Coco 2017

Äventyr Komedi Animerat
USA
105 MIN
Engelska
Spanska
Coco poster

Synopsis

Miguel är en ung pojke som drömmer om att bli lika bra på gitarr som sin idol Ernesto de la Cruz, Mexikos mest berömda musiker. Men Miguels familj har helt förbjudit musik i generation efter generation. Miguel trotsar förbudet, och upptäcker då ett gammalt släktmysterium vilket leder till att hans familj återförenas på ett både extraordinärt och överraskande sätt.
Ditt betyg
3.9 av 95 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Annika Andersson

26 november 2017 | 10:00

Animerad familjefilm när den är som bäst

Det här är helt klart den bäst animerade film jag någonsin sett! Skulle gärna ge den fler stjärnor än fem bara för det fantastiska, färgsprakande visuella skådespelet, men den håller även helt igenom vad gäller handling, musik, rytm och övrigt. Ska man samla ihop familjen och försöka välja ut en film som passar alla, gammal som ung, är ”Coco” det säkraste kortet!
"Coco" är berättelsen om tolvåriga Miguel Rivera (Anthony Gonzalez röst) som bor i den lilla staden Santa Cecilia i Mexico. Miguel älskar att sjunga och spela gitarr, och dyrkar minnet av den största låtskrivaren av dem alla, Ernesto de la Cruz (Benjamin Bratt).

Dessvärre är Miguels familj den enda i byn som inte tycker om musik, och han är tvungen att spela och sjunga i smyg. Enligt familjelegenden övergav hans mormors morfar, som var musiker, sin familj, som istället fick försörja sig som skomakare.

Sedan dess har skomakeriet växt till en familjeföretag där alla tillverkar skor. ”Du är en Rivera, och alla Rivera är skomakare, inifrån och ut”, har Miguel fått sig itutat sedan barnsben. Den enda som möjligtvis förstår honom är gammelmormorn Mamá Coco (Ana Ofelia Murguia), som han anförtror allt. Hemligheterna är säkra hos henne eftersom hon är dement, och bara kommer ihåg sin ”Papá” - musikern som övergav dem.

Det lägger grunden för Miguels äventyr, som börjar när byn ska fira de dödas dag. En gång per år hedrar man de döda med bilder, mat och dekorationer på altare, och tror att de under den natten återvänder till de levandes värld. Händelserna går snabbt framåt i berättelsen, en sak leder till en annan, och snart befinner sig Miguel i stället i dödsriket.

Där får han strax sällskap av knasbollen Héctor (Gael Garcia Bernal), vars karaktär så småningom visar sig vara mycket mer är så, och tillsammans ger de sig av för att söka upp de la Cruz. Men tiden är knapp, för ju längre Miguel stannar på den andra sidan, desto större är chansen att han fastnar hos de döda. Bara en välsignelse av en familjemedlem innan solen går upp kan rädda honom tillbaka till de levandes värld...

Turerna och vändningarna är många, men de är alltigenom lättbegripliga och enkla att följa, eftersom filmen är logiskt och skickligt berättad, och de 109 minuterna går väldigt snabbt.

Först och främst, filmen är ett måste för alla som gillar animerad film! Jag kan inte minnas att jag sett något så välgjort förr, och särskilt detaljrikedomen i scenen när Miguel kommer till dödsriket, samt närbilden på Cocos händer har etsat sig fast i mitt minne. Men så står ju också animatörveteranen Adrian Molina (”Råttatouille”, ”Monsters University”), och regissören Lee Unkrich ("Toy Story 3", ”Hitta Nemo”) bakom produktionen.

En annan viktig aspekt som filmen hyllats för, är dess autenticitet och respekt för den mexikanska kulturen. Istället för att porträttera Mexiko ur ett exotiskt utanförperspektiv, har de mexikanska recensionerna gång på gång bekräftat hur vackert och respektfullt filmen representerar Mexiko och dess andliga sedvänjor. "Coco" öppnade i Mexiko en månad innan den öppnade i USA, och blev snabbt den största biosuccén där någonsin.

Var beredda på mycket humor, som när de återvändande döda måste deklarera de offergåvor de tar med sig tillbaka i tullen som på en flygplats, och mycket gråt, eftersom det faktiskt handlar om hur man förhåller sig till sina saknade nära och kära.

Så finns det någonting som är värt mindre än fem stjärnor alls i denna fantastiska film? Mnjaaa, för mig personligen skulle det kanske i sådana fall vara Disney-filmernas eviga moraliserande om att familjen alltid kommer först, och följer man sina drömmar utan familjens välsignelse slutar det illa.

Jag tänker på alla de barn som faktiskt inte har det stödet hemifrån, och måste titta igenom film efter film där det bankas in att är föräldern elak, så är det för att det egentligen bara är en styvförälder eller i vilket fall utan blodsband, för den riktiga föräldern är en ädel, godhjärtad kung eller drottning eller världens bästa låtskrivare...

Men det är kanske sådana drömmar de små behöver, vad vet jag. I vilket fall som helst så lyser ”Coco” klart som en av årets bästa filmer, och får högsta poäng av mig!
 
| 26 november 2017 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (8)
4
Pixar visar återigen upp varför de är bäst på hantverket att få en animerad film att kännas levande. Det fullkomligen sprakar om Coco och de dödas värld. Det finns inget att klaga på i detaljerna och penseln man målar med. Hade filmen varit lite kompaktare, den är minst 15 min för lång och den sista lite för våldsamma twisten kunde man helt uteslutit i mina ögon, hade filmen fått full pott. 4/5
Läs mer
3
Disney/Pixar har gjort en "The Book of Life" det vill säga lånat en del från den bättre animerade filmen som kom för några år sen. Men det gör inte Pixars dålig, tvärtom den är bra och charmig men inte mer. "The Book of Life" är en fantastisk film med mer yta och innehåll medan Pixars känns som en småbusig lillebror. 3/5
Läs mer
5
Det räcker inte längre med att säga att animeringen är enastående, Pixar är i stort sett Gudar numera när det kommer till den animerade filmen. Inte bara på ett tekniskt sätt, utan även när det kommer till känsla! Min första tanke när jag hörde talas om "Coco", var att det här troligen kommer vara som barnfilmerna på 80-talet, då temat "döden", är ett ämne som vi inte ser så mycket av i barnfilmer numera. Tack och lov så hade jag rätt, för den här filmen känns som att den kunde ha gjorts 1988, och det är en komplimang gott folk! Det finns undantag av filmer förstås, men majoriteten av animerat idag görs med populärkulturs-skämt, mycket action, skrik och humor i övrigt. Inget fel med det, men vi behöver även se det mer seriösa, annars förlorar det roliga bitarna sin effekt. För att citera regissören Don Bluth; "Om det inte vore för December skulle man inte uppskatta Maj". Musiken är underbar, likaså sångerna. "Remember Me" och "Proud Corazon" sitter redan på min Spotifylista nu. Men som sagt, den här filmen är så fylld av känslor, och idag är den extra viktig för barn att se. Så jag skulle uppmana föräldrar att se den här. Om temat vore för svårt eller väcker mycket frågor hos barnen, så tar er tid och prata med dom! Av alla Pixars filmer, ligger den här nu i min top 3, tillsammans med "Ratatouille" och "Inside Out".
Läs mer
Visa fler