Berättelsen om Secretariat 2010

Drama Familj Sport
USA
112 MIN
Engelska
Berättelsen om Secretariat poster

Synopsis

Baserad på den fantastiska sanna historien om hästen Secretariat som vann en rad stora titlar 1973. Penny Chenery (Diane Lane) har inga kunskaper gällande hästkapplöpning när hon går med på att ta över sin åldrande fars stallverksamhet - Meadow Stables i Virginia, USA. Mot alla odds lyckas Chenery, med hjälp av den erfarne tränaren Lucien Laurin (John Malkovich) slå sig fram i den mansdominerade kapplöpningsvärlden och träna upp den häst som mycket väl kan visa sig vara den mest framgångsrika kapplöpningshästen genom tiderna.
Ditt betyg
3.2 av 96 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Secretariat
Biopremiär
28 januari 2011
DVD-premiär
1 juni 2011
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Åldersgräns
Barntillåten
Längd

Recensent

Jake Bolin

26 januari 2011 | 17:36

Hästromantik och vinnarskallar

Secretariat var en legendarisk galopphäst som med sin obrutna segersvit är djupt förankrad i stora delar av det amerikanska populärkulturella medvetandet. För oss svenskar erbjuder "Berättelsen om Secretariat" en relativ ovanlig inblick i hästsportvärlden, till det höga priset av utslitna schabloner, stereotypa karaktärer och barnslig sentimentalitet. Av manusförfattaren till "Pearl Harbor", no less.

"Berättelsen om Secretariat" är en verklighetsbaserad Disney-produktion som skildrar hur hemmafrun Penny Chenery Tweedy och hennes legendariska kapplöpningshäst Secretariat mot alla odds vinner den åtråvärda Triple Crown-titeln - något motsvarande en VM-final i fotboll i hästsportvärlden - i början av det amerikanska sjuttiotalet. 

Penny föddes in i en hästuppfödande familj men valde som ohyggligt konventionell hemmafru bort en eventuell karriär på galoppbanorna och lämnade därmed tidigt familjens försörjning åt juristmaken Jack, som framställs som saxad direkt ur "Mad Men"-ensemblen. När hennes mor sedan går bort och den Alzheimersdrabbade fadern inte längre förmår sköta familjeruljangsen tvingas Penny att kliva in och styra upp - och det gör hon med rakryggad och passionerad bravur. Tillsammans med den excentriske tränaren Lucien Lauren (John Malkovich klädd som en färgblind hallick), världens kortaste jockey, och hästskötaren Eddie Sweat (filmens ende afroamerikanska karaktär) navigerar hon så den mansdominerade hästkapplöpningsvärlden i en historia som är precis så förutsägbar som det låter.

Disney fortsätter här att hälla cement i den form av konventionell, superamerikansk familjefilm som de gjutit för många, många år sedan. Det hela är rasande traditionellt och tillrättalagt; ordet "fuck" och dess olika böjningsformer yttras inte en enda gång (någon gång förhäver man sig men en "butt", istället då för ett "ass"). Och visst, det är ju en familjefilm; en blond, amerikaniserad kärnfamiljsfilm skulle man kunna säga.

De aspekter av Penny Chenery Tweedys historia som skulle vara intressanta att utforska i ett vuxnare sammanhang - konflikten med hennes kapitalistiske chauvinist till äkta man när hon plötsligt spränger formen för vad en medelålders kvinna i sextiotalets urbana USA får göra och tjäna, hennes tonårsdotters politiska aktivism och revolt mot föräldrarna - allt sådan rundas mest av och löses av sig självt.

Alla samtidshistoriska eller politiska frågor får ge vika för - förvisso spännande - adrenalinstinna kapplöpningsscener, inzoomade, spelande hästmuskler och plattityder om vikten av att vinna, och i händelse av en förlust, om vikten av att ha kämpat väl. Diane Lanes Penny Tweedy är en tuff brud i lyxförpackning, John Malkovich är lite "crazy"; hästen framställs som en gudomlig manifestation av tävlingsinstinkt och oförstörd skönhet.

Det är mycket möjligt en bra film för många barn, anlägger man några som helst kritiska perspektiv på hur den amerikanska normen här framställs och därmed vad motsatsen implicit beskrivs som, så blir man däremot lätt en aning utmattad inför Disneys mekaniska drömproduktion. Business as usual.

Vad man ser är med andra ord precis vad man får: en Disney-producerad, biografisk "underdog"-moralkaka där segerns sötma smakar bättre än något annat, eftersom det var enligt denna beprövade modell som det stora landet i Väst en gång byggdes. Att den naturnära, färgade hästskötaren får sova i stallet medan den vita hästkapplöpningssocieteten firar framgångarna i champagne på countryklubben hör till en annan del av historien och har inte plats här. 

| 26 januari 2011 17:36 |