Där kräftorna sjunger 2022

Drama Thriller Mysterium
USA
125 MIN
Engelska
Där kräftorna sjunger poster

Synopsis

"Där kräftorna sjunger" handlar om Kya, en övergiven flicka som uppfostrat sig själv i träskmarkerna i North Carolina. I flera år går rykten om ”Träskflickan”, som gör att den intelligenta och rådiga Kya isoleras från resten av samhället. På väg in i vuxenlivet dras hon till två unga män från stan och upptäcker en ny och spännande värld. Men när en av männen hittas död blir hon utpekad som huvudmisstänkt. Ju mer man får reda på om fallet, desto oklarare blir det vad som egentligen hände.
Ditt betyg
3.5 av 31 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Daniel S Ogalde

15 augusti 2022 | 10:00

Mysigt mediokert när komplex bok blir film

RECENSION. Det blir lite tunt när den älskade boken "Där kräftorna sjunger" blir film. Här saknas både tid och luft för att ge liv åt övriga karaktärer än huvudpersonen Kya.
För mig utgjorde böcker en stor del av en rätt ensam barndom. Jag läste på tunnelbanan på väg till skolan och på rasterna och alldeles för långt in på småtimmarna trots mammas konstanta tjat om att ”släcka den där jävla lampan och somna”. Jag lärde känna Ayla i Grottbjörnens folk, Rand i Sagan om Drakens Återkomst och den futuristiska världen Otherworld i Tad Williams bokserie för att nämna några. Jag kom att älska varje karaktär, varje värld och historia och jag kom framför allt att förstå vilken emotionell och tidsmässig investering en bok faktiskt innebär.
 
”Där kräftorna sjunger” är en bok av Delia Owens som sålt över femton miljoner exemplar världen över. En älskad titel och historia som rört och berört många med den tragiska historien om Kya som växer upp i den amerikanska södern i skuggan av fattigdom, våld och ensamhet. Historien om white trash, som hon själv uttrycker det. Boken som beskrivs som något av en deckarroman med mysterieinslag avhandlar tidlöst relevanta ämnen som jämställdhet, klass och rasism i en tid då alla lämnade mycket att önska.
 
Så, vadan filmen då? Med en så komplex historia att anpassa till bioduken och inte minst målgrupp, är förväntningarna höga. Och rent historiskt tycks just övergången mellan det litterära och det filmiska vara en konstart som få bemästrar med perfekt resultat. Att inte bara plocka ut rätt saker utan även ge dem liv på ett rättvist sätt.
 
Och det är ju just det. Böcker tar tid. Det är kanske den investeringen som gör att vi som läsare tycks så rigida för att inte säga skeptiska när en film faktiskt landar. Man vill så gärna att det ska bli bra men får som oftast antingen nöja sig med en avmagrad kommersialitet eller ett visuellt magplask. Här samsas storheter som Tolkien (The Hobbit), Robert Jordan (Wheel of Time) och George RR Martin (Game of Thrones) med Stephanie Meyer (Twilight) och E.L James (Fifty shades of Gray). Riktigt i den papperskorgen hamnar inte ”Där kräftorna sjunger” som tur är.
 
Det finns en hel del att tycka om i denna filmatisering, eller snarare en hel del som man velat tycka om. Inte så pass att det går att tala om förlorad potential men sannerligen aspekter som kunnat lyfta filmen till en mer stabil nivå för att åtminstone inte sänka den. Även för någon som inte läst boken så känns ”Där kräftorna sjunger” som en ängslig film. Som om man tagit hänsyn till inte bara fansen utan alla fans i sitt försök att få in lite för mycket. Det blir liksom lite för tunt.
 
Även om historien kretsar kring Kya, där Daisy Edgar-Jones gör en fullgod insats, saknas både tid och luft att ge övriga karaktärer det liv som berikat en i övrigt rätt tom värld. Nyanser tycks saknas där många biroller blir endimensionella nedslag med en reaktiv effekt på Kyas liv vare sig det är en värdelös ursäkt till pappa eller ett fegt kärleksobjekt. På så sätt är det svårt att veta om filmen handlar om en stark kvinna med kontroll över sitt liv eller en person som låter sig och sina handlingar definieras av sin omgivning, i detta fall män. Intressanta frågeställningar som med lite mer tid och rimlighet hade bådat för en intressant filmupplevelse.
 
