"Det är bara att köra!"

29 Januari 2012 | 21:01

Robert Lillhonga: "Det är bara att köra!"

#GIFF 2012 Kan man spela in en långfilm för 100.000 kronor, på en endaste helg? Det många skulle anse vara ren galenskap gjorde Robert Lillhonga till verklighet. Hans andra spelfilm, "Villa Thalassa - helgen v. 48", är beviset - och nu kan du göra uppföljaren.

När vi talades vid på filmfestivalen i Göteborg för fem år sedan, hade Robert Lillhonga precis släppt debutfilmen "Hata Göteborg". Den retsamma titeln till trots var publiksuccén ett faktum. Den möttes av goda recensioner och han kallades (av undertecknad, om inte fler) för en av de mest spännande filmskaparna i Sverige.

Sen hände det inte så mycket mer. Åren gick, och trots en ny färdig filmidé hade Robert stora problem med att få ihop pengarna.

- Allt har varit så independent, och det har varit fint på ett sätt, men nu ville jag göra en riktig film. Där alla får lön. Men en genomsnittlig svensk film kostar 18 miljoner. Fem miljoner anses vara jättelåg budget. Då kan det precis gå ihop. Det gör att många filmare går runt med sån ångest, "ska jag få pengar?". Men att skapa ska ju vara roligt, jag kände att det måste finnas något sätt att få bort den ångesten. Samtidigt ska det inte vara som med "Hata Göteborg", där folk jobbade gratis i åtta veckor. Så blev det här tre dygn. Sen har jag länge velat hitta på några regler, jag gillar ju dogma-manifestet. Jag kunde inte sno det rakt av, och jag kan inte sticka under stol med att Weekendfilm är inspirerad av det, men ändå något nytt. Men nu är jag så glad att det blev en film. Jag begär inte att folk ska älska filmen men jag hoppas att de gillar grejen. Att jag har gjort den.

30 dagar för klippning och efterarbete får också anses vara rätt extremt?

- Ja, verkligen. Och ljudmixningen och allt, två killar i London har gjort den och de ska ha en jättestor eloge. De fick fem dagar på sig och jobbade dygnet runt. Nu kanske någon replik ligger fel, men det är minimalt.

Får du gå tillbaka och pilla med detaljer igen, om filmen får vidare distribution? Är det ok för manifestet?

- Vi skrev att om den skulle upp på bio, så får man tio dagar till på sig att ändra ljud och färg. Inget annat. De reglerna är till för att hållas, men samtidigt är de till för att brytas. Det gäller att skapa frihet. Om vi själva i teamet tycker att det blir jättemycket bättre om vi tar bort den scenen... Samtidigt säger några av oss: "inte göra om det!" Jag ville filma en inklippsbild, en annan vinkel på ett brev, så sa de: "Va! Här har vi ju sagt tre dygn, så ska du fuska! Karman i projektet kommer att förstöras." Så nä, vi ska nog inte göra det.

Filmen blev klar för en knapp vecka sen och visades nu för publik för första gången. Känner du att du fick de reaktioner som du hade förväntat dig? Skrattade folk på rätt ställen?

- Det skrattades en del, och jag är kanske lite ha-galen men jag förväntade mig lite mer skratt. Det kanske var nervositeten, det var många som var med i filmen som satt där. Jag tycker själv att det är en humor som jag gillar, lite smartare "The Office"-humor. Men vissa av karaktärerna vill man se om, de som gillar den kommer att vilja se den många gånger. Vissa oneliners vill man höra igen.

Har du själv någon favoritscen eller -karaktär?

- Det är nog filmregissören från Malmö. Han är fantastiskt bra. Men jag gillar alla egentligen, det är just att jag har haft kärlek till karaktärerna som gör att det har blivit en film.

Är det samma film som du har burit på nu i fyra år?

- Min känsla, när jag såg den första gången, var att det var precis det jag ville berätta. Jag är jättenöjd.

Nu tog det ett tag för dig att bestämma dig för att bara köra. Men hur lång eller kort blir processen annars, med manusarbete och alla förberedelser, när man ska göra en långfilm på en helg?

- Det är det fina här att alla filminspelningar är unika. Det är jättebra att jag hade den här kraften från början, att jag hållt på i fyra år. Då blev det seriöst. Men jag tror att man kan också göra en intressant film utan att förbereda, bara köra. Men jag är mest riktad mot de som har fastnat. "Men jag har ju idéer, jag har ju skådisar, jag har ju folk som filmar..." Nu gör du det. Och om det här blev då pass bra som det blev, nu när vi vet alla fallgroparna kan vi höja nivån rejält! Om vi gjorde en till i sommar. Nu ska jag inte göra en film igen, det första jag gör, men många i teamet är taggade på det. Och skulle det vara så att folk gillar filmen, är det inte omöjligt att man kan få en budget på typ 500.000. Det är jäkligt billigt men då har ju alla lön. Men det ska inte bli någon vinst, det är andemeningen.

Hälften av vinsten ska gå till välgörenhet har du sagt, och hälften till nya weekendfilmer?

