Bad Santa 2 (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Ho! Ho! Ho! Billy Bob Thornton är äntligen tillbaka som Willie Soke, den elakaste tomte världen har skådat och inte har han skärpt sig med åren heller. Marcus har släppts ut ur fängelset och söker upp Willie för att presentera en ny briljant plan, men Willie har svårt att lita på sin kortväxte kumpan som försökte ha ihjäl honom innan han åkte in. Thurman Merman är också tillbaka och har hunnit bli 21, och är officiellt en man, vilket skrämmer vettet ur Willie.  Till råga på allt får han sin mamma Sunny på halsen och deras förhållande är minst sagt laddat. 
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BAD SANTA 2

Grövre, hårdare, tråkigare
Världens sämsta tomte är tillbaka för att chocka oss alla med sitt vedervärdiga språk, sin tvivelaktiga moral och sina gränslösa upptåg. Men det var roligare när det var nytt.
Jag kan inte minnas senast jag såg en komediuppföljare som faktiskt fungerade. Det är uppenbarligen så svårt att hitta en ny vinkel på något man redan sett att det verkar vara närapå omöjligt att lyckas. "Bad Santa" kom år 2003 och erbjöd en Billy Bob Thornton i högform, där framförallt samspelet med det lilla blonda barnet lyfte filmen till något mer än en dussinrulle om en alkis. Lyckas "Bad Santa 2" förnya konceptet tillräckligt för att förtjäna dina biljettpengar?

Sedan vi senast träffade Willie Soke har han efter mycket möda och stort besvär lyckats gå tillbaka till ruta noll. Han har ingen flickvän längre. Han har inte träffat sin partner, dvärgen Marcus, på flera år, och han gör allt i sin makt för att förskjuta Merman Thurman, en nu vuxen men fortfarande smörgås-besatt man. Kort sagt: vi är tillbaka där allt började igen.

När Marcus ändå kommer dragande med högtflygande planer på en ny kupp åker duon till Chicago för att råna en välgörenhetsstiftelse, där Willies, för oss hittills okända, mamma råkar arbeta. Kathy Bates, som gör rollen, är ny i ensemblen som tatuerad kålsupare med fäbless för kriminalitet, och hon gör sitt bästa för att chocka oss i publiken genom att spotta ur sig så grova kommentarer hon bara kan mäkta med. Det går sådär.

Som alltid när man träffar på gamla kära bekanta igen så är det trevligt till en början. Billy Bob Thornton är grym på att spela dekadent suput, och det är trivsamt att träda in i Willies enormt tragiska värld efter att ha varit borta några år. Hoppet väcks. Har de lyckats? Är det här en värdig uppföljare på "Bad Santa"? Svaret är tyvärr nej. Och förklaringen till varför upphovsmakarna inte lyckas här är exakt den du tror. De trampar glad i hågen i samma fälla som många andra gjort innan, genom att missta "roligare" för "mer".

En sak som föregångaren gjorde väldigt bra var att gömma ett hjärta under alla oförskämdheter. Det kändes aldrig som en särskilt ond film, även om den visade upp onda och förvridna saker. Visst var det kul när förolämpningarna flög ur munnen på Willie för 13 år sedan, men det betyder inte att den här filmen får ett existensberättigande bara genom att öka antalet könsord per minut.

Jag tvivlar på att någon inblandad verkligen längtat efter att få berätta den här banala historien, eller att säga något nytt om karaktärerna. Det finns liksom ingen tvekan om att det här är en film som är gjord för att tjäna pengar på de som gillade ettan. Gjord utan fingertoppskänsla eller passion dessutom. Det är bara "värre" för att vara "värre", och inte för att tjäna något syfte. Bates blir tyvärr den som personifierar det här tänket. Varje gång hon säger något grovt känns det bara uttänkt, och aldrig någonsin naturligt. Som om någon suttit och redigerat repliken in i absurdum för att få den så opassande som möjligt.

Nämnde jag att historien är banal? Det är den. En rak återupprepning av handlingen i ettan fast mindre inspirerad. Om du är en sådan galen person som gillar oväntade vändningar och spännande infall i dina filmer lär du alltså bli besviken. Vad du ser vid första anblicken är vad du får, inte mer. 

Så var lämnar det här oss då? Om du som jag är ett fan av originalet råder jag dig att hålla dig borta från "Bad Santa 2". Du har redan sett allt du behöver se av Willie, och hans historia hade gott kunnat få sluta så som den slutade då. Vi kanske på det sättet tillsammans kan få de slipsbärande nissarna i Hollywoods styrelserum att förstå att uppföljare på komedier inte är någon bra idé. Att det är nya grejer vi vill ha i julstrumporna, inte gammal återvunnen skit. 

