En bra vecka för demokratin 2018

Almedalsveckan i Visby - en grundpelare i den svenska demokratin eller ett rosémarinerat mingel för lobbyister och politiska karriärister? Under tre års tid har regissören Cecilia Björk letat nya bilder bakom kulisserna bland övertända ungdomspolitiker, morgontrötta partiledare och rubrikjagande sommarreportrar i den gotländska sommarsolen.

 

Resultatet är en serie finurliga observationer och avdramatiserade närporträtt i det suddiga gränslandet mellan PR, journalistik och politik innanför ringmuren. För fotot står Maximilien Van Aertryck och Axel Danielson vars underfundigt komiska ton känns igen från duons bakom kulisserna-kortfilm "Studio 5", byggd på stela ögonblick mellan sändningarna i Aktuells nyhetsstudio. På ett liknande vis riktar de här kameran mot de annars bortklippta bilderna, mellanrummen mellan strålkastarljusen, transportsträckorna längs Visbys gränder, artighetssnacket inför en partiledarintervju eller Ebba Busch Thors nervösa backstage-selfie före sitt sommartal.

 

Det finns ett beundransvärt självförtroende i att presentera ett dokumentärt material så okummenterat som här. Utan bärande berättarröst eller intervjuer så serverar dokumentärfilmarna sina långa obrutna tagningarna likt primörer på ett restaurang och utgår ifrån att essensen i dessa ska föra berättelsen framåt, att obervationernas skärpa bär både på text och undertext. Och det fungerar till en början.

 

Skarpast blir det när kamerablicken känns som allra mest främmande, som om en utomjording landat i Almedalen och förundrat studerar fem stackars sommarjobbare utklädda till Expressen-getingar som är mitt uppe i en tafflig patomim för att betygsätta retoriken i Jan Björklunds tal. Men blicken är knappast konsekvent, den komiska distansen till jippot inte helt genomgående.

 

Doften är av ett dokumentärt material som aldrig fyller ut ens det korta entimmesformatet. Guldkorn blandas med grus. Tonen svajar och blir snart inkonsekvent. Blicken med ett vasst öga för komiska nyanser och ironier blir stegvis alltmer släpig och ofokuserad. Som om även filmteamet själva svepts in i en semesterslö rosétillvaro och likt mången turist bara står och blänger, lite för länge. Filmens avslut saknar anslagets stringens och den fina idéen liksom ebbar ut i takt med att den sista drönarbilden svävar bort från Visby, ut över Gotlands hav och försvinner.