Beck - Utan uppsåt 2018
Synopsis
Beck-gruppen, med Alex Beijer som ny gruppchef, får ett fall där en 12-årig flicka hittat sin mamma död nedanför trappan i hemmet. Är det en olycka eller ville någon den ensamstående mamman något ont? Det visar sig att familjen lever med skyddad identitet och under utredningens gång tar fallet flera överraskande vändningar.
Info
Originaltitel
Beck - Utan uppsåt (Beck 37)
DVD-premiär
21 maj 2018
Digitalpremiär
3 mars 2018
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
C More
Åldersgräns
15 år
Längd
Utan spänning, utan nerv
En ny gruppchef rör om i grytan hos det tajta kriminalgänget. Nykomlingen Alex Beijer blir filmens behållning, medan månadens mordfall är en stor gäspning. Det stora mysteriet är dock varför Peter Haber fortfarande är kvar.
Tillsättandet av en ny chef blir inte helt smärtfritt. Martin Beck valde Alexandra Beijer som sin ersättare, ett jobb som även Steinar Hovland hade sökt. Det väntar sneda blickar och obekväma möten när Beijer tar hand om sitt första mordfall med teamet.
En småbarnsmamma hittas död, med bruten nacke vid foten av en trappa. Olycksfall? Knappast. Kvinnan levde med skyddad identitet efter ett förhållande med en våldsam man. Beijer och Hovland krockar direkt med sina olika teorier kring gärningsmannen, och det mest intressanta blir inte vem som gjorde det - utan vem av dessa viljestarka och envisa karaktärer som i slutändan ska få rätt.
En småbarnsmamma hittas död, med bruten nacke vid foten av en trappa. Olycksfall? Knappast. Kvinnan levde med skyddad identitet efter ett förhållande med en våldsam man. Beijer och Hovland krockar direkt med sina olika teorier kring gärningsmannen, och det mest intressanta blir inte vem som gjorde det - utan vem av dessa viljestarka och envisa karaktärer som i slutändan ska få rätt.
Jennie Silfverhjelm har skymtat förbi i de två senaste Beck-filmerna, men är nu officiellt ombord som en av huvudrollerna. Hennes Alexandra Beijer ("alla kallar mig Alex") är en kompetent kriminalare med skinn på näsan. Det är alltid välkommet med nya inslag i deckarserier som gärna följer samma mall år efter år. Jag har dessutom efterlyst mer fokus på de kvinnliga poliserna, som annars helst gömmer sig bakom en dator (varför är Jenny och Ayda fortfarande så anonyma?).
Stämningen och spänningen inom den annars tajta gruppen ligger i fokus i "Beck: Utan uppsåt". Det är tydligt att månadens deckarfall inte alls fått lika mycket omtanke av manusförfattarna. I ett extremt fall av fantasilöshet har de späckat filmen med en lång rad av förhör, 75 utdragna minuter där gamla Tinder-ragg och deras mammor ska frågas ut. Det blir frustrerande när man vet att många av scenerna bara är utfyllnad, missvisande ledtrådar som i slutändan ska visa sig helt onödiga för berättelsen. Lönlöst att ens försöka komma ihåg vem som är vem, eller har vilket alibi.
Den sista kvarten får filmen äntligen lite puls. Som om någon plötsligt kom ihåg att man gör en thriller. En liten twist och en polisjakt ökar tempot för en stund. Man önskar bara att filmskaparna hade haft vett att ge spänningselementen mer utrymme, och "Utan uppsåt" kunde lätt få höja sig över årets övriga Beck-filmer. Men svenskt polisarbete är inte så rafflande som de verkar tro, inte när vi ser samma förhör och samma procedur för femtielfte gången. Och den här gången känns det extra oinspirerat.
Det stora mysteriet blir varför Peter Haber ens är kvar. Hans Martin Beck har absolut inget längre att tillföra på polishuset, och ser mest ut att längta hem till sin whisky.
Stämningen och spänningen inom den annars tajta gruppen ligger i fokus i "Beck: Utan uppsåt". Det är tydligt att månadens deckarfall inte alls fått lika mycket omtanke av manusförfattarna. I ett extremt fall av fantasilöshet har de späckat filmen med en lång rad av förhör, 75 utdragna minuter där gamla Tinder-ragg och deras mammor ska frågas ut. Det blir frustrerande när man vet att många av scenerna bara är utfyllnad, missvisande ledtrådar som i slutändan ska visa sig helt onödiga för berättelsen. Lönlöst att ens försöka komma ihåg vem som är vem, eller har vilket alibi.
Den sista kvarten får filmen äntligen lite puls. Som om någon plötsligt kom ihåg att man gör en thriller. En liten twist och en polisjakt ökar tempot för en stund. Man önskar bara att filmskaparna hade haft vett att ge spänningselementen mer utrymme, och "Utan uppsåt" kunde lätt få höja sig över årets övriga Beck-filmer. Men svenskt polisarbete är inte så rafflande som de verkar tro, inte när vi ser samma förhör och samma procedur för femtielfte gången. Och den här gången känns det extra oinspirerat.
Det stora mysteriet blir varför Peter Haber ens är kvar. Hans Martin Beck har absolut inget längre att tillföra på polishuset, och ser mest ut att längta hem till sin whisky.
| 2 mars 2018 09:30 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Upplägget skiljer sig sällan alltför mycket mellan dessa filmer. Man vet vad man får, på gott och ont. Kristofer Hivju är som vanligt bra. Grannen är som alltid både fyndig och underhållande. Sist men inte minst, metaforen Zlatan-Messi-Barcelona var bra och användes med gott resultat för att knyta ihop den specifika scenen. Bästa filmen av de tre första i den senaste vågen, är mitt omdöme.
Jag har alltid förhoppningar om att få se ett spännande fall, med Beck, som numera har fått en mindre betydande roll. Det enda viktiga med den karaktären är att bidra med humor tillsammans med sin konstiga, småroliga granne. De karaktärer som tar mest fokus nu är Steinar, som har svårt att ta order och börjar göra det hela till en tävling med Alex om vem som har rätt om vem som borde vara skyldig.
Nåja, ovannämnda är egentligen ingen stor grej, men det är någonting som jag har börjat fundera på. När fallet väl drar igång med en död kvinna i sitt hem, så inleds en lång rad med förhör och fler personer samlas in i listan med misstänkta. Det blir så utdraget och fallet får ingen intressant utveckling, vilket är tråkigt. Kort sagt så är det ett ganska fantasilöst manus i den här filmen. Nu är det bara en film kvar för den här säsongen. Den hoppas jag man har lagt lite mer möda på.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu