Franska för nybörjare (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Under ett år har Julie Bertuccelli ("Trädet") följt en grupp elever i åldrarna 11 till 15 år, som nyligen anlänt till Frankrike och går i förberedelseklass för att lära sig franska. De kommer från många olika länder – Irland, Serbien, Brasilien, Tunisien, Kina och Senegal – och de har kommit av många olika skäl. Vi får ta del av samtal, konflikter och glädjeämnen hos en skara tonåringar som alla bär på en önskan om att förändra sina liv.
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
3.3 av 4 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: FRANSKA FöR NYBöRJARE

Kulturkrock som inspirerar
Regissören Julie Bertucelli har följt en lärare i Paris och hennes blandade klass med barn från olika ursprung när de försöker lära sig franska. En inte bara relevant dokumentär utan även inspirerande inblick i dessa unga kämpars vardag.
I ett Europa där främlingsfientliga högervindar sveper in så känns det mer än någonsin både viktigt och relevant med den här filmen. Dokumentärfilmaren Julie Bertucelli har följt en klass i Paris med invandrade barn från hela världen och deras kamp för att lära sig språket och integrera är både inspirerande, vackert och gripande.

Brigitte Cervoni, lärare och författare till en bok om just franska för invandrare, håller i en klass för icke-franska elever med syftet att lära dem språket. Barnen är 11-15 år, pratar 15 olika språk och är från länder som Brasilien, Rumänien, Kina och Chile. Det kan låta som att det är som uppgjort för bråk men här finns istället unga själar som förenas i sitt utanförskap och sökande efter identitet i ett främmande land.

Självklart förekommer konflikter. Redan tidigt i filmen (och under en av de första lektionerna) ombeds eleverna att skriva ”Hej” på sitt eget språk varav kulturkrockar och kommunikationsbrister uppstår. Men ju mer vi lär känna barnen – och de varandra – så utvecklas ömsesidig respekt och förståelse. De har tydliga personligheter (någon är bråkig, någon annan tyst och blyg, etc.) men de lever långt över stereotyper.

Bertucelli utnyttjar aldrig barnen, deras känslor eller identiteter. De presenteras mer som en grupp med ett gemensamt mål och kampen att nå dit är olika beroende på individ. Många karaktärsdrag förklaras under kvartsamtal där elevernas skolresultat läggs fram för föräldrar/målsmän. Ofta är dessas franska så dålig (eller icke-existerande) att barnen får agera tolkar i samtalet.

Men främst får vi höra om deras berättelser och bakgrunder. Här finns både hoppfulla, som möjligheten till utbildning inom ett visst område, men även skrämmande, som om förföljelse av nazister eller hot om omskärelse av familjen. Barnen tvingas aldrig själva återge några snyfthistorier men en insikt i deras situationer uppstår. Det är omöjligt att inte imponeras av vad dessa minderåriga hjältar står ut med och lyckas uppnå.

Det finns två eldsjälar att tacka för denna starka inblick i en vardag många av oss slipper uppleva annars. Regissören Bertucelli (som gör sin första långfilmsdokumentär med denna efter hyllade spelfilmerna ”Breven från Otar” och ”Trädet”) undviker långrandiga intervjuer eller manipulativa försök till dramatik. Hon serverar en lagom bekväm plats som fluga på väggen och sätter oss in i elevernas värld utan att för den delen beröva dem på integritet.

Den andra är läraren Cervoni. Även om hon knappt syns i bild så känns hennes lugna röst, smarta pedagogik och enorma tålamod så tryggt att man helt och hållet förstår elevernas tillit. Deras slutscen tillsammans är gripande på riktigt med snyftmoment en Hollywood-melodram bara kan drömma om.

Filmen är gjord före EU-valet och det saknas kanske en kritisk röst mot Frankrikes invandrarsyn. Men att se dessa barn – och människor – som tillsammans kämpar i skolgången trots skillnader i kultur, språk och religion borde vara nog för de flesta att inse hur liten skillnaden är oavsett ursprung.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!

Veckans populära filmer

Visa fler