Fish Tank (2009)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
FISH TANK är berättelsen om Mia (KATIE JARVIS), en stökig 15-åring som bor med sin mamma och jobbiga lillasyster. Hon har stängts av från skolan och är utfrusen av sina vänner. Hennes mamma, som själv var ett barn när hon födde Mia, kan inte riktigt ta på sig föräldraskapet på grund av sin egen förlorade ungdom och bryr sig ofta mer om sina egna pojkvänner och fester än döttrarnas välmående. Men in i deras liv kommer en ny man – Connor - som är rolig, charmig, snygg och bryr sig om dem alla. Till och med Mia börjar öppna sig för honom.

Oscarbelönade Andrea Arnolds hjärtskärande uppväxtskildring om 15-åriga Mia gjorde succé på Cannes Filmfestival 2009 och vann festivalens jurypris. Andrea Arnold långfilmsdebuterade med den intensiva dramathrillern RED ROAD 2006 som också belönades med juryns pris i Cannes och innan den gjorde hon kortfilmen WASP som belönades med en Oscar för Bästa kortfilm.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: FISH TANK

Starkt och perfekt berättat drama
Den socialrealistiska "Fish Tank" griper tag från första stund och gör ett enormt starkt intryck mycket tack vare fina skådespelarinsatser och exemplarisk regi. Det är ett perfekt, ömt och varmt drama.

Från de första minuterna till slutet två timmar senare griper "Fish Tank" tag och håller tag. I inledningssekvenserna kommer vi huvudpersonen Mia nära. Precis som i "The Wrestler" tar kameran rygg på henne och ligger tajt bakom axeln. Precis som vi hörde Mickey Rourkes andetag hör vi Mias frustanden. För det är precis vad andetagen är, kokande frustanden.

Det är med Mia vi ska hänga ett tag nu, oavsett om vi gillar henne eller inte. Mia är en arg tjej på 15-år som utdelar ett "you big cunt" med samma lätthet som en dansk skalle om någon förtjänar det. Henne universum är ett miljonprojektsliknande komplex i brittisk förort och hennes värld är lägenheten hon bor i tillsammans med den sin unga mamma och runt 10-åriga syster. Hennes oas är en tom lägenheten hon bryter sig in i. Här dricker hon cider ur en 2 liters petflaska, sätter i högtalare i sin mobiltelefon, trycker på play och går igång. Här dansar hon sig trött och övar och övar, i en flykt från tillvaron.

I Mias omgivning finns ingen närvarande pappa, det enda hon har är en mamma som tror hon är tonåring och inte kan ta hand om sina barn. Som festar sig redlös samtidigt som hon stänger in ungarna på rummet, där de röker och dricker och ser på dålig TV. I ett försök att vara förtrolig berättar mamman att Mia var så när att bli aborterad. Vi förstår att mamman ångrar sig bittert. Desperationen över livet, avsaknaden av kärlek och att bli sedd i kombination med traditionell tonårsångest och röjande hormoner skapar en asocial person med alla taggar utåt.

Vändpunkten kommer när mamman släpar hem en ny kille, Connor. Han är den första vuxna att se Mia, som det barn, tonåring och på gränsen till vuxen-människa hon är. När hon har druckit sig full och somnat på mammans säng är det han som bär in Mia till hennes rum och stoppar om henne som ett litet barn som somnat i soffan. Det är antagligen den första akt av ömhet och omtanke hon har fått på år och dar. Sakta bygger Connor upp Mias förtroende. Han uppmuntrar hennes dansande och han får hennes att le under den luggen.

Med en gnutta tro på sig själv i kroppen vågar Mia ta de steg hon drömt om, och det ser ut som en strimma hopp finns på horisonten. Bakslaget för henne blir därför större när mattan under fötternas dras bort och hon återigen blir överkörd av livet.

Regissören Andrea Arnold tar god tid på sig att berätta sin film. Det kan tyckas långsamt, men hela tiden finns en spänning här, en nerv och en känsla av att inte veta vad som ska hända näst. Det är fin dramatik förmedlad med små medel. Det är en förmåga att visa ömhet i det hårda Det är också ypperligt skådespeleri förmedlat av en tajt ensemble med en fantastisk Katie Jarvis som Mia i spetsen. Hon blandar fint en kaxig trulighet med en illa dold längtan efter kärlek.

Det är ibland svårt att motivera ett högsta betyg. Det är enklare att förklara en sågning. När en film stämmer är det som med kärlek, det är lika delar magi som kemi. Andrea Arnold har med "Fish Tank" hittat den perfekta blandningen.

Henrik Emilson Skribent
Senaste kommentarer
DonnieD
Riktigt jäkla känslostark. 4 stabila!
Blaster
Väldigt fint diskbänksrealistiskt drama. Stark fyra.
Danne
Gripande och välspelat in i minsta biroll. Stark fyra.
Visa fler (21)

Veckans populära filmer

Visa fler