Floating Skyscrapers 2013

I Sverige växer inte filmer med gaytema på några träd, och Polen är ännu mer restriktivt på den fronten. Här kommer en slags omvänd "Kyss mig" om två grabbar som måste hantera en försummad flickvän, skuldbeläggande föräldrar och sin kärlek till varandra. Det är såklart modigt av Tomasz Wasilewski att släppa ett gaydrama i ett konservativt land. Men när filmen ifråga går på export, och ställs mot andra i sin genre, känns den tyvärr ganska feg.

"Floating Skyscrapers" följer tävlingssimmaren Kuba vars trygga vardag vänds upp och ner när han möter Michal på en fest. Romansen blomstrar bland Warszawas betonghus, där man alltid får se sig om över axeln så ingen tittar. De börjar träffas allt oftare, även om passionen länge förblir både hemlig för omvärlden, och outtalad dem emellan. Säkert går det i linje med Polens konservativa inställning till homosexualitet - det talas inte om sånt öppet. Men när ingen öppnar munnen för att säga något vettigt om läget, och publiken förväntas läsa precis allt mellan raderna, gissa vad karaktärerna känner och tänker, blir jag istället rejält frustrerad. Länge rullar handlingen på utan en uttalad konflikt, en riktning eller mål.

Filmens slut - och det är inget lyckligt sånt - kommer lika hastigt som det är mörkt. Vad regissören än vill säga, vilka känslor han vill lämna publiken med, hade det haft större genomslagskraft om vi verkligen lärt känna Michal eller Kuba och fått en chans att gilla dem.