Farsan (2010)

Huvudpersonen Aziz, som spelas av Josef Fares pappa Jan, blir övertalad av sin son Sami att det är dags att träffa en ny kvinna. Det visar sig inte vara det lättaste även om det inte direkt är något fel på Aziz självförtroende. Sami och hans fru Amanda vågar i sin tur inte berätta för Aziz att de inte kan få barn utan låtsas istället att Amanda är gravid för att slippa tjatet om barnbarn. Dessutom har vi Aziz chef, cykelhandlaren Jörgen (Torkel Petersson) som försöker göra om sig från en mes till en machoman för att han tror att det är det hans fru vill ha.

Som ni hör finns här många små historier som går in i varandra och det är komedi som är uppblandad med en hel del allvar. Det är inte bara manlighet som avhandlas utan även ensamhet, osäkerhet och kärlek. Problemet med blandningen är att det inte finns något ordentligt fokus. Det komiska blir inte roligt. Eller det kanske bara är jag som tycker det är mest plågsamt när folk gör bort sig på krogen, ljuger och blir påkomna vilket leder till pinsam tystnad och män som har så total noll koll på vad deras egen fru är intresserad av.

 Vissa bitar fungerar. Som cykelreparatören Juan och hans hund där man verkligen känner med Juan när hunden blir sjuk. Och sen känner man med hunden som blir runtsläpad på sin hemmagjorda rullator. Däremot är det svårt att känna för en man som tydligen är tillräckligt vuxen för att adoptera ett barn men som är för feg för att berätta sanningen för sin pappa och istället övertalar sin fru att ha en kudde under tröjan för att låtsas vara gravid.

Manuset är halvdant och vissa av skådespelarna likaså även om det finns undantag. Torkel Petersson är bra även om hans karaktär är fruktansvärd. Även om jag inser att det är ytterligheterna, mesen som vill bli macho, som ska vara roliga så skrattar jag ändå inte. Det är möjligt att det inte alltid är så lätt att vara man men att vara en någorlunda fungerande människa är nog ett krav för att kunna behålla sin fru.

Kanske är filmen roligare för män. Är det sådant här män funderar på: "Om jag är riktigt otrevlig och bestämd så kanske hon älskar mig mer". Förhoppningsvis inte. Men visst, det är ett intressant ämne hur en man ska vara i dagens samhälle.

Som sagt så finns det scener i "Farsan" som fungerar bra. Som när Aziz ligger ensam och funderar på sonens soffa och dejten med Edith, fint spelad av Anita Wall. Ibland skrattar man till också fast inte tillräckligt ofta för att det ska kännas som att man har sett en komedi. De små godbitarna räcker inte till en fungerande helhet tyvärr.