Cinema Verite 2011

Jag föredrar min underhållning fiktionell. Vilket betyder att jag alltid har haft svårt för olika typer av reality-serier, vare sig det handlar om upplägg som "Big Brother" och "Real World" eller mer i stil med "Top Gear" och diverse matlagningsprogram med Gordon Ramsay. Precis som med sport går intresset ej att uppbåda. Fast precis som med sport går det väldigt mycket lättare att svälja om det presenteras med ett lager av fiktion.

Första meningen härovan är en sanning med modifikation, förstås. Jag gillar trots allt dokumentärer väldigt mycket och samma sak med vad "Cinema Verite" står för, de verklighetsbaserade filmatiseringarna, även om det sistnämnda här verkar vara ganska svårt att få till fungerande, bra, underhållning. Men det är klart, med HBO i ryggen, med ett bolag som inte är ovana vid kvalitet, går det kanske lite lättare.

Min första tanke, mitt första ordentliga intryck, när filmen rullar igång är hur jävla bra de har lyckats med sjuttiotalskänslan och det är någonting som känns väldigt HBO. Vare sig det handlar om deras serier eller filmer gjorda för TV finns där en stark känsla för autencitet. Allt från scenografi som kostym, frisyrer och skägg (och här vill jag speciellt hojta till om James Gandolfinis producerande karaktär), till ett snyggt och slipat foto placerar effektivt "Cinema Verite" i det årtioende den är tänkt att skildra.

Och Gandolfini är långt ifrån ensam om att bära upp filmen, det är en stark ensemble med Diane Lane, Tim Robbins, Thomas Dekker och Patrick Fugit i spetsen. Mycket stark.

Det hjälper med bra folk i ryggen, med en manusförfattare (David Seltzer) som skrev "Omen" en gång i tiden och två regissörer (Shari Springer Berman & Robert Pulcini) som dirigerade den fantastiska lilla biografilmen om en en väldigt speciell serietidningsskapare (Harvey Pekar) i "American Splendor".

Även om jag skulle kategorisera "Cinema Verite" som ett drama baserat på verkliga händelser, suddas linjen mellan det och dramatiserad dokumentär ofta ut. Eller åtminstone tänjs ut. Dels tack vare nämnda autencitet, men avändandet av videoklipp direkt från 70-talet gör till. Klipp från den då oerhört uppmärksammade TV-serien och från intervjuer gjorda efter att den sändes.

TV-serien ifråga, "An American Family", brukar refereras till som den första, eller åtminstone en av de första, dokusåporna och följde en helt vanlig amerikansk familj i deras helt vanliga vardag. Åtminstone var det tänkt så men under den första och enda säsongen visades istället en familj sönderfall. Filmen om händelserna, den här filmen, poträtterar gissningsvis ganska precis vad dokusåpan skildrade, med en liknande nivå på dramat, bara med mer insyn bakom kulisserna.

Och det gör "Cinema Verite" till ett bra drama.