Bitchkram (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Kristin (Linda Molin) räknar dagarna till studenten då hon äntligen får lämna småstaden och sin manipulativa syster (Mathilda von Essen) för sina drömmars New York. Allt är perfekt och lokaltidningen på orten har lovat att publicera Kristins krönikor om staden som aldrig sover.

Men Kristin missar planet och gömmer sig istället hemma hos Andrea (Fanny Ketter), en märklig ung tjej, långt ute på landet för att undvika total förnedring. I huset ingenstans tar Kristin med Andrea till New Yorks pulserande hjärta i ett vindlande virtuellt äventyr som alla därhemma kan följa i hennes artiklar. Men så tränger sig verkligheten på.
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
3.0 av 109 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BITCHKRAM

En färgklick i höstmörkret
Trots en rätt bekant story om att vara sig själv är "Bitchkram" ett välspelat, visuellt fyrverkeri värt din tid. Tyvärr blir aldrig tonårskänslorna lika sprudlande som den visuella stilen. Andreas Öhmans andra långfilm kunde ha träffat hårt som en bitchslap, men värmer nu snarare som en mysig (bitch)kram.

Kristin är ung, naiv och uttråkad. Hon listar saker hon vill göra innan hon dör, och högst upp finns drömmen om New York. Så långt borta från småstadslivet som det bara går att komma. Bort från pinsamma killar och taskiga syrror. Där väntar ett nytt liv, och på köpet en ny, coolare Kristin. En dröm som snart ska bli verklighet.

Ödet vill dock något helt annat än att sända Kristin över Atlanten, och när hon missar sitt flyg gömmer hon sig skamset hos ragget Gustav och hans syster Andrea ute på landet. Storstadsillusionen hålls vid liv genom en välfejkad blogg, och fars möter allvar medan Kristin och Andrea trots alla sina olikheter finner något de aldrig haft: en riktig vän.

Det känns klyschigt att använda "Fucking Åmål" som måttstock för alla svenska ungdomsfilmer, men här känns liknelsen berättigad - kvinnlig vänskap har inte skildrats så här omsorgsfullt och äkta sedan Elin och Agnes hånglade loss i en taxi. Fanny Ketter är ett fynd som en instängd Andrea, som bär både stort ansvar och mycket sorg på sina unga, 80-talsklädda axlar. Linda Molin träffar klockrent som en egoistisk, vasstungad Kristin - även om hon gör sig som allra bäst i filmens komiska scener.

Efter en lovande debut med "I rymden finns inga känslor" fortsätter Andreas Öhman (manus/regi) och Jonathan Sjöberg (manus) på ett liknande spår - en träffsäker, charmig och framför allt snygg film för den unga publiken. Man faller lätt för förpackningen: den stiliga reklamfilmsinramningen, musiken, kläderna och en del kreativa miljöer. "Bitchkram" har en visuell stil som känns fräscht osvensk. 

Man hade dock velat få ut mer av den här historien, i form av skratt eller gråt eller något att tänka på efteråt. Att våga ta ut svängarna mer och bjuda på en riktig känslokarusell, hade kunnat gjort "Bitchkram" alldeles oemotståndlig. Nu kommer denne cyniske skribent ut ur biografen en kall höstdag, varken så upprymd eller berörd som han hade hoppats på. 

För målgruppen, svenska tonåringar som inte skäms bort med filmer som tar dem på allvar, är det ändå en varm rekommendation. Och vi ser fram emot vad de inblandade talangerna ska göra härnäst.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
AntonKane
Handlingen i sig är helt otrovärdig, i stort är det ingen som vill läsa om en turist i New york, hela filmen är otroligt naiv, och har även väldigt stereotypiska karaktärer. Att tjejen i filmen ska vara tuff och självständig är ju väldigt gjort redan, att hennes pojkvän som är med i början är raka motsattsen fick mig nästan att stänga av skiten , han tiger om att få vara i hop med huvudpersonen Kristin och verka saknar någon form av värdighet totalt, han är givetvis bara ämnad för filmen för att huvudpersonen ska verka coolare, ett desperat försök att få en ovälskriven karaktär att lysa. Som om det inte var nog slänger även regissören Andreas Öhman in sig själv i filmen som skådespelare, och spelar totalt värdelöst och försöker vara lite rolig eller något i den stilen. 1/5.
lindersson
Betydligt bättre än vad jag förväntat mig. 
Befriad från de krystade dialoger som, av någon anledning, så ofta finns i svenska filmer. 
Bra insatser av Molin och Ketter, och även Adam Lundgren som brodern. 
Betyget blir en svag till stabil trea.
17991
Klart den bästa svenska dramakomedi filmen jag sett på flera år, blev dock lite besviken för trodde ju att Kristina och Andrea var kära i varandra men att ingen av dem vågade ta steget för att de var så osäkra och rädda. Måste ju även tilläggas att de hade varit ett så perfekt tjej par i filmen så de hade gjort den ännu bättre, både älskar och hatar filmer som slutar som denna.
Visa fler (4)

Veckans populära filmer

Visa fler