Balladen om Marie Krøyer (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Filmen handlar om Marie Krøyer, som var gift med den danske konstnären P.S. Krøyer.

Den tar sin början vid den tidpunkt då den manodepressive Krøyer blir allt sämre och drömmen om ett gemensamt konstnärsliv slocknar. Marie slits mellan sina roller som hustru, mamma och konstnär och blir alltmer frustrerad över att inte få uttrycka sig genom sitt eget konstnärskap, samtidigt som hon sörjer sin man som glider längre in i sin sjukdom.

Marie reser med dottern till Marstrand för att samla kraft. Där möter hon den svenske tonsättaren Hugo Alfvén och blir huvudlöst förälskad.
Visa hela synopsis

VISA 1 ALTERNATIV

DÖLJ ALTERNATIV

Betyg
Läs recension
3.3 av 31 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BALLADEN OM MARIE KRøYER

Intressant om konstnärshustru
Efter årtionden av filmer om plågade konstnärer får vi äntligen ett porträtt av hustrun till en av dem och en fängslande skildring av kvinnorollen i slutet av 1800-talet. Lider av vissa klyschor men Birgitte Hjort Sørensens stjärnkvalité i huvudrollen lyfter filmen.

Marie Krøyer var hustru till den danske konstnären Peder Sverin Krøyer, som blev berömd för sina naturalistiska landskapsmålningar under 1800-talet. Under äktenskapets stormigaste år, då P.S. (som han kallades) led av svår manodepressivitet, träffade Marie den svenske kompositören Hugo Alfvén och triangeldramat har tidigare skildrats i "Hip Hip Hurra!" (1988) med Stellan Skarsgård som konstnären. Men i den här filmen får vi alltså uppleva historien ur Maries perspektiv.

Redan inledningsvis är Marie oroad över sin mans hälsa och hans svängiga humör går inte bara ut över deras förhållande utan även på deras dotter. Maries avsikt att vila upp sig på den svenska västkusten resulterar i mötet med Alfvén och passionerade känslor uppstår. Men att ta sig ur äktenskapet med sin man är inte det enklaste, varken känslomässigt eller lagligt, och Marie står inför valet mellan lojaliteten som hustru och mor eller sitt eget hjärtas längtan.

Det må i mångas öron låta föga intressant att följa en konstnärshustru runt denna tid men faktum är att det är en förvånansvärt relevant historia om en kvinna som slits mellan rollen som hustru, mamma, älskarinna och konstnär (även om delen om hennes egen strävan efter karriär är en aning begränsad). Samtidigt som den skampåle den otrogna kvinnan korsfästs vid tragiskt nog känns ganska modern så får vi även uppleva en historisk tillbakablick om kvinnorollen under slutet av 1800-talet/början på 1900.

Det är dock ingen övertung, manipulativ snyftare utan ett starkt och gripande porträtt som förstärks av den begåvade Sørensens fantastiska insats. Hon använder effektivt små medel även i de mest dramatiska ögonblicken och gör den förvirrade Marie till en ytterst sympatisk och trovärdig människa. Hon matchas väl av Søren Sætter-Lassen som ger Krøyers sjukdom en respektfull tolkning utan att spela över.

Filmens problem är att den inte är helt oförutsägbar. Jag stör mig på vissa klyschor som summeringen att män är svin och tragiska ironier där det inte blir som man tänkt sig. Värst är ändå Sverrir Gudnason som Hugo Alfvén. Det är egentligen inte skådespelarens fel men så mycket av hans beteende och repliker känns så löjligt falska att man inte riktigt köper hur den vackra och intellektuella Marie faller för honom som hon gör.

Det är detaljer som berövar ett i övrigt kompetent och välspelat drama från högre betyg. Den är möjligen inte så romantisk som vissa (inklusive filmskaparna) hoppats på men desto mer intressant och gripande om en alldeles för anonym människa som var så mycket mer än den skugga av sin man hon hamnade i.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
David Brent
En bra film som har sina starkaste sidor i det tekniska. Ett fantastiskt foto och ljussättning m.m. gör att tidskänslan känns riktigt äkta. Tycker skådisarna överlag är bra där Sören Sätter-Larsen imponerar allra mest. Enda svaga kortet var Sverrir Gudnason som känns ganska svajig i sitt spel.

Jag gillade den här filmen och betyget blir en stark trea.
Filmrullen
Bille August har gjort en grann comeback i Danmark, med denna mycket vackra film. Sverrir Gudnasons bästa framträdande vad jag hitills sett. En fyra från mig.
lindersson
Det bör kännas mer, var det första jag tänkt när filmen var slut. För det är ett inte alltför angenämt öde för Marie Kröyer. Man försöker dessutom få det att kännas ordentligt med överdrivet utdragna sentimentala scener där det inte lämnar något som helst utrymme för tittaren själv att känna efter utan man pekar med hela handen att "så här ska du känna och du ska göra det nu". 
Det är jag allergisk emot och är ett stort minus. 
Ett annat minus är Sverrir Gudnason som inte alls håller samma kvalitet som resten av ensemblen. Övriga skådespelare gör ett riktigt bra jobb och fotot är väldigt vackert. 

Trots mitt negativa raljerande här ovan tycker jag filmen är värd en stabil trea.
Visa fler (5)

Veckans populära filmer

Visa fler