Diana (2013)

Diana Spencer, mer känd som Lady Di eller prinsessan av Wales, var utan tvekan mer än bara en vanlig kunglighet. Hon var dels en kvinna av folket som representerade en mer jordnära länk till det brittiska kungahuset men var även en sympatisk välgörenhetsarbetare som kämpade mot både AIDS och landminor. En prinsessa över det ordinära.

Det är därför en besvikelse att när man äntligen gör en film om denna ikon - över 15 år efter hennes död - så fokuserar den mest på hennes kärleksaffär med den indiske hjärtkirurgen Hasnat Khan. De hade en uppslitande romans under de sista åren av hennes liv där både konflikter med hans religiösa familj och ständigt förföljande paparazzis satte käppar i hjulet för lyckan.

Om man ska nämna filmens främsta fördel så är Naomi Watts ett klockrent huvudrollsval. Att hon är en kompetent skådespelerska visste vi redan men här lyckas hon även anamma Dianas gester, ansiktsuttryck och minspel med bravur. Det är en felfri prestation som osar Oscarsnominering lång väg. Även Naveen Andrews imponerar som Khan.

Dessvärre är rollerna ganska illa - och fegt - skrivna. Samtidigt som Diana framställs som ett helgon med ett hjärta av guld så liknar hon ofta ett våp som inte kan laga mat men gärna storstädar sin älskares lägenhet. Vare sig dessa detaljer är sanna så är det tveksamma val man gjort av vad som ska inkluderas. Samtidigt ryggar man tillbaka för mindre smickrande delar av hennes liv (troligen p.g.a. "respektfullhet") och ännu värre låter hennes passion för välgörenhet hamna i skuggan av en ganska tjatig kärlekshistoria.

Trots Andrews ärliga insats så upplevs Khan som en ganska osympatisk och egocentrisk man. Kanske är det en reaktion för att hans livskval blir mer centrala medan Dianas person förblir ganska vag och endimensionell. Överhuvudtaget händer det inte mycket mellan deras mysstunder/gräl och bilder av prinsessan som tröstar fattiga barn/äldre i u-länder. Det är en trist nog en ganska svag och tunn film.

Det är en hyfsad summering av Dianas sista år i livet men blir inte mer än så - en summering. Vi saknar de stora känslorna, vad som bröt ner henne och vad som fick henne att fortsätta kämpa. Bristen på en del information kan dessutom förvilla de icke insatta. Watts är fortfarande sevärd och gör vad hon kan för att lyfta filmen på sina späda axlar men både hon och framför allt den legendariske titelpersonen förtjänar en bättre och mer djupodlad film. Liksom i verkligheten så regerar fortfarande "The Queen" bland filmkungligheterna.