Den yttersta domen - livsdramat Andrej Rubljov (1966)

4.1
Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Historien om den ryske ikonmålaren Andrej Rubljovs äventyr i ett krigshärjat 1400-tal skulle komma att försegla Andrei Tarkovskys öde som en av de stora filmskaparna. I nio kapitel får vi följa Rubljovs färd genom ett Ryssland sönderslitet av inbördeskrig. De ledande furstarna fejdar om makten och byarna står i skräck inför tatarinvasioner. Mitt i kaoset försöker Rubljov söka svaren på de stora livsgåtorna och sin egen betydelse i sammanhanget. Filmen vann juryns specialpris i Cannes 1969.
Visa hela synopsis
Huvudrollsinnehavare
Visa mer info Dölj mer info
MovieZine-recension saknas, maila oss så lägger vi till titeln till önskelistan.
A för Andrei
Jag vet inte hur många som kommer att se det här betyget och tro att jag är galen och sedan skrika; "Andrei Rublev är ett mästerverk!", "Ett lysande exempel på Andrei Tarkovsky's briljans!" Men det här är min recension från mina personliga åsikter. En film gjord 1966 om en målare på 1400-talet - fortfarande relevant idag? Svaret är ja, det var nästan en återkommande känsla jag fick på en del ställen. Andrei Torkovsky's och Andrei Konchalovsky's manus är fullt med metaforer och underliggande dialog. På ett ställe snackas det om att "ni föredrar pengar över förtroende", vilket kan tyckas långsökt men ändå får mig att tänka på alla remakes, reboots och icke-originella filmer som skapas idag. På att annat ställe får vi höra om Andrei Rublev's dialog med en främmande kvinna om "vad är kärlek, det är inte kärlek att binda upp mig såhär? Din kärlek är bara djurisk." och svaret han får tillbaka är "Är inte alla kärlek densamma? Det är bara kärlek", vilket får mig att tänka på att folk ska få älska vad dom vill, sina djur eller andra människor vare sig dom är homosexuella, gay, bi eller straight. Rent tekniskt sätt är det en välgjord film för sin tid, med många vackra kameraåkningar och landskap, som vi redan har bekantat oss med i och med Torkovsky's tidigare film "Ivan's Childhood". Men filmen misslyckades med berättelsen att ta mig in under sina nästan 3,5 timmar. Första timman är bra, på gränsen till riktigt bra. Men sedan börjar jag undra; vad är Torkovsky's mål? Vad är hans vision av berättelsen? Men jag klarade inte av att bli fortsatt investerad i berättelsen hädanefter. Jag var uttråkad och ointresserad. En av de första avskräckande elementen jag hittade var att jag blev förvirrad med karaktärerna. Eftersom att filmen inte riktigt bygger på att vi får följa Andrei, hade jag svårt att känna igen honom och när jag gjorde det, många gånger med att dom ropade ut hans namn så dök det istället upp folk med båda samma kläder och med samma typ av skägg. Jag hade svårt att veta vem Andrei var. Sedan så kändes sista timmen ofokuserad. Varför introduceras en ny karaktär som vi inte vet något om så sent i filmen och vi får sedan följa det som en huvudperson när det är en pojke som gör en kyrkklocka? Även om jag förstår teorin bakom det så får man nästan känslan av att det är malplacerat. Jag hade hellre önskat en hel film som var mer fokuserad och byggd på livet av Andrei Rublev. Så varför det låga betyget? Andrei Rublev är en extremt kall och mörk film och som gav mig ingen anledning att bli investerad i senare delen av historian eller i dess karaktärer. Som ett resultat, fann jag mig ganska uttråkad efter att 90 minuter gått. En känsla som inte försvinner med tanke på att filmen klockar in på 205 minuter i versionen jag såg, vilket är 3 timmar och 25 minuter. Som helhet så drar bara filmen ut på sig och det kom till en punkt där jag bara ville att den skulle ta slut. Jag hade på förhand vetat att det skulle bli ett färgskifte i slutet som jag bara satt och väntade på och när det väl dök upp så fick jag mig nästan ett antiklimax, det var inte som jag hade trott. Om någon skulle förklara filmen för mig med en analys och lite objektiv kritik istället för min personliga åsikt kanske jag skulle förstå anledningarna bakom händelserna och få en bättre förståelse av filmen. Jag vet att många anser att detta är ett mästerverk, och kanske det är; men inte för mig. En riktig besvikelse från Tarkovsky's sida.
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Pseudosum
När jag var i tonåren hyrde jag och min dåvarande flickvän Tarkovskijs Den yttersta domen, som hon hade rekommenderat ett bra tag. Detta var den första film med Tarkovskij jag sett. 

Efter ett tag blev jag så förbannad på filmen att jag gick. "Är det sådana här filmer du gillar kan du ta dina grejer och dra!" sa jag åt henne. Så gick jag hem, och jag var rätt sur på henne - ända tills jag plötsligt föll i gråt! Och sedan grät jag hela natten, jag kunde inte sova och fattade inte varför. Men dagen därpå hade jag lugnat mig, och vi såg till och med om filmen - och nu tyckte jag att det var den bästa filmen jag någonsin sett! 

Första gången tror jag att jag blev irriterad på att Rublev bestämde sig för att sluta tala. Även om jag sett många filmer efter denna, inte minst av mästaren Tarkovskij, så är den fortfarande en av mina favoriter. Jag brukar se om den och ett par andra av Tarkovskijs filmer vart annat eller vart tredje år.

Veckans populära filmer

Visa fler