Hitman (2007)

The Organisation är en topphemlig och politiskt oberoende organisation som utför lönnmord på beställning. Den har ingen anknytning till någon speciell nation eller någon särskild regering, men känns till av alla. Flitigt anlitas deras tjänster världen över.

Den bästa av de bästa är Agent 47 (Timothy Olymphant), som befinner sig på uppdrag i Ryssland för att mörda landets president Belicoff. En simpel uppgift för en hardcore yrkesmördare som Agent 47 och nej, han missar inte sitt mål den här gången heller. Det hela börjar dock skeva när president Belicoff dagen därpå uppträder oskadd i medierna och Agent 47 upptäcker att han själv har blivit måltavla. Har The Organisation gett honom kalla handen?

”Hitman” är som förväntat väldigt mycket yta och väldigt lite själ, vilket väl är i sin ordning. Nej, detta borde inte alls vara min kopp te, men ändå känner jag mig ganska medryckt och nyfiken på vad som komma skall. Timothy Olymphant passar som handen i handsken för att porträttera denna samvetslösa, men ändå ganska coola automaton till människa och brer ut sin karaktär så mycket som manuset tillåter. Hans härligt artificiella och nästan metalliska röst ger honom en extra dimension och jag undrar om man inte har lagt någon effekt på den.

Filmen bygger på ett välkänt TV-spel, dock inte för mig som knappt spelar TV-spel, men i mitt tycke fungerar den ganska väl som spelfilm. Bättre än många andra kandidater. Det som i synnerhet röjer dess ursprung är just de ganska endimensionella karaktärerna. Som ett försök till att ge Agent 47 lite mer substans och mänskliga drag får den prostituerade Nika komma snubblandes i hans väg och röra om lite i grytan. Hon är Belicoffs flickvän, trots att slav förmodligen är en mer korrekt beteckning för henne, då hon lyder Belicoffs minsta lilla vink och han misshandlar och utnyttjar henne bäst han vill.

Rör om gör hon just inte och till slut verkar den enda anledningen till att hon är med vara för att man vill visa upp ett par bröst lite då och då (förslagsvis med den heterosexuella manliga delen av publiken i åtanke). Hennes små flickiga vredesutbrott då Olymphant inte ger henne den uppmärksamhet hon kräver, känns inte så passande för en person som, med tanke på hennes bakgrund, borde vara ganska så härdad. Fast å andra sidan är väl denna jakt på manlig bekräftelse genom att fläka ut sin kropp det enda hon är programmerad till att göra. Jag önskar dock att hon hade tillärats en mer intressant och spännande roll.

När det gäller blod, våld och splatter är filmen ändå ganska sparsmakad. Det finns ett par scener där man verkligen inte sparar på krutet. Men det är inte fullt ös medvetslös hela tiden, vilket gör den lagom snyggt återhållen och stram, samt till ett helt okej tidsfördriv.

ONÖDIGT VETANDE När projektet först tillkännagavs skulle Vin Diesel producera och spela huvudrollen.