Happiness (1998)

Nää det har var inte vidare. Seymour och resten var riktigt bra, t.o.m. barnskådisarna. Ändå roligt att man filmen är udda och handlar om ett ganska känsligt ämne. Som sagt scenerna med Farsan och barnet är så himla pinsamma att man bara vill kolla bort. Sen finns det scener som är lite onödiga t.ex scenen när hunden slickar upp satsen, vad är vitsen med det? Den är ju väldigt speciell men nöjer mig med en tvåa.

Efter ha skrattat åt massa klipp och läst roliga kommentarer om filmen så måste jag se den här.

Fy fan vilken bisarrt rolig och unik dramakomedi. Dialogerna är bland de skönaste jag hört. "You'll cum one day, son.", "I'm champagne, and you're shit!", är några av de mest eviga delarna av dialoger jag hört haha. Hoffmans roll är så galet vidrig men rolig och man inte undgå för att vilja få han att hitta någon att våldta. Baker som pedofilisk psykolog med psykotendenser är också självklart genialt formad. 

Det här är bland de roligaste och bästa filmer jag sett. Underhållen genom hela filmens 140 minuter och samlingen av unikt skrivna karaktärer och det geniala manuset är helt att tacka för.