Facing Genocide - Khieu Samphan and Pol Pot (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Khieu Samphan var Pol Pots ansikte utåt i 25 år. Nu ställs han inför rätta - anklagad för folkmord. ”Facing Genocide” är ett inträngande porträtt av mannen som gjorde Pol Pots skräckvälde möjligt.

Khieu Samphan var en gång känd som en modig politiker som kämpade för de fattiga. År 1975 blev han Kambodjas statschef. Pol Pot , den högsta ledaren, ville styra i det fördolda. Khieu Samphan blev hans ansikte utåt. 1,7 miljoner människor dog under de röda khmerernas tid vid makten. För två år sedan arresterades Khieu Samphan. Han kommer snart att åtalas av en FN-domstol för brott mot mänskligheten och folkmord. I ”Facing Genocide” följer vi Khieu Samphan under hans sista tid i frihet. Filmen är en resa genom Kambodjas mörka historia – till hjärtat av röda khmerernas terror.
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
3.0 av 4 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: FACING GENOCIDE - KHIEU SAMPHAN AND POL POT

I skuggan av Pol Pot
Dokumentärfilmen "Facing Genocide – Khieu Samphan and Pol Pot" lyckas vara gripande, informativ och laddad med känslor samtidigt som den ger en historisk bild av Kambodja under Röda Khmerernas tid vid makten mellan 1975-79. Och i centrum av allt detta kretsar en av dess ledare, Khieu Samphan. Ett synnerligen lyckat recept för en film är det helt klart.

Filmen regissörer David Aronowitsch och Staffan Lindberg möter Röda Khmerernas före detta statschef, Khieu Samphan, för första gången 2006 i Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Efter flera års utredning och 27 år efter att Röda Khmererna besegrades beslutades det 2006 , äntligen, om en rättgång. Men under inspelningen av filmen, åtminstone fram till november 2007, går Khieu Samphan runt som en fri man och kan röra sig som han vill i landet, även om han emellanåt är rädd för att bli igenkänd eftersom han tidigare har blivit lynchad.

Filmens utgångspunkt och det den kretsar kring är just vem denna person är. Han var statschef och Röda Khmerernas ansikte utåt mot resten av världen. Han var, åtminstone före 1975, populär och hade både utstrålning och gott rykte, vilket självklart var en anledning till att den mer hemlighetsfulla Pol Pot valde honom.

I "Facing Genocide" kommer vi riktigt nära Khieu Samphan. Han bjuder på sig själv, visar lyckligt sin fina trädgård, presenterar sin familj och pratar om sitt midjemått. Han framstår stundtals som vilken äldre herre som helst. Och förstås, vilket rykte en person än har så är det inte många som bara är monster. De flesta är även människor, utan att det för den sakens skull fråntar dem ansvaret för sina handlingar. Khieu Samphan verkar inte ha några större problem med att prata om Röda Khmererna och sin roll i det hela, men så fort det börjar pratas om alla människor som dog (ungefär 1,7 miljoner) slår han ifrån sig direkt och är inte alls längre den där öppna personen. Han är "oskyldig" eftersom han inte visste någonting och hans roll var bara "representativ". Filmteamets frågor om ansvar blir utan svar, vilket väl på ett sätt kan ses som ett svar ändå.

Det är också väldigt intressant hur han vägrar att skylla ifrån sig på någon av de andra ledarna i Röda Khmererna. Pol Pot som ju dog 1998 hade ju inte kunnat försvara sig, men det är tydligt att Khieu Samphan inte vill att någon skugga ska falla på Röda Khmerernas kärntrupp. Hans försök att skylla allt dödande på ungdomar som ville ta värvning blir oerhört absurt. Hans förnekelse är fascinerande, tröttsam och näst intill oförklarlig. Att han i 27 år har levt som vem som helst i samhället lär inte ha minskat hans avståndstagande från ansvar.

"Facing Genocide" är en otroligt välgjord dokumentär som inte bara redovisar historiska fakta utan som lyckas få fram känslorna och människorna. Offren för massakern är inte på något sätt bortglömda och de representeras i filmen av juristen Thierry Seng, som själv satt fängslad under flera år och vars föräldrar dödades. Mötet mellan henne och Khieu Samphans fru är ett av filmens mest laddade ögonblick.

Filmen visar också Kambodja som ett land som hamnade i kläm mellan USA och Vietnam, något som ledde till att Kambodja blev världens genom tiderna mest bombade land och att det fortfarande finns enorma problem med minor. Många människor dödas och skadas varje år av minorna.

Något som vi inte får förklarat för oss är varför rättegången har dröjt så länge. Att många av Kambodjas ledande politiker är tidigare anhängare till Röda Khmererna och har motsatt sig krigsförbrytartribunalen nämns inte. Khieu Samphans franske advokat Jacques Vergès verkar dock göra allt för att förhala rättegången, något han har lyckats med. Det finns för övrigt en väldigt intressant film om Jacques Vergès som heter "Djävulens advokat" från 2007.

I september i år föll den första domen mot fängelsechefen "Duch" i rättegången om människorättsbrott under Pol Pot-regimen. Khieu Samphan och tre andra tidigare ledare, bland annat Nuon Chea (broder nummer två) som vi får möta i filmen, väntas åtalas 2011. Att rättegången har dröjt så länge är inget annat än en skam.

Se filmen!

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Senaste kommentarer
lisaolss
Jag måste ta och läsa den boken! I filmen framstod det som att hon suttit fängslad med sina föräldrar, även om hon och hennes syskon inte var fastbundna som de vuxna.
9258
En liten rättelse: Theary Seng, (rätt stavat) den kvinnliga advokaten, var inte fängslad i den meningen att hon var inlåst. Hon var ett barn under denna tid och levde på fälten som alla andra innan hon evakuerades när Röda Khmererna drevs undan 1979. Hon hamnade då i USA och slapp undan det lidande Kambodja erfor hela 80-talet. Hon har skrivit en bok om sina upplevelser "Daughter of the Killing Fields" som är en av de mest kända barndomsskildringarna från denna tid.

Om rättegången och historien:
Ett av skälen att rättegången tagit så lång tid är det stöd Västmakterna och Kina gav till Pol Pot och Röda khmererna under hela 80-talet fram till 1991. I Sverige har ju Jan Myrdal och andra vänstermänniskor fått klä skott för sitt stöd till RK. Men vad som glömts bort i den debatten är att Vita Huset under 80-talet faktiskt drev en kampanj för att tvätta blodet av Pol Pot och RK. Med övriga västländers öppna eller tysta stöd. Kina användes som proxy för militärt stöd. Vi kanske borde ifrågasätta Ola Ullsten eller Palme istället för den maktlöse stofilen Myrdal?

90-talet fortsatte med inbördeskrig och regimen erbjöd då amnesti åt gamla RK-ledare. 1998 tog kriget slut. Då började FN och regimen försöka få igång en tribunal, och efter många turer började den jobba 2006.

Veckans populära filmer

Visa fler