Baksmällan del III (2013)

Skulle någon ha sovit under en sten de senaste åren, är "Baksmällan" skräckvisionen om hur illa det kan gå när medelålders män super till som om de vore 16 igen. Vid det här laget har vi gått igenom två hårda partynätter som ofta inkluderar transvestiter, utslagna tänder, borttappade bebisar, knark, snusk och otippade gästspel av djur. Och åtminstone en av festerna var riktigt minnesvärd.

Sen gick de från underhållande till provocerande korkad i "Baksmällan del II". Nu landar det till slut i en sista del som bäst sammanfattas med ett "blaha". Det är varken roligt eller chockerande längre, snarare rätt segt, som efterfesten som vägrar att ta slut trots att de flesta slocknat i en hög och ingen märkte när musiken dog.

Kvar finns bara Leslie Chow, den ilskne dvärgkinesen som blivit publikens stora favorit och därför uppgraderats till någon slags huvudperson i den här tragedin. Här har Chow rymt från ett thailändskt fängelse, retat upp en stor gangster (John Goodman tittade förbi för en snabb lönecheck), och av oklar anledning låter sig Vargpacket bli indragna. Det gäller att hitta Chow som stuckit med en hög guldtackor, passande nog till Las Vegas där det hela började. Ärligt talat är det svårt att bry sig om dessa karaktärer eller deras öden längre. Jag får inte känslan av att regissören eller hans skådespelare heller gör det - det är hopplöst oengagerat redan på manusstadiet.

Ett vinnande koncept får man gärna ändra på, jag har inget emot filmserier som testar nya vägar för att hålla det fräscht, men man vill gärna se att det blir bättre. Och någonstans ändå grundat i vad som var originalidén. Men lagom till film nummer tre - "den episka finalen" - väljer man att spola kröken för en mörkare roadmovie/heistthriller (jag vet - what?). Det kunde ha sina komiska poänger, om det inte genomförts med sådant dödsallvar och brist på ironi.

Ett fåtal pinsamma utspel från den utvecklingsstörde tjockisen i gänget (Zach Galifianakis är skrämmande bra trots avskyvärd roll) lockar till skratt. Några andra får mig att önska att biografen tillhandahöll skämskuddar vid entrén. Inte förrän slutscenen mitt i eftertexterna får publiken vad den väntat på: trion vaknar upp efter en uppenbart vild bröllopsnatt och... ja, titta själva. Det vore tråkigt att förstöra filmens bästa och nästan enda riktigt roliga scen, särskilt när den dröjer nästan två timmar.

Det var väl vad vi alltid visste men vad Socialstyrelsen vill mörka ner: allt blir roligare med alkohol!

Och jag var helt klart alldeles för nykter för att roas av "Baksmällan del III".