En profet 2009

Drama Gangster
Frankrike
155 MIN
Franska
En profet poster

Synopsis

Malik El Djebena är dömd till sex års fängelse och är jämfört med övriga fångar rena oskulden. För att överleva i den brutala miljön tvingas han att få respekt från ett av gängen. Han vinner snabbt förtroende hos korsikanerna, som styr fängelset från insidan. Snart stiger han i rankerna. Fransk kritikersuccé som belönades med Grand Prix vid Filmfestivalen i Cannes, samt för Bästa Film vid Filmfestivalen i London.
Ditt betyg
3.6 av 328 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Un prophète
Biopremiär
19 mars 2010
DVD-premiär
22 september 2010
Språk
Franska
Land
Frankrike
Distributör
Sony Pictures
Åldersgräns
15 år
Längd

Recensent

Lisa Olsson

13 mars 2010 | 19:29

Rå gangsterrulle på rätt sätt

Franske regissören Jacques Audiards film "En profet" är en riktigt rå gangsterrulle men framför allt visar den ett starkt personporträtt av en ung man som förvandlas framför våra ögon. Det här är en film utöver det vanliga och som gör i princip allt rätt.

Jacques Audiard är sedan tidigare mest känd för dramat "Mitt hjärtas förlorade slag" och har definitivt regissörsgenen i blodet eftersom han är son till den kände franske regissören Michel Audiard.

I "En profet" låter han oss möta 19-åringen Malik, en man med arabiskt ursprung som hamnar i fängelse för att avtjäna ett sex år långt straff. Vi får inte veta mycket om hans bakgrund utan hans karaktär byggs nästan upp från noll där specifika händelser, påtvingade eller självvalda, förändrar hans personlighet. I fängelset är det självklart konflikter mellan olika gäng, främst korsikaner och araber. Malik hamnar av olika anledningar och trots sitt ursprung, i det korsikanska gänget där han beskyddas av den stenhårda bossen César.

Som åskådare fullkomligt knockas man av filmens tuffa realism. Ändå är det en film med en hel del mystiska inslag där Maliks fantasier då och då visar sig på filmduken. Det skulle lätt kunna bli ett störande moment i filmen men fungerar snarare som välbehövliga korta pauser från den råa verkligheten och ger oss ytterligare en dimension av Malik.

Tahar Rahim som spelar Malik är ingenting annat än ett fynd som lyckas fånga karaktären och göra den trovärdig. Genom honom blir Malik mångfacetterad; i ena stunden en charmig ung man som njuter av små stunder i frihet för att i nästa stund förvandlas till någon som gör det han måste för att överleva i den kriminella värld han befinner sig i. Likt en kameleont anpassar han sig efter varje situation samtidigt som han bryter en del oskrivna regler. Allt för att överleva och skaffa sig fördelar, men han är ändå inte en människa utan samvete.

En annan rollprestation som verkligen sticker ut är Niels Arestrup som den korsikanska ledaren César, inofficiellt den med mest makt i fängelset. Niels Arestrup har tidigare spelat i bland annat "Mitt hjärtas förlorade slag" och "Fjärilen i glaskupan". Han gör César till en klassisk maffiaboss. En äldre man med så mycket makt att han kan styra livet både i och utanför fängelset. Men trots sin grymhet ges även han ett mänskligt ansikte när han börjar tvivla på att hans makt ska vara för evigt.

Fotot är emellanåt väldigt närgånget och när inledningstexterna visas är det nästan migränframkallande vilket ger en obehaglig och för filmen passande effekt. Musiken används också väldigt snyggt och får vid flera tillfällen fram Maliks känsla av att vara killen med bästa flytet.

"En profet" kryper in under skinnet på en. Den är blodig, våldsam och obehaglig men man sitter som klistrad för att få veta vad som händer härnäst. Man blir helt enkelt berörd och engagerad i Maliks öde. Det är en fantastisk film om män med makt och överlevare som skapar sina egna lagar. Det finns egentligen ingenting att klaga på i "En profet".  Filmen hade varit väl värd en Oscar för bästa utländska film som den var nominerad till. Dock har den blivit överhopad av andra priser bland annat i Cannes så sorgen över en förlorad Oscarsstatyett kanske inte är allt för stor.

De 2,5 timmarna går fort men att kalla det njutning är fel. Känsliga biobesökare kan behöva en kudde att gömma sig bakom. Särskilt en scen som kommer relativt tidigt i filmen är extremt obehaglig. I övrigt är "En profet" ett måste så håll ögonen öppna resten av filmen.

| 13 mars 2010 19:29 |