egna dubbelgångare som sedan visar sig vara mer levande än han borde vara. Och tanken om en man som får leva många liv under bara en dag, en man som får chansen att prova på och upptäcka vem han verkligen gillar att vara - är något att fundera på.

Men den riktiga behållningen av filmen handlar ändå om de insikter som detta mångfacetterade liv slutligen ger.

Går vi tillbaka till början kanske de som kallar "Holy Motors" poänglös och stötande har helt rätt. Den är bitvis båda delar. Men känner du dig lockad av utmaningen av en film som både får dig att tänka och känna, då är det helt rätt att tackla den här annorlunda berättelsen.

| 11 oktober 2012 16:01 |