Good Luck Chuck 2007

Ibland kommer filmer som verkligen ber om det eller som i alla fall bjuder på det. Såna filmer som passat så mycket bättre i papperskorgen eller åtminstone direkt på DVD. Som recensent är det då oftast svårt att låta bli. Har man suttit och sett smörjan i över en timme tar man sig rätten att racka ner. Alltså, från författaren vars nästa film handlar om människoätande pirajor (originellt), Josh Stolberg kommer nu "Good Luck Chuck" en helt efterbliven och riktigt usel film.

Under ett barndisco får 10-årige Charlie "Chuck" Logan en förbannelse kastad över sig. Att aldrig uppleva kärleken och att kvinnorna som ligger med honom skall finna att nästa man de träffar är mannen i deras liv. Lite väl dramatiskt för ett fjortisdisco kan tyckas men många år senare lever Charlie, nu en framgångsrik tandläkare, det ungkarlsliv som många män önskar sig. Han tjänar pengar, hänger med sin polare Stu och raggar kvinnor men utan kärlek i sikte. När så ryktet om hans förbannelse sprider sig ökar Charlies popularitet. Han blir helt enkelt alla singelkvinnors knullsamarit som förutom att bjuda på ett ligg också, till följd av sin förbannelse, visar de vägen till den äkta kärleken. Något han själv aldrig kommer att finna. I samma veva träffar han den klumpiga men charmiga Cam Wexler (Jessica Alba) och blir blixförälskad. Men ligger han med henne kommer hon att möta en annan man, sin drömman. Alltså måste han bryta förbannelsen.

På ett skrattretande sätt verkar "Good Luck Chuck" vara den manliga motsvarigheten till chickflicks. Det är av män, om män och för män. Det sveps öl, raggas brudar och skämtas om storbröstade blondiner och bögar. En humor som befinner sig lika långt ner som IQ-nivån hos karaktärerna i filmen. T.ex. är den klantiga Cam inte otursförföljd utan bara väldigt blåst. Jessica Alba gör effektivt av med all skådespelarcred hon må ha haft när "Good Luck Chuck" endast blir en ursäkt för henne att halvnäcka. Det är bara att inse att Alba först och främst lever på sitt utseende och i femtiotredje hand sin förmåga att spela. Vad som kommer där emellan kan lämnas osagt men det är ett under att hon klarat sig hit och den här filmen är ironiskt nog en god sammanfattning av hennes karriär. Pinsam, ytlig och alltför lång. 

Med Dane Cook som förutom att vara överskattad som komiker inte har någon vidare skådespelartalang, verkar kalkonen fulländad. I hans grepp och i kombination med en sketchliknande klippning blir "Good Luck Chuck" just inte mer än ett collage av riktigt riktigt usla sketcher. Manuset i sin tur formligen blöder. Biobesökarna dränks i taffliga repliker varvat med små moralkakor till löjliga stråkar. Rollfigurerna får med få undantag en dålig presentation i filmen och är ovanligt endimensionella. Visst, jag skrattar men inte av glädje eller humor utan av ren och skär pinsamhet.