Men vi kanske inte ska hoppas på för mycket. Fast å andra sidan, julen ska väl vara en tid för mirakel?
EN VÄRDIG UPPFÖLJARKOMEDI OM MÖRKA KARAKTÄRER PÅ SAMHÄLLETS BOTTEN SOM KANSKE HAR ETT GOTT HJÄRTA.
Jag har varit och sett den oväntade uppföljaren på julkomedin "Bad Santa". Återigen är det Billy Bob Thornton som gör huvudrollen. Jag visste inte ens att en uppföljare var på gång. Så det kom som en positiv överraskning. Nu är filmen sedd på bio. Därmed kan jag nu tala om med en recension vad jag tyckte. Det ska jag göra nu. Men först ska jag återge lite kort om handlingen. Billy Bob Thornton är äntligen tillbaka som Willie Soke, den elakaste tomte världen har skådat och inte har han skärpt sig med åren heller. Marcus (Tony Cox) har släppts ut ur fängelset och söker upp Willie för att presentera en ny briljant plan, men Willie har svårt att lita på sin kortväxte kumpan som försökte ha ihjäl honom innan han åkte in. Thurman Merman (Brett Kelly) är också tillbaka och har hunnit bli 21, och är officiellt en man, vilket skrämmer vettet ur Willie. Till råga på allt får han sin mamma Sunny (Kathy Bates) på halsen och deras förhållande är minst sagt laddat. Vad förväntar man sig när man hör att en film som "Bad Santa" ska få en uppföljare? Jag förväntar mig samma historia med lite tillagd intrig, hur det har gått för de välbekanta karaktärerna sedan sist, en ny liknande intrig och nya karaktärer som introduceras till handlingen. Detta är precis vad vi får. Vi får våra välbekanta karaktärer. Framför allt Willie Soke som den allt annat än perfekta och alkoholiserade varuhustomten som ska göra ett inbrott tillsammans med dvärgen Marcus och spendera välgörenhetspengar på allt annat än vad de pengarna är till för. Även det udda barnet Thurman Merman återkommer som ett barn numera i en vuxen mans kropp. Bill Bob Throrntons alkoholiserade tomte känner även denna gång lite sympati för denna stackars outsider som utmärker sig väldigt mycket som en oskuld som inte förstår det där med sexualitet så bra. Underbara Kathy Bates dyker upp som Willie Sokes osympatiska white trash mamma Sunny Soke som det till en början blir osagt vilka avsikter hon har. Dessutom dyker en kvinna spelad av Christina Hendricks upp som Billy Bob Thorntons något yngre snuskiga kärleksintresse. Med de här filmingredienserna skapas upptakterna till en hyfsad komedi i julens tecken. Vi får det vi förväntar oss. En historia om några karaktärer på samhällets botten som försöker att utmåla sig som bra personer som en täckmantel för att stjäla pengar till sin så kallade överlevnad. Detta berättas med kärlek till både gamla och nya välbekanta karaktärer medan intrigen är ungefär densamma som i första filmen. Snuskskämten om påsättningar av kvinnor bakifrån, snopp och kräkhumor är välbekanta ingredienser som utökas snäppet längre. Det blir en komedi med lite svärta men även med kärlek och humor som berättas. Jag gillar sådana här komedier som inte precis lägger värderingar. Filmen berättar bara om hur det kan vara att leva i samhällets bottenskikt. Billy Bob Thorntons karaktär funkar fortfarande som en misslyckad och bitter gammal man som kanske ändå där inne någonstans har ett gott hjärta. Och det är nice att se den lilla rödhåriga och överviktiga pojken Thrurman Merman i vuxen ålder och att han är densamma. Men briljerar mest gör Billy Bob Thronton och Kathy Bates i denna komedi eftersom de blivit utrustade med skarpaste replikerna. Men även den osympatiske dvärgen spelad av Tony Cox funkar som en bra sidekick. Det blir många fördomsfulla skämt om dvärgar. Men det roas jag av. Man tycker kanske lite att den där kortväxta skådisen har fått lite väl många likartade karaktärer att gestalta i de komedier han varit med i. Men man roas av de arga dvärgar han har fått spela genom åren. Så jag kritiserar ej honom för att han inte bryr sig om att han kanske hamnar i ett fack. Sammanfattningsvis så levde filmen "Bad Santa 2" upp till mina förväntningar. Den var väldigt lik sin föregångare och kan ses som en värdig uppföljare som tar ut svängarna lite mer med underbältet humor. Men samtidigt är det en varmhjärtat komedi som tar sig tid att berätta intressanta levnadsöden som passar till en sådan här satiriskt film om julen. En trea av fem möjliga får filmen "Bad Santa 2" av mig i betyg.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +

Relaterade filmer