Dope 2015

"Dope" börjar med text från ett lexikon som ger tre olika förklaringar till ordet ”dope”. Det kan antingen syfta på droger, eller vara en beskrivning på en person som inte är den skarpaste kniven i lådan, eller när något är fantastiskt. Detta är också en briljant introduktion till vad filmen vi precis ska få se, kommer att bjussa på. 

Malcolm går sista året på highschool i området kallat ”The Bottoms” i Inglewood, Los Angeles. För den som inte är bekant med stället förklarar han snabbt att medan en dålig dag för andra skolungdomar går ut på att man blir påpucklad av jock-killarna, slutar en dålig dag i hans hemtrakter med att man blir skjuten av misstag medan man köper lunch. 

Malcolm (nybörjaren Shameik Moore) och hans bästa vänner, lesbiska Diggy (lika gröna Kiersey Clemons) och nördiga Jib (Tony Revolori – ni minns väl Zero från "The Grand Budapest Hotel"), är inte som de andra på skolan. Värst av allt är att de gör sånt som anses typiskt för vita personer – som att ha bra betyg, plugga för att komma in på college och spela i ett punkband. Deras sätt att överleva är att hålla låg profil och veta vilka trubbel-gator de ska undvika att cykla nedför. 


Men när snygga tjejen Nakia (Zoë Kravitz – "Mad Max: Fury Road") bjuder in Malcolm till knarkhandlaren Doms party, kan gänget inte stå emot att gå. Efter att festen spårat ur upptäcker Malcolm till sin förskräckelse att han nu har en ryggsäck full med droger, och en mobil som ringer argt. 

I nästan vilken annan film som helst så hade man kunnat gissa sig till vart hän det barkar. ”Smarta geek-killen som hade alla chanser i världen trots sin hemska uppväxt råkar begå ett litet misstag och sedan är den onda cirkeln ett faktum.” Men den som tror att "Dope" vill vara som alla andra filmer har grymt underskattat den här indie-rullen. 


Det äventyr som nu väntar trion tar istället en något galen vändning, något som mycket skickligt förmedlas med ett rappt tempo och många kul grepp (som split screen och rewind), som för en gångs skull inte finns där bara för sakens skull, utan för att de verkligen skänker ytterligare en dimension. Mer tänker jag inte berätta om handlingen för den upplevs bäst utan en massa förkunskap, men jag kan säga så mycket som att det kommer att bli åka av. 

Användningen av nätet och sociala medier gör "Dope" till en film av sin tid, och jag kan tänka mig att den snabbt kommer hamna på kultlistorna för sin generation. Men även vi som lämnat tonåren bakom oss för länge sen kan lätt se storheten här. Man kommer på sig själv med att skratta, småle, förfasas och bita sig på naglarna för att allt ändå till slut måste skita sig för huvudpersonerna. 

Rick Famuyiwa ("The Wood", "Brown Sugar") som både regisserat och skrivit manus har valt att gå tillbaka till sina egna Inglewood-rötter med den här historien, men han gör det utan att snubbla över klyschorna som är så lätta att välja. Något som han till och med låter Malcolm kommentera i filmen, när en lärare vill att hans uppsats för collegeansökan ska handla om något personligt, som hur det är att växa upp i ett sånt här tufft område med en ensamstående mamma. ”Cliché!” säger Malcolm kaxigt, utan att blinka. 

Det är lätt att läsa in attityden som Famuyiwa själv säkert har stött på i sitt egna skapande. Hollywood älskar berättelser om minoriteter och deras svårigheter, men de kreativa som råkar tillhöra en ”lägre ställd” samhällsgrupp känner sig säkert inte mer manade att låta sin verk bara behandla sin uppväxt och omgivning, än de skapare som bott i bättre områden. Med "Dope" tar Famuyiwa möjligheten att ge fingret åt etablissemanget och göra precis vad han vill. Och det blir bra – riktigt bra.

Draghjälp har regissören fått av stora och erkända namn bland producenterna som Forest Whitaker, Puff Daddy, och Pharrell Williams. Och trots att det här är en lågbudgetproduktion är det kvalitet vi får se, både vad gäller skådespeleri, dialog, foto och regi. Inte konstigt att det blev en sån favorit på Sundance festivalen. Men trots fantastiska lovord från både recensenter och festivalpublik har box office-siffrorna inte varit precis det distributörerna hoppats på. Men det kan väl vi svenskar hjälpas åt att fixa till. Så gå nu och se!