En plats i solen 2012

Kriminalreporter Annika Bengtzon (Malin Crépin) sätter sig väldigt motvilligt på ett plan till Malaga, när en svensk familj gasats ihjäl i lyxvillan. På plats blir hon briefad av en svensk polisman (Magnus Krepper) om att det kan röra sig om ett mord på en gammal hockeylegend, som inte verkade särskilt omtyckt i området. Annika slår följe med en spansk guide (Ruth Vega Fernandez) som vet vem man bör muta för att få mer kött på benen, och i vanlig ordning kommer hon lite för nära sanningen.

Familjens tonårsdotter har gått under jorden. Bengtzon blir indragen i en knarkrazzia, får en klumpig fotograf på halsen och fallet visar sig ha samband till de mest otänkbara personer som rört sig i hennes liv senaste tiden. När Annikas exman (Richard Ulfsäter) från ingenstans dyker upp på den spanska solkusten har jag fått nog av den här röriga historien och dess osannolika vändningar.

Många karaktärer blandas in i smeten och tittaren får futlt upp med att hänga med i vem som är kopplad till vem på vilket sätt. Det hade ju kunnat vara acceptabelt om det fanns någon spänning i övrigt eller något att bry sig om i det här fallet. Så kul ska vi dock inte ha det, utan "En plats i solen" är på sedvanligt Annika Bengtzon-manér (kan vi väl ändå konstatera efter sex stycken filmer) befriad från det mesta som gjorde boken intressant.

De spanska miljöerna är dock alltid något att vila ögonen på. Det är en snygg film, det får man ge den. Wallander och gänget borde bli avundsjuka på Kvällspressen-reporterns lyxuppdrag, där det sörplas vin i var och varannan scen. Det bränner dock aldrig riktigt till, förutom sista kvarten - där filmen plötsligt tar till en ny, märklig twist som inte helt passar in med vad vi sett fram till dess.

Som avslappnad TV4-deckare en sen söndagskväll lär den göra vad den ska. Men till måndagmorgonens fikapaus har du redan glömt bort den.