En vit, vit dag 2019

Drama
Island
109 MIN
Isländska
En vit, vit dag poster

Synopsis

Två år har gått sedan Ingimundurs högt älskade hustru omkom i en tragisk olycka men han är fortfarande uppslukad av sorg och entledigad från sitt arbete som polischef. När han samlar sig för att gå igenom sin frus saker väcks en misstanke. Ingimindur blir alltmer besatt av att finna sanningen och utsätter ofrånkomligen sig själv och sina närmaste för fara. En berättelse om sorg, hämnd och villkorslös kärlek.
Ditt betyg
2.7 av 3 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Hvítur, hvítur dagur (A White, White Day)
Biopremiär
7 februari 2020
Språk
Isländska
Land
Island
Distributör
Folkets Bio
Ålder
15 år
Längd

Recensent

Jakob Åsell

23 januari 2020 | 10:00

Dimmigt isländskt ångestdrama

En sammanbiten snut blir besatt av att finna sanningen bakom sin bortgångna hustrus otrohet i Hlynur Pálmasons stramt stiliserade psykodrama. Utsikten är vacker men berättandet känns lite väl dimmigt.
Dimman och det stora vemodet rullar in i den isländske regissören Hlynur Pálmason svåra andra film. Inte helt olikt hyllade “Winter Brothers” är "En vit, vit dag" ett frostigt familjedrama i säregen konstnärlig förpackning. Ingvar Sigurdsson låter tystnaden tala i ett kraftfullt porträtt av den tjänstledige småstadspolisen Ingimundur som håller en ocean av sorg inom sig efter hustruns plötsliga bortgång. När misstankar väcks kring en hemlig otrohetsaffär blåser en storm upp inuti honom och obehandlad sorg kanaliseras i ilska och hämnd. 
 
Genom oväntade inslag av psykedeliska isländska barnprogram och utstuderat modernistiska montage av karaktärer, hus, landskap – ja till och med rullande stenblock, injicerar regissören Pálmason en överraskande dos av franska nya vågen i sin annars gråtungt naturalistiska hämndsaga. Konstfilms-ambitionen att skulptera en tidig auteursignatur är charmig, men genomförandet tar en stundtals ur berättelsen.
 
De karga landskapen och sammanbitna ansiktena är visserligen vackert fångade av den svenska fotografen Maria von Hausswolffs kamera och abrupt uppbrutna av Julius Krebs Damsbos hårda klipp, men Hlynur Pálmason laddar dem inte med tillräcklig substans för att rättfärdiga den pockande nordiska arthouse-formen. A for effort – eller åtminstone 3 av 5.
| 23 januari 2020 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera En vit, vit dag