Chapter 27 - Mordet på John Lennon 2007

Debuterande regissören J.P. Schaefer har gjort en märklig film. I drygt en och en halv timme får vi följa Mark Chapman under några dagar då han blir allt galnare och resonerar med sig själv om han ska mörda John Lennon eller inte. Vi vet alla hur det slutar. Men det är inte det som är så underligt med ”Chapter 27”. Nej, det är snarare att jag går ut från biografen och känner mig… tom. Jag vet inte vad Schaefer vill med filmen men mig säger den ingenting alls.

I staterna har filmen redan rört upp känslor, trots att den inte haft kommersiell premiär än. Beatlesfans bojkottar filmen och tycker att den glorifierar Chapman och gör honom till filmhjälte. Det står dock klart att de inte sett samma film som jag då Chapman redan från början framstår som en mycket störd individ.

Året är 1980 och Chapman har rest till New York för att slå slag i sin stora plan att mörda John Lennon. Större delen av filmen utspelar sig på gatan utanför Lennons hus, the Dakota Building, i New York. Här får vi följa den allt mer förvirrade Chapman när han står och fryser i väntan på att John Lennon ska dyka upp. Ganska snart möter han en ung Beatlesfan som heter Jude (Lindsay Lohan) och någon sorts vänskap uppstår. Lohans karaktär är i princip betydelselös för berättelsen och hela historien om deras bekantskap känns konstruerad och onödig.

Men mestadels får vi följa Chapmans ensliga tillvaro på hotellrummet där han håller långa rubbade monologer om favoritboken ”The Catcher in the Rye” med sin släpiga sydstatsdialekt. Han ligger i sängen och stirrar i taket. Övar med revolvern framför spegeln och gör mest ingenting. Deprimerande var ordet.

Jared Leto har ätit upp sig rejält för rollen som Chapman, han ser verkligen ut som en blek köttbulle, och gör en bra rolltolkning. Men hans insats räcker inte för att lyfta resten av filmen. Lindsay Lohan har som sagt en minimal roll och känns mer som dragplåster än något annat även om hon absolut inte är dålig på något sätt. Det finns egentligen bara en annan person värd att nämna och det är Judah Friedlander som paparazzifotograf i en liten biroll. Den korta stund han är med är han bra. I ett något bisarrt sammanträffande heter skådespelaren som spelar Lennon i filmen faktiskt Mark Lindsay Chapman.

Fotot är välgjort men i längden en smula enahanda. Mest blir det Dakota-huset i olika vinklar och Chapman framför spegeln. Så vad återstår egentligen? Inte mycket. ”Chapter 27” skulle kunnat vara en bra film om den bara vetat vad den ville säga. Nu blir det mest ett segt kammarspel och närbilder på Jared Letos nyfläskiga mage. Och det gör inte en lyckad film.