Hajar i Paris 2024

Var det någon som beställde en moderniserad kopia av Steven Spielbergs "Hajen"? I så fall kan jag glädja med nyheten att leveransen anlänt nu. Den här filmens story är extremt snarlik grundupplägget från klassikern från 1975. Det är inget ovanligt, men här finns fler scener som liknar specifika ögonblick i nämnda ikoniska verk än vad man är van vid i en enda film.

 

När regissören Xavier Gens har fått hajar att leka med så förbereder man sig på ett blodbad med rejäla röda fontäner. Hans debutfilm "Frontier(s)" från 2007 är extremskräck med betoning på ordet extrem. Något har dock hänt med Gens som regissör i genren. Han har blivit slätstruket mainstream och totalt oprovocerande. Hans förmåga att kombinera starka känslor med panik och rått våld visar sig inte alls här.

 

Tematiskt är det här en skräckfilm, men den skrämmer inte den minsta för att den timing som krävs för att skapa fasa helt saknas i varenda scen som är tänkt att göra det. Det är avsett att vara  spännande, men det misslyckas för att allt som kan kallas atmosfär och nerv lyser med sin frånvaro. Det märks att den främst vill underhålla, men det här är för ytligt och intetsägande för att ens engagera som enkelt tidsfördriv.

 

De försök som görs att få oss att känna med karaktärerna håller första kvarten, men inte längre. En beskrivning av trauma orsakat av sorg och skuld ska gripa, men karaktärerna är så papperstunna psykologiskt att de inte kan bära dramat. Attraktion mellan två karaktärer antyds, men den faller platt på grund av att relationen inte ges tid att byggas upp trovärdigt. Nedskräpning av haven tas upp, men budskapet förmedlas inte med övertygelse som känns äkta.

 

Storyn då? Paris ska anordna trekamp med deltagare från hela världen. En aktivistgrupp som vill rädda haven upptäcker att en haj rör sig mot Paris. De kontaktar en marinbiolog som har tidigare erfarenhet av just den fisk som det handlar om.

 

Nu kan vi börja bocka av inslagen från "Hajen" ett efter ett. Ett av dem är givetvis en borgmästare som prioriterar stadens rykte framför människoliv. De scenerna har en ton av överdriven satir som skär sig mot resten av filmen. En grupp bestående av bland andra en polis och vår huvudperson marinbiologen slår sig ihop för att döda den fenbeklädda mördaren. När filmen tar in på eget kaotiskt spår och visar kreativitet så är det så plötsligt att den delen av  berättelsens utveckling känns påklistrad.

 

Skådespelet går på rutin, vilket inte förvånar när manuset inte ger aktörerna något att jobba med. Den plastiga känslan som det visuella präglas av gör inte saken bättre. Scenografin bjuder på utsmyckning med dödskallar och benknotor belysta av neonliknande ljus under vattenytan, men det ser mest ut som billig Halloweendekoration. CGI-effekterna är livlösa och ser ut just som sådana.

 

"Hajar i Paris" sjunker till botten stendöd snabbare än offren stryker med. Till och med "Sharknado" är bättre på temat.