Men så var det ju det där med tiden. 316 sidor händer dock en hel del men med över två timmar är det svårt att se att lösningen vore just det. Snarare är det regissörssaxen som tycks ha prioriterat lite för många miljöer, panoreringar för att inte säga vissa effekter som är rent av gräsliga. En så rå historia hade tjänat på att vara mer avskalad. I stället får vi nöja oss med en helt ok film för en mysig hemmakväll.
| 15 augusti 2022 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (3)
5
En magisk resa som för en bakom tid och fram!
Läs mer
5
Delia Owens succéroman “Where the Crawdads Sing” är något som inte gått många bokälskare förbi. Själv har jag inte läst boken. Men har varit och sett filmatiseringen på bio. Jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Kya (Daisy Edgar-Jones), en övergiven flicka som uppfostrat sig själv i träskmarkerna i North Carolina, USA. I flera år går rykten i Barkley Cove om ”Träskflickan”, som gör att den intelligenta och rådiga Kya isoleras från resten av samhället. På väg in i vuxenlivet dras hon till två unga män från stan och upptäcker en ny och spännande värld. Men när en av männen hittas död blir hon genast utpekad som huvudmisstänkt. Ju mer man får reda på om fallet, desto oklarare blir det vad som egentligen hände och de många hemligheter som gömts i träsket hotas att avslöjas. Utan att ha läst boken gick jag in i biosalongen utan några förväntningar som kunde krossas. Jag visste grundhistorien. En flicka som på egen hand får klara sig ute i det vilda i en liten stuga i North Carolinas träskmarker då de hon häller kära en efter en lämnar henne. En mordhistoria skulle vara grundpelaren i historien och det skulle även finnas plats för romantik. Med denna vetskap och ett öppet sinne satt jag och väntade på att ljuset skulle släckas i biosalongen och att filmen skulle rulla igång. När sedan filmen tar sin början rycks man snabbt med. Några små pojkar hittar ett ung kille död. Då misstänks den så kallade träskflickan direkt och spärras in en cell i väntan på en utredande rättegång. Historien bjuder framförallt på en hyllning av naturen och dess skönhet. Men man får också ta del av en spännande karaktär. Att följa Kyas öde ute i den fina naturen där hon lever ett isolerat liv är fascinerande. Man lär sig snabbt att tycka om karaktären och blir nyfiken på vad som ska hända när hon tvingas möta världen utanför sin egen skyddade verklighet. Man hoppas att hon ska hitta kärleken och att hon inte ska vara skyldig till det brott hon anklagas för. Kyra spelas väldigt bra av skådespelerskan Daisy Edgar-Jones som för mig är relativt okänd. Men i den här filmen är det hon som är den starkt lysande stjärnan. Hon besitter en strålande vacker och naturlig skönhet. Man får snabbt sympati för hennes oskuldsfulla och oförstörda personlighet. Karaktärerna runt omkring henne känns ibland lite väl stereotypa. Men den man hon blir förälskad i spelas bra av skådisen Taylor John Smith. Historien bygger dock inte på stjärnglans. Fokuset är inte stora kända namn vilket talar till filmens fördel. Det man sammanfattningsvis får är en fin historia om en stark kvinna som drabbas av i princip alla motgångar som man kan möta under livet. Det är också en berättelse om utanförskap och fördomar emot de som är annorlunda. Hjärtat finns på det rätta stället och man blir verkligen tagen av filmen “Where the Crawdads Sing”. Vackra miljöer som hyllar naturens skönhet får man också uppleva. Om kräftor kan sjunga vet jag inte, men en fin ton får jag inom mig när jag upplever denna litterära filmatisering. Jag kan inte annat än ge filmen en välförtjänt femma av fem möjliga i betyg.
Läs mer
4
Är lite förvånad över de svaga recensionerna, tycker filmen var riktigt bra. Lite trevande inledning, det märktes stundtals att filmen baseras på en bok (lite styltig dialog emellanåt) men det tar sig ju längre filmen lider och för mig som inte läst boken var det ovisst in i det sista vad som egentligen hade hänt. Soundtracket passade bra med handlingen, så kan inte annat än att rekommendera den. Klart sevärd!
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu