Förvisningen 2007

På Guldbaggegalan 2005 gick priset för bästa utländska film till ryska ”Återkomsten” av Andrei Zvyagintsev. På efterfesten var också den ryske regissören närvarande. Det kanske var där han kom i kontakt med Maria Bonnevie och erbjöd henne en roll i sin nya film ”Förvisningen”.

I amerikanska filmer pratar man ju nästan alltid engelska. T.o.m. de utländska skurkarna pratar ofta engelska med stark brytning. Ibland blir det lite löjligt.

Anledningen till att jag påpekar det här är att Maria Bonnevie som spelar huvudrollen i filmen pratar flytande ryska igenom hela filmen, och det är en stark anledning till att jag blev riktigt fascinerad. Det ska hon och regissören ha stort beröm för, för det är en stark plus för filmen. Även om jag inte förstår ryska blev jag fascinerad av filmen och följde passionerat Marias karaktär igenom hela filmen. Hon spelar väldigt bra och säkert och så naturligt att det flyter på. Det är lätt att få sympatier för henne.

Marias karaktär är en olyckligt gift kvinna, en femme fatale som utåt ger sken av att vara lycklig men vantrivs innerst inne. Samtidigt är hon en underbar och omsorgsfull mor som älskar sina barn, beskyddar dem och gör allt för att ta hand om dem. Det är nog snarare kärleken till barnen som håller familjen ihop och hindrar henne från att lämna maken. Men som kvinna är hon olycklig. Kanske för att hon inte får den uppmärksamhet hon förtjänar. Kanske för att hon inte får den kärlek som hon längtar efter. Kanske för att maken är hellre hård än en kärleksfull och ömsint man.

Mannen spelas för övrigt av Konstantin Lavronenko som också spelade pappan i regissörens förra film ”Återkomsten”. Han var oerhört säker i den förra och här spelar han till och med ännu bättre.

Att se ”Förvisningen” känns som att man läst en klassisk roman på ryska av någon av de stora författarna som Dostojevski. Den är lätt att se men i takt med att handlingen utvecklas kommer man att ställa flera nästan filosofiska frågor till sig själv: Gör hon rätt? Har han rätt att göra så? Vad kommer de att göra för att gottgöra det? Och så i slutet när man sitter kvar eller är på väg att gå har man en del att tänka på och fundera på. Maria Bonnevies och Konstantin Lavronenkos prestationer är mycket bra, liksom Andrei Zvyagintsevs regi.

Replikerna levereras med en given säkerhet och träffar helt rätt. Stilen är mörk och dramatisk, fotot är likaså väldigt vackert och sätter sina intryck. Svärtan känns där genom bilderna och man kan nästan ta på den. Även musiken spelar en viktig roll; det man hör i slutet är talande som sorgemusik. Då känner man att man fått en speciell upplevelse och det känns nästan i magen. Det är endast vissa få speciella filmer som kan åstadkomma sådant. Gillade man regissörens förra film ”Återkomsten” kommer man nog att gilla ”Förvisningen” ännu mer.