Dumma mej 4 2024

Gru har sedan länge lämnat sitt olagliga mästerskurkliv bakom sig, och arbetar istället för Anti-Skurk Ligan, ASL. Han lever ett lyckligt familjeliv med sina adoptivdöttrar och sin fru, Lucy. Och minionerna, förstås. Dessutom har familjen utökats med en bebis, Gru Junior. Gru kämpar hårt för att få tillgivenhet från sonen, som i sin tur är mycket svårflörtad och skeptisk mot sin pappa.

 

När det är dags för en återträff med de gamla klasskamraterna från skolan Lycee Pas Bon (vilket betyder ungefär den dåliga skolan) passar Gru och ASL på att sätta dit Maxime Le Mal, en megalomanisk brottsling som dessutom varit en rival till Gru i snart 40 års tid. Men Maxime ger inte upp så enkelt, utan svär på att hämnas på Gru, och även hans familj.

 

När så Maxime rymmer från högsäkerhetsfängelset är det bråda tider, familjen Gru måste snabbt sättas i säkerhet. De tar sin tillflykt till den pittoreska lilla staden Mayflower, där allt är strålande vackert och solen ständigt skiner. Familjen får nya identiteter och måste lämna allt och alla bakom sig, utom tre minioner. Resten av de gula, busiga minionerna ska tränas upp för att bli superagenter hos ASL.

 

Flickorna är ledsna och missnöjda med sina nya liv, medan Gru och Lucy anstränger sig för att anamma sina nya identiteter. På ett synnerligen energiskt sätt försöker Gru därför bli vän med grannarna, men får inte precis samma översvallande respons tillbaka. Grannflickan Poppy har dock egna planer för Gru, och det är dessutom bara en tidsfråga innan Maxime Le Mal lyckas hitta Gru och hans familj.

 

Del fyra av den enormt framgångsrika “Dumma Mej”-serien har en buffé av kända namn inbakade i sig; Steve Carell och Kristen Wiig är tillbaka som Gru och Lucy, och får denna gång sällskap av Will Ferrell som skurken Maxime Le Mal. Dessutom hör vi bland andra Sofía Vergara, Joey King, Miranda Cosgrove, Stephen Colbert, Chloe Fineman och Steve Coogan.

 

Pharrell Williams gör titelspåret medan regin fallet på minioner-skaparen Chris Renaud, som redan styrt skutan på ett par “Dumma mej”-föregångare, och den välrenommerade animatören Patrick Delage (“Wall-E”, “Sing”). Ken Daurio, som bland annat arbetat på många tidigare titlar i franchisen, och Mike White (“The White Lotus”) står för manuset.

 

“Dumma mej”-franchisen placerar sig dessutom på en respektingivande 15:e plats över tidernas mest inkomstbringande filmserier, så att säga att förväntningarna från omvärlden är höga gällande denna film är en underdrift.

 

Med så höga insatser är det synd att filmens skämt konsekvent går på sparlåga. Handlingen bjuder som förväntat på mycket action, dråpligheter, och många märkliga situationer. Och minioner, förstås. I alla dessa skeenden utlovar man mycket som också infrias, men framför allt förväntar sig publiken humor, för om alla galenskaper inte är roliga, vad är de då?

 

Humorn är mestadels ljummen, och även om handlingen är ett riktigt bra sätt att fortsätta utforska Gru och minionernas värld så håller det inte hela vägen. Med en bakgrund med tre framgångsrika föregångare, två lyckade spin-offer och mängder med uppskattade kortfilmer i ryggen utlovar Illumination mer än vad som levereras här.

 

Men lyckligtvis saknas inte värmen, för kärleken till familjen går rakt genom bioduken och in i hjärtat. Gru fortsätter visa att någon med ett så stort hjärta aldrig kunde vara genuint elak, och hur hela familjen stöttar varandra trots att livet tagit en oväntad girning är också en fröjd att ta del av. För alla filmnördar i salongen utlovas också flertalet små blinkningar till kända action- och komedifilmer från förr.

 

Att se del fyra som den första ingången till “Dumma mej”-franchisen räcker helt enkelt inte till för att skapa nya fans. Däremot blir säkert de som redan är förtjusta i Gru och hans minioner nöjda över att få återse den gamle ärkeskurken på nya upptåg.