Death Race 2 2010

Det ligger till ungefär så här: Första filmen, den med Jason Statham, var inte bara en remake på kultrullen "Death Race 2000" från 1975 (den med Sylvester Stallone och David Carradine", utan enligt "Death Race-regissören Paul Anderson även en prequel till den. Helt i samma mönster utspelas kvällens film ännu tidigare och beskriver hur allting började, såväl Death Race-tävlingarna som den förste föraren att bära den legendariske Frankensteins mask.

Bakom masken döljer sig Luke Goss, som jag egentligen gillar, eller åtminstone intalar mig att jag gör. Hans insatser i Guillermo del Toro-drivna "Blade 2" och "Hellboy 2" lämnade mig förtjust men som den blivande Frankenstein håller han inte långt. Vilket väl egentligen knappast beror på att han är dålig men det är svårt att inte jämföra med Jason Statham i motsvarande roll/situation i föregående film, och i jämförelse med Statham brister det en del i karisma och närvaro.

Vilket kanske inte borde vara ett problem i den här typen av film, dit ingen går för att se stort skådespeleri, men även om man inte bör (eller ens vill) förvänta sig en hollywoodelit i toppform, är Carl Lucas/Frankenstein en karaktär som behöver en skådespelare med mer bärande axlar än Goss har. Mer karisma.

Tillsammans med lite överspel från Ving Rhames och en av Sean Bean (båda för övrigt skådisar jag vanligtvis är väldigt positivt inställd till) alltför stereotypiskt spelade gangsterboss, och några av de mindre men bärande rollerna, är skådespeleriet tyvärr något av en svag länk. Fast det är till min överraskning även en av filmens få riktigt svaga länkar.

För historien, om än inte berättad med oscarsvärdig känsla, är ambitiös och hållbar. Bakgrunden till mytologin, till såväl spelen som masken, målas upp och förklaras med tillfredsställande logik. Ackompanjerat av action och övervåld.

För det är de här bitarna som fungerar. Jag har dålig koll på regissören, holländaren Roel Reiné, och hur hans tidigare verk har tagits emot, men han är uppenbarligen en väldigt kapabel actionregissör. Vare sig det gäller slagsmålsscenerna eller biljakterna är det snyggt filmat, det är explosivt, och inte ett spår av den där jobbiga typen av snabb klippning som vanligtvis innebär att man missar allt det roliga.

Inte roligt som i humor (och försök till skämtsamheter tenderar falla platt i "Death Race 2") utan som i en tydlig mytologi och väldigt underhållande action, och det kommer man trots allt ganska långt med.