Hemligheten i deras ögon 2009

Filmen utspelar sig i Buenos Aires under två olika tidsperioder, på sjuttiotalet och tjugo år senare på nittiotalet. Inledningsvis möter vi Benjamin Esposito, en pensionerad kriminalutredare som försöker fylla sitt liv med innehåll och mening genom att skriva en bok. Det går dock trögt tills han kommer på att han ska skriva om ett tjugo år gammalt mordfall. Han söker upp sin före detta chef och gamla kärlek Irene och börjar nysta i det förflutna. Snabbt förflyttas vi tjugo år tillbaka i tiden och får hela historien berättad för oss.

Regissören Juan José Campanella har tagit sig tid att låta oss lära känna karaktärerna väl, främst huvudpersonen Esposito men även hans alkoholiserade kollega Sandoval och Irene. Inte så mycket genom vad som visas på duken utan snarare genom hur de pratar med varandra. Detaljer och händelser kommer fram som får oss att förstå dem och känna med dem.

De delar av filmen som utspelas på sjuttiotalet flyter på väldigt bra och det är spännande och engagerande. När vi då förflyttas tillbaka till nittiotalet känns det ibland som ett störande avbrott men ju längre tid som går av filmen desto bättre fungerar hoppen mellan de olika tidsepokerna. Och det hela knyts ihop på ett effektfullt sätt i slutet.

Det är helt klart en utmaning att få ihop de olika delarna; en spännande jakt på mördaren, militärjuntans politik i Argentina på sjuttiotalet och kärlekshistorien. Men "Hemligheten i deras ögon" lyckas med detta och alla delar bidrar till kärnberättelsen om Esposito.

När det gäller de mänskliga relationerna i filmen så handlar det inte bara om kärlek mellan man och kvinna utan även om vänskapen mellan två kollegor. Esposito och Sandoval är extremt olika men trots deras grälande och skillnaden mellan dem är det uppenbart hur mycket de tycker om och uppoffrar sig för varandra. De är ett sött detektivpar men med väldigt olika metoder.

"Hemligheten i deras ögon" bjuder på en del riktigt fina scener där man får blinka bort tårarna ur ögonvrån. Det handlar om starka känslor, så starka att de syns i ögonen på karaktärerna. Men det är inte bara behagliga känslor som visas utan även besatthet, hämnd och hat.

Det här en välgjord film som är lätt att tycka om. Extra mycket tycker jag om den utveckling som sker med Esposito och vad det till slut resulterar i. Det är en hoppingivande historia. Dessutom kan Juan José Campanella det där med att berätta på ett dramatiskt och medryckande sätt.