Get Him to the Greek 2010

Komedi
USA
108 MIN
Engelska
Get Him to the Greek poster

Synopsis

En praktikant på ett skivbolag får i uppdrag att flyga till London och eskortera den galne brittiske rockstjärnan Aldous Snow till en konsert på LA:s Greek Theater.
Ditt betyg
2.6 av 536 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Get Him to the Greek
Biopremiär
27 augusti 2010
DVD-premiär
19 januari 2011
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
United International Pictures
Ålder
11 år
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

21 augusti 2010 | 13:29

Lättuggad underhållning

Judd Apatows fabrik fortsätter spotta ur sig grabbiga crazykomedier och den senaste är en spinoff på charmiga "Dumpad" där brittiske komikern Russell Brand spelade den utflippade slemmiga rocksångaren Aldous Snow. Nu har han fått sin egen film där han får sällskap av Jonah Hill som hunsad skivbolagsarbetare.

Aldous Snow (Russell Brand) har haft stora framgångar som rockstjärna men senaste skivan har floppat, flickvännen har stuckit och han är numera nerknarkad, alkoholiserad och avdankad. Aaron (Jonah Hill) jobbar på ett skivbolag i kris och föreslår för sin chef (Sean "P Diddy" Combs) att försöka återuppliva Snows karriär med en konsert på Greek Theatre i Los Angeles. Aaron får nu uppdraget att eskortera den bångstyrige stjärnan, vilket är lättare sagt än gjort...

"Get Him to the Greek" är en ganska typisk komedi i genren av omaka par på road trips fyllda av diverse tokigheter. Vad man tycker om filmen lär bero mycket på vad man tycker om Brand som var en riktig scentjuv i "Dumpad". Här får han mer utrymme och är dessvärre en bättre komiker än skådespelare. Han har dock sin charm och matchas av Jonah Hill, som här bevisar sig vara en stabil vuxenskådis och huvudrollsaktör.

Hill, som tidigare mest spelat gnälliga, sexfixerade sidekicks är uppfriskande nog smart och sympatisk här, vilket behövs för att väga upp motspelaren Brands galna utspel. Hills något tafatta, försiktiga eftertänksamhet fungerar perfekt och hans passionerade kärlek till nördig musik gör han ännu enklare att tycka om, speciellt när han spelar luftgitarr och sjunger Pixies för sin flickvän (Elisabeth Moss).

Att filmen i sig är mer rolig än bra säger ganska mycket. Det är inte mycket till story och upplösningen är ganska förutsägbar och poänglös. Någonstans finns ett budskap om att bry sig om andra. Snow är en väldigt tragisk och trasig människa som ska representera ensamheten kändisar tydligen behöver utstå. Tyvärr är han desto mer tarvlig, egocentrisk och knäpp, och då man aldrig riktigt kommer honom in på skinnet är det lite svårt att bry sig.

Sen ligger skämtnivån oftast på ämnen som knark, sex och spyor vilket inte lär uppskattas av finsmakare. Det är stundtals lite plumpt och pubertalt men liksom i andra Apatow-filmer görs det med en avslappnad, tillbakalutad attityd och viss finess och charm som gör att man står ut med att humorn kanske inte alltid är särskilt subtil.

När det gäller birollerna finns några outvecklade karaktärer och sidohistorier. Som vanligt får tjejerna, Moss och Rose Byrne - i sina flickvänsroller - inte mycket till utrymme även om Moss som vanligt får till några roliga scener. Att man inte gör mer med veteranen Colm Meaney, som Snows pappa, är också lite tråkigt. En stor överraskning är dock att P Diddy är riktigt kul som Hills smått psykotiska chef och även om det är överspelad slapstick så skrattade jag högt åt scenen när han hög på knark vänder upp och ner på en Las Vegas-bar.

"Get Him to the Greek" är uppenbarligen ingen framtida klassiker och lär inte falla alla i smaken, speciellt de som har svårt för slapstick och kiss-och-bajsskämt. Men den duger absolut som lättuggad underhållning en regnig bakissöndag om man inte är alltför kräsen.

| 21 augusti 2010 13:29 |