Bunraku (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
I en postapokalyptisk framtid kommer The Drifter – en mystisk främling - till en stad styrd med järnhand av The Woodcutter. Han säger sig vara där för ett pokerspel. Men när han träffar samurajen Yoshi inser de att de båda har sina egna motiv för att döda The Woodcutter och hans anhang av lönnmördare.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BUNRAKU

Cowboys och samurajer
"Det är för barnen", konstaterar Yoshi när han ser den färgglada pop-upboken. "Nej", svarar bartendern, "Det är för folk med fantasi." Det är ett tilltalande citat men mer än så, det är väldigt talande för filmen.

Låt mig vara öppen och rak redan från start. Jag är väldigt svag, låt oss kalla det en inbyggd förtjusning, för den typ av visuella stil som "Bunraku" presenterar. Det för tankarna till tyska expressionistiska filmer som "Dr Caligaris kabinett", eller för all del (om än inte lika minimalistiskt så åtminstone för det teatrala) "Dogville". I "Bunraku" är det tydliga kulisser, färgglada, ofta serietidningsaktiga. Det sticker ut. Jag är väldigt svag för sådant.

Och det det genomsyrar allt och inte bara kulisserna, det är så mycket mer än scenografin. Det rullar på ända från det snygga animerade intro, genom de översättande textbubblorna när de pratar annat än engelska, genom de serietidningsdesignade mellansekvenserna, genom biljakten som låter som ett flipperspel och ser ut ungefär likadant, fram till och bortom det snyggaste träningsmontaget i mannaminne. Allt dessutom framfört tillsammans med en genreöverskridande historia som doftar både samurai och western, med en hälsosam odör av noir.

Och under ytan? Där vilar kanske inte speciellt mycket, det är en enkel hämndhistoria med ganska mycket våld och kampsportscener. En mystisk, namnlös, vandrare (Josh Hartnett) och en samuraj (Gackt) möts i en bar. Vandraren vill döda den mäktige skurken Nicola (Ron Perlman och samurajen Yoshi önskar ta tillbaka en talisman samme man stal från hans klan. Efter initial osämja slår de tillsammans med den kreative bartendern (Woody Harrelson) sina kloka huvuden, och kunniga nävar, ihop för att göra gemensam sak  mot Nicola. Det är en enkel, klassisk, historia, men ibland är det dock precis vad man vill ha men det är sällan det levereras i en förpackning med den här unika signaturen.

Jag gillar skådespelarna. Perlman är förstås alltid ett nöje att se, Woody Harrelson närmar sig samma status, och jag finner rent generellt Josh Hartnett varandes sanslöst underskattad. Underskattad är även Demi Moore, som till min glada överraskning gör en av Nicolas skurkaktiga hantlangare. Och hon gör det bra.

Filmens titel kommer från japanskan och är en specifik dockteaterkonst som härstammar ändå från 1600-talet. Dockteater. Liksom citatet inledningsvis; mycket passande.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Fermen
Filmen gillade jag, den har det där som jag älskar, tecknade serie scener och sitt barn stuk men endå seriösa citat och mycket slagsmål. En 3 i betyg.
Onge
Fick tyvärr snabbspola andra timman, otroligt usel.
1/5
David Brent
Förstod att det var Adolvsson som recenserat när jag såg betyget. Tycker alltid tvärtom mot han. Den här tyckte jag var så usel att jag stängde av den halvvägs...
Visa fler (17)

Veckans populära filmer

Visa fler