- Om det blir en grej, är det ju skitbra. Dels för att ge pengar, dels för att ge råd. Weekendfilm nummer ett blev "Villa Thalassa", sen får vi se vilken som blir tvåa. Jag hade tyckt det var jättekul. Så kan vi ha weekendfilms-festivaler! "Är du långfilmare? Nä, jag är weekendfilmare." Det är bara att göra det! Men jag vill inte sitta och bestämma, utan alla ska få göra en weekendfilm. Det är grejen.

Du har tolv minuter med eftertexter, vilket måste vara något slags rekord. Och man märker att många av dina skådisar också var scenografer, klippare...

- Precis, jättemånga är inte alls skådisar. Om man ser en som reklamaren Kaj, Fredrik Dolk, han var super att jobba med men han är ju ett proffs. Men hans spelstil skiljer sig rejält från de andra. Så ser man vaktmästaren som ju är vaktmästare, det blir genuint. En Dramaten-skådis, det hade inte passat i min typ av film. Olika genrer har sin grej. Min manusförfattare säger att man ska inte kopiera, man ska inte ha förebilder utan man ska hitta sin grej. Det är ju helt rätt. Men jag är jätteinspirerad av David Lynch. Inte för att det är i närheten av hans mästerverk, men jag tyckte ändå det blev lite av en skånsk David Lynch. Lite udda personligheter, och lite konstigt.

Kul att du nämnde att två av killarna som spelar rockbandet i filmen är från The Ark respektive Infinite Mass. Utan någon vidare musikkoll hade jag trott att de också bara var glada amatörer...

- Haha, ja. Jejo Perkovic och Jepson, de är ju rock'n'roll i sig själva. Sen var det jättejobbigt att ge dem manuset, där det står att "rocken är död". Men det är det fina här: vem har rätt och fel? Det är skönt att man kan skapa sina egna åsikter och hitta sina favoriter. Någon kommer tycka att Gonzales är en jävla idiot, medan någon annan säger att "fan, han har ju koll på läget."

Vad vill du säga om de som håller på med kultur? Det kändes som att filmen nästan drev med dem.

- Vi funderade på att göra en sång som heter "Jag finns, jag finns, jag finns". Det är något med "Idol" och alla dessa tävlingar, jag är allergisk mot det. Samtidigt som min flickvän tycker "Idol" är jättefint och jag pretentiös. Det här med att synas till varje pris, och dessutom sjunga andras låtar... Vad är det som händer? Sen kan man också se det som en härlig show, och att de hyllar någon annans låt. Det är det jag gillar, att man kan se det ur tusen olika synvinklar. Jag gillar när regissören i filmen ställer frågan: "Vad är kultur? Varför skapar ni?" Då kan man fundera och kanske komma fram till, "ja, jag vill synas, jag behöver bekräftelse". Då kan jag uppskatta att man är ärlig iallafall. Men att en del ska krångla till det och låtsas vara så svåra hit och dit...

Hur upplever du den svenska filmbranschen?

- Det finns en väldig välvilja och mycket gött. Men också det här felet att goda, jättetrevliga människor plötsligt blir konkurrenter, det blir vassa armbågar för alla ska åt samma peng. Det blir en hemsk stämning, därför är jag så nöjd med det här projektet. Man har bestämt sig att en film ska göras på ett visst sätt och kosta si och så mycket, men jag säger att nej, det behöver inte alls kosta så mycket.

Vad är ditt tips här och nu till strävande filmare?

- Försök inte att kopiera andra. Inspirerar och sno, visst, men försök att hitta din egen grej och gör det annorlunda. Då får du lite förtur direkt. Då blir det intressant.

Hur ser dina planer ut framöver för "Villa Thalassa"?

- Der vore jättekul om den gick upp på bio, helt sjukt. Men samtidigt är andemeningen just att inte bli girig, utan att göra en jättebra film som jag själv gillar, och resten är bonus. Jag kommer inte bli knäckt om den inte går upp på bio. Eventuellt startar vi ett eget litet distributionsbolag och åker runt med filmen, så kan man både föreläsa och visa filmen. Sen ska den ut på nätet.

Du har också sagt att du känner dig färdig som regissör.

- Just att man inte har det på visitkortet, att jag är filmare. Jag har gått och pratat i fyra år om att jag har en film på gång, fast det gått åt helvete. Folk fler att man bara snackar. Man ska inte identifiera sig till hundra procent med det man gör, utan vara beredd på att ta andra jobb. De flesta slår ju inte igenom. Och om man så går och vinner "Idol", blir man lycklig av det? Nu känner jag mig balanserad och grundad, då är det jättekul om något går bra.

Utvalda (höjd)punkter ur Weekendfilm-manifestet:

Filmen skall spelas in på en weekend. Allt skall spelas in mellan en fredag och en söndag. Den skall även utspelas under denna tid. Manipulation med datum skall inte förekomma.
 
Filmen skall på ett kritiskt sätt fånga upp något av den tidsanda som råder.
 
Filmen skall innehålla tre kännetecken:

1. Någon får en inbjudan i ett gult kuvert.
2. Det ska finnas med en pyramid.
3. Repliken "Vem är det som är psykfall egentligen?" ska finnas med i filmen.
 
När hinder uppenbaras, se det inte som ett problem utan som en möjlighet. Våga improvisera och följa det som händer. Du har inte tid att stanna upp och få allt precis som du planerat. Filmen får sitt eget liv om du vågar släppa taget.

Läs mer på Weekendfilm.se.