Black Box 2020

Nolan (Mamoudou Athie) är en änkling som inte bara kämpar med att ta hand om sin unga dotter (Amanda Christine) utan även en minnesförlust som begränsar vardagen. En doktor (Phylicia Rashad) erbjuder en experimentell behandling som tillåter honom att besöka sitt undermedvetna för att gräva fram minnen – men där lurar också något okänt och hotfullt.
 
”Black Box” är den typen av skräckfilm som liknar många andra men samtidigt har något eget att komma med. Här finns glimtar av bekanta upplägg (”Memento”, ”Get Out”, ”Total Recall”) men lovande, långfilmsdebuterande regissören/manusförfattaren Emmanuel Osei-Kuffour har egna variationer och ett färskt fokus på teman som identitet och föräldraskap.
 
Vi har även den galna forskaren som leker Gud, en skräckfilmsstereotyp som här får en både modern och motiverad variant. Det är dessutom kul att se gamla ”Cosby”-mamman Rashad i en roll många andra  troligen överspelat. Men detta är trots allt Athies film. En sådan nyanserad, fascinerande och framför allt sympatisk skådespelare som fängslar med bara närvaron.
 
Hans samspel med den bedårande Christine är extra fint och far-och-dotterrelationen är en av de bästa vi sett på länge. Det är trots allt den dramatiska tyngden som filmen förlitar sig på och bristen på skräck kompenseras av en stark historia. Det tacksamt mer kalla kårar än billiga hoppa-till-effekter, och intressanta tolkningar av såväl det undermedvetna och kommentarer av sociala problem.
 
”Black Box” är möjligen ingen knockout till genrefilm och vissa twistar är kanske inte revolutionerande. Men som en stundtals Hitchcock-doftande, spännande liten thriller så är den klart över medel, och mer välgjord än andra liknande filmer. Mamoudou Athie är dessutom en järnstark stjärna som är här för att stanna och vi väntar med spänning på kommande roller.