Arthur och de två världarna 2010

Stackars Arthur (Freddie Highmore) är fast i miniatyrstorlek medan den onda Maltazard vuxit till människostorlek och börjar lite stapplande inta den mysiga småstaden. Arthur och hans vänner minimojerna måste nu komma på en plan för att ta sig upp till ytan, få Arthur tillbaka till vanlig storlek och stoppa Maltazards hemska planer att ta över världen.

Om någonting positivt ska sägas är det ju att Luc Bessons lite tragiskt kommersiella barnäventyrstrilogi äntligen rundas av. Med den inledande summeringen av tidigare filmer känns det som om att tittar på avsnittet av någon fånig Nickelodeon-serie - ett väldigt långt avsnitt... För här finns inte mycket till historia utan mest barnslig humor och effekter.

Tempot går egentligen inte att klaga på och effekterna ser bättre ut än väntat. Men som vanligt i många av den här typen av filmer så kombinerar man med ganska illa balans humor på dagisnivå med monster och skurkar som ser väl obehagligt vidriga ut och dessutom vill ta över världen och döda folk. Mycket av storyn känns riktad mot lite äldre barn.

Att man dessutom klämt in en eller två sidohistorier för mycket gör inte saken bättre. Man tröttnar snabbt på alla figurer som dyker upp, både minimojer och stereotypiska småstadsbor (gissa två gånger om det finns en smart, äldre polis och en yngre, klumpig...). Mycket känns som transportsträckor, speciellt de pinsamma produktplaceringarna och småkul men onödiga insiderskämt (George Lucas-fans kan få sig ett fniss).

Den svenska dubbningen är som vanligt under kritik även om de flesta röstskådespelarna gör sitt bästa (att ersätta Lou Reed och Iggy Pop är dock ingen lek). Att återigen se Freddie Highmore spela pojke utsatt för knasiga figurer och magiska krafter sju år efter genombrottet i "Finding Neverland" känns smått bisarrt - dags att ge honom en riktig roll, han är trots allt 19 nu. Stackars Mia Farrows minimala roll går ut på att vara sådan där söt men lite förvirrad mormor som spenderar mesta tiden med att baka chokladtårta och diska - där kan vi snacka slöseri.

Den här uppföljaren är oförarglig men extremt lättglömd och meningslös film som endast lär gynna sina få fans. Nu kan vi bara hålla tummarna att Besson återgår till att göra kultfilmer som "Nikita" och "Leon" och överlåter specialeffekter för ungarna till Disney och Hollywood.