Äpplet och masken 2009
Synopsis
De andra äpplena blir bestörta och stackars Torben skakas ner från äppelträdet. Nere på jorden väntar kompisen Newton som visserligen också är ett ä̈pple, men liknar mest ett päron. Torben vill bli av med masken, som heter Silvia men hon har inga planer på att ge sig iväg. Det blir ett halsbrytande äventyr och på vägen träffar de det sjungande körsbäret Bo, de mässande Potatisarna, den märkliga Maskdoktorn och många fler.
Info
Söt fruktstund
Huvudpersonen Torben, med röst av Fares Fares, är ett knallrött äpple vars högsta dröm är att bli utställningsäpple. Han låter ingenting komma i vägen för att drömmen ska gå i uppfyllelse, vilket innebär att han blir rätt elak och mobbar ut andra fula äpplen. I hemlighet är han dock kompis med Newton (Claes Malmberg), som är ett grönt äpple som dessutom ser ut som ett päron - absolut förbjudet i utställningsvärlden. Självklart straffas Torben snabbt för sina elakheter när masken Silvia (Pia Johansson) bygger bo i hans kropp. Torben blir brutalt nedskakad från sitt träd och får ge sig ut på äventyr i en ny värld där han bland annat träffar det sjungande körsbäret Bo (Svante Thuresson), ett gäng galna potatisar, en ond maskdoktor och en aggressiv aubergine.
"Äpplet och masken" ställer livsfrågor som skulle kunna finnas med i vilken film som helst. Hur vet man vem är? Vad är viktigt i livet? Varför måste man bli något stort? Torbens äventyrsresa blir förstås en jakt på svar på dessa frågor och biopubliken bjuds på både humor och charm på vägen. Det är trivsamt och småroligt emellanåt, men några överraskningar ska man inte förvänta sig.
De svenska rösterna är ovanligt bra och särskilt Pia Johansson fungerar utmärkt som den tuffa masken Silvia. I sina bästa stunder påminner hon om Doris i "Hitta Nemo", möjligtvis något mindre förvirrad. Även Claes Malmberg som den slöa Newton, Fares Fares som den oroliga Torben och Svante Thuresson som körsbäret, som måste sjunga fram alla meningar, gör ett bra jobb.
Filmen är fint tecknad och trädgårdsmiljön lyckas pendla mellan att vara oerhört vacker till att bli skräckinjagande, allt beroende på vad Torben och hans vänner råkar ut för.
Ett problem med "Äpplet och masken" förutom dess brist på originalitet, är att den blir för skrikig ibland. Maskdoktorn har problem med oljud och det har uppenbarligen jag också. Hur det är med biosugna barn vet jag inte.
Förstås lär filmen oss att det är ok att vara precis som man vill. Om man vill ge sig ut på äventyr till andra sidan jorden är det helt okej, men om man vill ha trygghet och rötter fungerar det minst lika bra. Men det är klart, om man går på bio med ett barn är det kanske just det man vill att de ska lära sig, även om det knappast överraskar eller får någon att vrida sig av skratt.
