Hassel - Privatspanarna 2012

Hassel - Privatspanarna poster

Synopsis

Vem mördade Olof Palme? Fallet är fortfarande olöst. Den pensionerade polismannen Roland Hassel, som numera jobbar som privatspanare, kan inte släppa det ouppklarade mordet på Sveriges statsminister 1986. Givetvis lockar också belöningen på 10 miljoner dollar till den som kan hjälpa polisen att lösa fallet.

Genom Måns Månssons film ges den kultförklarade polismannen Roland Hassel nytt liv, dels genom ett för genren annorlunda stilgrepp; en hybrid av fiktion och dokumentär, dels genom den nya fas i livet han befinner sig i – som pensionerad polis och privatspanare.

"Hassel - privatspanarna" har simultan premiär på bio, dvd och vod den 23 november.
Ditt betyg
1.9 av 41 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
Hassel - Privatspanarna
Biopremiär
23 november 2012
DVD-premiär
23 november 2012
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
Scanbox Entertainment
Ålder
15 år
Längd

Recensent

Jake Bolin

18 november 2012 | 04:01

Den allvarsamma leken

#SFF12 - "Hassel – Privatspanarna" är inte en typisk polisfilm. "Hassel – Privatspanarna" är en otypisk film överhuvudtaget. ”Hassel – Privatspanarna” är en sträv liten pärla av originalitet och djävulskap.

"Genre: Hybrid-komedi". Så står det i pressmaterialet till "Hassel - Privatspanarna." Ja, varför inte. "Parodisk-dramatisk-Metadokumentär-experiment-tragedi-komedi" skulle bli för långt och otympligt.

Detta djupt originella verk, Måns Månssons ("H:r Landshövding") spelfilmsdebut, tickar in på sjuttiofyra minuter och liknar väldigt lite jag har sett tidigare. Vi får det tvivelaktiga nöjet att följa en pensionerad och vad det verkar mycket ensam Roland Hassel i ett sorts skymningsland där upptagenheten av det tjugofem år gamla mordet på Olof Palme och bristerna i utredningen har övergått i en monoton besatthet. Den åldrade före detta poliskommissarien lufsar runt och söker få gehör för sina teorier var har kan. Varken Täppas Fogelberg på Ring P1 eller justitierådet Göran Lambertz, som båda spelar sig själva, är särskilt intresserade av att lyssna.

Men hos konspirationsteoretikerna och eldsjälarna bland privatspanarna är Hassel välkommen. Här ägnar man sig åt att iscensätta stora rekonstruktioner av mordet med anledning av tjugofemårsdagen. I utdragna scener dividerar män i övre medelåldern om alla tänkbara detaljer kring mordet: Fladdrade gärningsmannens byxa eller "rörde den sig" bara? Exakt vad sa Lisbeth Palme till ambulansmännen när de anlände? Hur var det med knäppningen på rocken? Palmeutredningen, det största av nationella trauman, får en miljon parenteser av individer som tvångsmässigt håller sig fast vid hoppet om att någonting, någonstans kan har förbisetts.

Lars-Erik Berenett lyckas på ett alldeles kravlöst sätt med att få Roland Hassel att framstå som disträ och svårt plågad av inre demoner på samma gång. Han är inte riktigt här, kanske tar han de första stegen in i senildemensens dimmor. I en scen ska han försöka beställa en resa genom en talstyrd telefontjänst samtidigt som han pysslar i hushållet. Den automatiserade rösten i andra änden misstolkar gång på gång vad han säger. Till slut blir Hassel sittande i en fåtölj med sopsäcken i knäna samtidigt som han resignerat nästan medlar med telefonen. Det är alldeles fantastiskt fruktansvärt, och oerhört komiskt, att bevittna.

Estetiskt är det minst lika tröstlöst. Månsson, som är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, tycks ha dränkt linsen på en DV-kamera i risgrynsgröt. Bilderna är blaskiga och korniga, inte sällan som nyhetsupptagningar från samma åttiotal som såg födelsen av Palmeutredningen. Plötsligt spränger en dramatisk slinga thrillermusik fram bland skuggorna. Man rycker till i sätet - men inget särskilt spänningsstegrande sker. Där står Hassel, med samma evigt tankfulla uttryck i ansiktet, och äter en varmkorv.

Som genreexperiment och dekonstruktion av polisfilmen är "Hassel - Privatspanarna" fullkomligt unik, på samma gång en lek med konventionerna och den kanske mest realistiska skildringen av filmsnutens tillvaro som pensionär jag har sett. Mörkret är kompakt och väldigt lite hopp om katharsis finns kvar - både för ensamvargen vars hela identitet var hans yrke och för utsikterna om att fälla en gärningsman för mordet på Olof Palme.

Roland Hassels upphovsman Olov Svedelid lär ha varit gruvligt besviken på den senaste filmatiseringen, "Hassel - Förgörarna" från 1999. Innan sin död ska han ha gett Måns Månsson tillåtelse att göra en ny Hasselfilm utifrån eget manus. Jag vet inte vad han skulle ha sagt om resultatet. Jag hoppas att han hade gillat det.

| 18 november 2012 04:01 |