Gustaf (2004)

Katten Gustaf är den lasagneälskande katten med bilringar. Han är lat, så lat att han tillbringar största delen av eftermiddagarna framför tv:n. Han är egotrippad och sätter alltid sig själv i första rummet. Han är sin husse Jons (Breckin Meyers) favorit trots allt och kommer så alltid förbli... tror han. Snart får Gustaf "inkräktare" i huset då Jon kommer hem med den lilla hundvalpen Ådi. Gustaf vet inte vad han ska ta sig till. Han vet bara att hunden måste bort. Det dröjer inte länge förrän Gustaf blivit av med hunden, men då visar det sig att djupt inne har han ett samvete. Gustaf måste nu rädda Ådi som tillfångatagits av Happy Chapman (Stephen Tobolowsky), en man som jagar nya talanger till sin barnshow på en mindre TV-station. Med den talangfulla hunden Ådi i bagaget tror han sig kunna få sitt stora genombrott på en större kanal.

"Gustaf" kan säkerligen underhålla de allra minsta men för oss lite äldre finns det inte tillräckligt mycket ingredienser för att hålla oss alerta. Trailern (och då menar jag inte den svenska) ger intrycket att detta inte bara är en film för barn, men den visar sig vara lite för mesig för oss lite äldre. Jag såg filmen en gång själv och sedan tillsammans med mina vänner, som tvunget ville se den efter att ha sett en kul trailer på tv. Besvikelsen blev dock stor och vi stängde av innan halva filmen spelats upp. Till min lättnad, för jag var sannerligen inte sugen på att se den igen. Hade vi sett den svenska versionen hade vi förmodligen avbrutit tittandet fortare än så. Är du inte för gammal för att läsa serierna är du inte för gammal för den här filmen. Även om jag kanske tycker det är dags för katten Gustaf att gå i pension... hur många kattår kan han inte vara vid det här laget?

Höjdpunkten kommer då den fete katten shakar loss till Black Eyed Peas "Hey Mama" - det säger ju ändå lite om filmens underhållningsvärde. Utan Billy Murray, som gör rösten till CGI-karaktären Gustaf, kunde detta varit en död katt. Han förvandlar de mest enkla dialoger till komik, men efter en timma är det visserligen inte lika roande längre. Breckin Meyer (”Road Trip”) och Jennifer Love Hewitt (”Heartbreakers”) är söta men trista. Fast katten Gustaf är givetvis i fokus hela tiden... kanske lite för mycket. Faktum är att det känns mer som en reklamfilm för honom. Det finns knappt en bildruta då han inte är med. Först roades jag av filmen men snart osar det död katt. Kan ju tillägga att jag inte roas av barnfilmer och har vuxit ifrån dom så är ganska snäll i min bedömning. För dom lite mindre kan säkerligen "Gustaf" vara ett bra val. Det är en gullig och snäll film. Frågan är dock om de kommer uppskatta katten Gustaf. Visst, han blir ju stor hjälte till sist men barnen kanske känner mer sympati för de djur han är elak mot i början. Dessutom bjuder ju katten Gustaf på hemska sångnummer. En svag tvåa blir betyget. Är du tio år gammal kan du plussa på en etta till.