Ghostbusters: Frozen Empire 2024
Synopsis
Familjen Spengler återvänder till platsen där allt började - den ikoniska brandstationen i New York. De slår sig samman med det ursprungliga Ghostbusters-gänget. De har skapat ett topphemligt forskningslabb som tar infångandet av spöken till nästa nivå. När upptäckten av en gammal artefakt frigör en ond kraft måste de gamla och nya Ghostbusters samarbeta för att skydda sitt hem och rädda världen från en andra istid.
Info
Originaltitel
Ghostbusters: Frozen Empire
Biopremiär
3 april 2024
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Sony Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
Nya och gamla spöken ställer till det i underhållande tidsfördriv
RECENSION. Spökjägarna är tillbaka och ska återigen rädda New York när en slags isdemon hotar staden. Det är kul och fartfyllt men erbjuder inga fyrverkerier direkt.
”Ghostbusters” (1984) är en våra mest klassiska komedier, och liksom med de flesta framgångsrika filmer har vi sett ett flertal mindre lyckade uppföljare och spinoffs. ”Frozen Empire” är en fortsättning på ”Afterlife” (2021) där de ursprungliga gubbarna slog sig samman med en ny generation spökjägare.
Denna gång är de alla tillbaka i storstädernas storstad New York. Familjen Spengler bor i den gamla brandstationen och spenderar dagarna med att fånga spöken. Inte oväntat får de hjälp av våra gamla hjältar när en demon som hotar att frysa ner staden till is dyker upp.
Ska man vara snäll är detta kanske den bästa uppföljaren som kommit efter Ivan Reitmans älskade 80-talsoriginal. Med det sagt så har de övriga filmerna - 1989 års tvåa, 2016 års ökända ”kvinnliga reboot” och ”Ghostbusters: Afterlife” - alla tampats med diverse problem. Ofta är upprepning och en brist på nya, färska idéer som varit skurken i dramat.
Denna gör ett tappert försök att introducera en ny skurk med tillhörande mytologi samt ge våra mänskliga karaktärer lite mer kött på benen. Det funkar mer eller mindre hyfsat. Vad som distraherar mest är den utökade ensemblen där minsta biroll ska klämmas in i en nästan absurt överbefolkad final.
Mest fokus landar på unga Phoebe (Mckenna Grace) som surar när hon som minderårig utesluts ur titelgänget och så småningom finner en spökkompis. Även mycket tid spenderas på Gary (Paul Rudd) som kämpar med att accepteras som bonuspappa. En ointressant sidohistoria som enbart stöttas av att Rudd är filmens stjärnnamn och levererar sitt vanliga, ”charmiga” jag som vi sett i Judd Apatow-filmer.
De äldre spökjägarna har inte oväntat små roller, vilket särskilt gäller Bill Murray som inte lär ha jobbat mer än två dagar. Det har dock aningen mer att göra än i ”Afterlife” och det är extra kul att se veteranen William Atherton återvända som griniga Walter Peck från originalfilmen, nu befordrad till lika grinig borgmästare.
Nya karaktärer fungerar mest tack vare sevärda skådespelare (Kumail Nanjiani, Emily Alyn Lind, Patton Oswalt, James Acaster) men tillför inte så mycket. Trots några roliga one-liners har de flesta aktörerna inte så mycket att göra och det blir istället spökena som står för den häftigaste underhållningen. Specialeffekterna ser oväntat bra ut och då gör det inte jättemycket att många är återanvända från tidigare filmer.
Det är kul och fartfyllt med högt tempo och fin balans mellan humor och familjevänlig spänning. Men när Dan Aykroyd pratar om att leva i sin ”guldålder” är det omöjligt att inte tänka tillbaka på filmen från 1984 och sakna de framlidna Reitman och Harold Ramis (som både spelade Egon Spengler och skrev manus). Det är ett underhållande tidsfördriv men inte mycket mer.
| 20 mars 2024 15:00 |
Läs mer om
Bioaktuellt
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Kusligt ojämnt
Se den:
Om du uppskattade ”Afterlife” och bara måste se hur äventyret fortsätter. Det finns några roliga scener och det blir mycket mer spöken samt tekniska uppgraderingar denna gång. Skådespelarna gör vad de kan med ett platt manus.
Undvik den:
Om du vill gapskratta eller sitta på nålar. Det är blir aldrig speciellt roligt eller för den delen spännande. Filmen puttrar på i ett lågt tempo och kommer aldrig riktigt igång. I mitten undrar man nästan om det kommer en final eller inte. När väl den stora finalen kommer så är den över på några minuter och allt känns som en axelryckning. ”Afterlife” var ett familjedrama med hjärtat på rätt ställe. Här finns också hjärta men tyvärr ingen puls. Låt nu Ghostbusters få vila. Innan det blir läskigt tråkigt.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu