MZ möter Chadwick Boseman

EXKLUSIVT
3 Maj 2015 | 19:00

MovieZine möter Chadwick Boseman

"Jag ville först inte ha rollen. Det är James Brown, ingen borde göra det."

Chadwick Boseman har synts på film och i tv i tio år. Chansen är god att du sett honom i huvudrollen i dramat ”42” eller i serien ”Persons Unknown”. Nästa år kommer det stora genombrottet, då hans Black Panther dyker upp i Marvels filmuniversum - en roll han givetvis inte får säga ett ord om, när MovieZine möter honom. Däremot pratar han mer än gärna om hur det var att spela musiklegenden James Brown i DVD-aktuella ”Get On Up”. En roll som han tvekade länge inför.

Hur förberedde du dig för alla James Brown-moves?

- Tja, de behövde verkligen övertyga mig för att det var rätta saken för mig att göra. Även då behövde jag prata igenom saken med vänner. Dansen stod för 60 procent av vad jag var orolig för. Jag är ingen dålig dansare, jag är förmodligen ganska bra. Men jag är inget proffs. Det oroade mig. Vi hade en underbar koreograf och coach, Aakomon Jones, A.J. Han har jobbat med Prince, han har koreograferat Usher och Madonna. Han pushade mig dagligen. Vi repeterade i fem timmar, sen gick jag hem och dansade ännu mer eftersom A.J. aldrig var nöjd. 

Hur lång tid tog det?

- Jag fick rollen i slutet av augusti 2013, vi började repa i september. I november filmade vi. Men jag var inte klar, jag var tvungen att fortsätta öva efter 12-15 timmars inspelning. Men jag är glad att jag gjorde det! Utan tvekan. Efter några veckor blev det som en sak där man vet att man kan misslyckas, men man vet ändå att man har blivit en bättre människa och artist. 

Vem sjunger i filmen?

- Det är James Brown som sjunger, för det mesta. Hade du varit där på inspelningen, som en statist i publiken, så hade du hört mig sjunga. Hela tiden. Faktiskt så kunde jag och bandet spela låtarna utan playback mellan tagningarna. Men i filmen tror jag att du hör min röst endast i en av versionerna av "Please". Liveversionen är helt min röst, inspelningen är James Brown. Så det är en blandning, men generellt är det James Brown ni hör.

Stannade du kvar i karaktären även under lunchrasten? Var det viktigt för dig?

- Med den här rollen, ja. Generellt sätt skulle jag säga att det är farligt att stanna kvar i karaktären som man spelar. Men här var det nödvändigt, eftersom han är en sådan karaktär. Se bara på hur han rör sig. Det finns en rytm i allt han gör. Han har levt med denna rytm och dansat med denna rytm hela sitt liv. Sedan han var barn har han dansat, lärt sig danser och skapat egna. Det fanns aldrig en tid där jag kände att jag hade tid att lämna karaktären, för jag skulle behöva tid för att hinna ikapp honom igen. 



Efteråt då, var det svårt att skaka av sig honom när filmen var slut. Eller har du fortfarande lite av honom i dig?

- Jag fick genomgå en exorcism efteråt (skratt). Det är seriöst. Det var inga krucifix inblandade, men jag fick rensa ut honom ur mig. Jag spenderade en del tid i total tystnad, utan musik. För när jag satte på musik så ville jag höra James Brown. Det tog en månad att komma över det. Och även när vi filmade hade jag personliga saker som kom upp. Räkningar, skatter, familjeangelägenheter, diskussioner om andra jobb. Jag kunde ju inte ha sådana samtal som James Brown, för vem vet, jag hade kunnat avskeda någon. Jodå, jag var i en diskussion över lunch och insåg plötsligt att jag var på väg att säga något väldigt onödigt.

För han hade ett stort ego.

- Jo, haha. Så efteråt var det en process att se till att jag gjorde saker på rätt sätt. 

Vad lärde du dig om James Brown som du inte visste innan? Finns det något i hans personlighet som du kan använda i ditt egna arbete?

- Det finns vissa saker som man aldrig vill släppa ifrån sig. En del subtila saker som man vill behålla, det tror jag finns hos varje karaktär. Det jag hade sett av honom var i rubrikerna, han levde bortom kontroll, som om han flydde från polisen. Han kunde knarka, men jag hade fått uppfattningen om att han ständigt var drogad, för det var vad man hade berättat för mig. Vad jag lärde mig att för större delen av sitt liv var han inte sån. Han hade kontroll, han tog inte droger. Och han hade förmågan att manipulera och kontrollera sin omgivning på ett sätt många inte kan. Han kunde definiera sig själv på ett nästan magiskt sätt. Han hade en känsla för det som andra bara hittar i självhjälpsböcker. Jag lärde mig också att han hade ett sinne, även som yngre, en slags mytisk tanke om sig själv. Man läser historier om musiker vid ett vägskäl, som vet att de är ämnade för någonting stort. Han kände det på sig redan som en ung pojke. Han såg till att det blev verklighet. Vare sig man pratar med hans familj eller bandmedlemmar så berättar de samma sak. Att han hade full kontroll, vilket också hade en negativ sida - att han var ett kontrollfreak. Och så den här mytiska sidan, med James Brown som en legend. 

Vad var svårast för dig att gestalta - det musikaliska geniet, eller kontrollfreaket?

- Kontrollfreaket. Jag lade ner mycket fysiskt arbete på musikbiten, och det hjälpte mig att genuint få en känsla för vem han var och vad han ville åstadkomma. Jag kunde komma in på repetitionerna och jag visste om något inte kändes rätt. Det är inte sådan jag är, så jag behövde hitta det inom mig. Det är så mycket svårare att göra dag för dag. Man spelar ofta roller som man passar för. Till skillnad från att behöva förvandlas till någon som är helt olik dig.

Hur reagerade du när du fick reda på att du skulle spela James Brown?

- Jag reagerade inte för jag ville inte ha rollen (skratt). Jag hade sagt nej i flera månader. Jag fick manuset av min manager, och det dröjde åtminstone två månader innan jag läste det. Min manager uppmuntrade mig, men jag svarade att jag inte var intresserad. Enligt mig fanns det ingen anledning för mig att spela rollen. För att det är för svårt! Det är James Brown. Ingen borde göra det. Sen pratade jag med Take (?), som ville se mig provspela. Min manager övertalade mig till ett möte. Tay är fantastisk. Han såg något i mig som jag inte visste var där.

Vem var James Brown för dig innan?

- James Brown var en ikon. Jag visste att han kom före Michael Jackson och Prince, Usher och Chris Brown, Justin Timberlake och Tina Turner. Det visste jag. Jag visste att hiphop inte skulle låta likadant utan James Brown. Men han som person? Jag hade verkligen inte en ärlig aning om vem han var.



Känner du dig mer självsäker nu inför framtida roller? Nu när du har gjort det nästan omöjliga.

- Jag är tacksam. Jag är verkligen tacksam för att jag fick den här möjligheten. Kan jag spela vem som helst? Jag tror inte att någon skådespelare kan det. Men jag vill definitivt ha en ny utmaning. Kanske inte det nästa jag gör, men jag vill ha en till utmaning som den här. 

Hade du en favoritperuk?

- Min favorit var den från Vietnam. Den första ni ser i filmen. Jag går igenom många under filmens gång.

Mick Jagger är en av filmens producenter. Vad bidrog han med?

- Stor expertis, som en annan stor musikikon och legend. Bara att ha honom där och kunna prata med honom personligen, vi träffades några gånger och lyssnade på gamla inspelningar med James Brown, och försökte välja vilken version vi skulle köra på i filmen. En del valde regissören, en del valde vi utifrån vad som passade just den här scenen. En livespelning skiljer sig ju från kväll till kväll. Han kunde peka ut saker i musiken som vi skulle lyssna efter. Det var till extrem hjälp.

Kunde han berätta nya saker om James Brown för dig?

- Han har sina historier om James Brown, men dem berättar jag inte för er. Haha!

Har du kvar några dansmoves i bakfickan för att plocka fram på fest?

- Som ett partytrick? Visst. Man kan inte göra det för ofta, då hamnar det bara på Youtube. Man får plocka fram små bitar då och då.

Vad har du för roller i framtiden?

- Jag är klar med "Gods of Egypt" som vi filmade i Australien. Alex Proyas regisserar, Gerard Butler och Geoffrey Rush är med i den. Det andra kan jag inte riktigt prata om…

Några andra historiska karaktärer som du vill spela?

- Jag tror inte det (skratt).

Vad gillar du själv för filmer?

- När jag ser film gillar jag 70-talsfilmer. Med antihjältar. De gör inte sådana nuförtiden. När jag flyger får man välja film och då brukar jag gå efter klassiker.

"Get On Up" släpps på DVD och digitalt 4 maj.