Countdown 2019

Skulle du vilja veta när du kommer att dö? En fråga som alla vi säkert någon gång har tänkt på. Den följs ofta av samma tanke: om man visste dag och tidpunkt, skulle man kunna förhindra det?

"Countdown" kan bäst beskrivas som en "Final Destination" för smartphone-generationen. Med en mobil fastklistrad i handen och en demonisk app som vägrar låta sig raderas, blir karaktärerna mystiskt dödade en efter en, på bisarra sätt.

I centrum står sjuksköterskan Quinn, som motvilligt laddar ner appen som alla snackar om - och får reda att hon bara har dagar kvar att leva. Hon har själv sett patienter dö på exakt utsatt tid, så hon behöver inte övertygas om appens kusliga träffsäkerhet. Men Quinn får upptäcka att den som försöker lura döden möter ett ännu värre öde, i form av demoner bakom varje hörn och under varje säng... Hon skulle ha läst igenom användaravtalet!

Det är sällan ett bra tecken när en biofilm inte förhandsvisas för pressen. I de flesta fall rör det sig om en skräckfilm så dålig att den omöjligen kan få några positiva omdömen, så filmbolaget hoppas smyga ut den på bio utan att några sura kritiker får tycka till om saken.

Istället får jag se "Countdown" på premiärkvällen i en salong full av skrikande tonårstjejer, och av ljudnivån att döma hade publiken läskigt kul. Man kan inte klandra dem. Vad filmen saknar i logik, ett bra manus eller ens acceptabelt skådespeleri tar den igen med jumpscares på löpande band. Det är aldrig blodigt, grafiskt våldsamt eller motbjudande, men hoppa till-effekterna är många och de gör sitt jobb. Tack och lov tar de också fokus från Elizabeth Lail (känd från thrillerserien "You") som inte kan agera rädd om så hennes liv hängde på det.

En sidokommentar för MeToo-eran känns helt felplacerad för denna typ av film. Men filmen snuddar (av misstag?) vid mer intressanta teman, som vad det innebär att sörja en närstående som dött. Hade Justin Dec varit en snäppet vassare manusförfattare och regissör, kunde han ha lagt mer vikt vid den biten. Man kan driva med döden och man kan skrämmas med den, men det är sällsynt med skräckfilm som behandlar den med respekt. Eller begär jag för mycket?

"Countdown" är för korkad för att ha något vettigt att säga, men tillräckligt självmedveten för att omfamna sin dumhet.

För som vi alla vet finns det dåliga filmer, och sen finns de som är så dåliga att de blir underhållande. Denna hör definitivt till den senare kategorin. "Countdown" tar sig inte på särskilt stort allvar, och det blir tydligt tack vare två comic reliefs i birollerna. Filmens bästa inslag är en sarkastisk tekniksnubbe och en nördig präst som får försöka hjälpa Quinn med hennes lilla demonapp-problem. Skådespelarna Tom Segura och P.J. Byrne driver med den absurda intrigen och har kul med sina roller.

Slutscenerna hotar med att "Countdown 2.0" är på väg, men förhoppningsvis blir denna franchise kortlivad. Det var kul medan det varade men jag tror ingen - inte ens den överdrivet skrikande tonårspubliken - känner att de bara måste se idén mjölkas i en uppföljare.