MZ möter Daniel Radcliffe

EXKLUSIVT
15 Augusti 2014 | 17:00

MovieZine möter Daniel Radcliffe

"Det är tragiskt, men jag tror att de troligen om 10 år eller så börjar göra remakes på Harry Potter-filmerna. Jag hoppas de låter bli."

Daniel Radcliffe möter mig i en PR-byrås lokaler i London, och jag får erkänna mig lite starstruck. Det här är ändå killen vars karriär jag följt genom hela 2000-talet, det gäller nog för övrigt oss alla som fastnade för Harry Potters filmiska äventyr. Samtidigt är det en väldigt jordnära 24-åring som sätter sig ner framför mig, i sliten kofta och med ett stort leende. Vi är här för att prata om hans nya film, den romantiska komedin "What If", men hinner också avverka en hel del minnen av den där trollkarlen, och Radcliffes ambitiösa framtidsplaner.

Du har hunnit med flera intressanta rollval i annorlunda och utmanande filmer, inte minst "Kill Your Darlings". Hur platsar en romantisk komedi in i det?

- Jag har ju aldrig gjort en romantisk komedi tidigare. Men jag älskar komedier och de utgör troligen 70 procent av allt jag tittar på. Så det var väldigt, väldigt spännande att också kunna visa upp den sidan av mig. Det är också första gången jag får spela en modern karaktär i nutid - Harry Potter var visserligen modern, men han levde i en egen speciell värld. Det var befriande att kunna slappna av och på ett sätt vara mig själv, där mycket av min egna personlighet lyser igenom.

Vad drog dig till det här manuset?

- Det är väldigt roligt, och det är viktigt i en komedi. Det finns ofta en risk när man gör en komedi på 90 minuter, du har karaktärer som är kvicka och roliga men filmerna saknar själ. Jag tror att vår film har mycket hjärta. Vi får folk att skratta men förhoppningsvis kan vi beröra dem också. Ja, det är en romantisk komedi men den känns också äkta. Vanligtvis går allt lite för enkelt i sådana filmer. Vår film väjer inte för livets komplexiteter och gråzoner. Min karaktär, Wallace, blir kär i Chantry som har en pojkvän. I en annan romantisk komedi skulle pojkvännen vara en jobbig typ som publiken hatar, men i vår film är han faktiskt en trevlig kille. Han gillar inte mig, men annars är han toppen, och det gör hennes dilemma så mycket svårare, och mycket mer verklighetstroget.

Vad har Wallace fått för drag av dig?

- Mitt sinne för humor är definitivt likt hans. Vi hade ett fantastiskt manus till att börja med men vi fick ändå improvisera fram en hel del. Det var väldigt kul och lät oss släppa fram mycket av vår egna tajming och humor. I början av filmen så rättar han någons uttal, såna där saker gör jag också. Jag kan vara så störande, haha. Men jag är också mer direkt än vad Wallace är. Om något stör mig så måste jag ta itu med det direkt och inte låta det gnaga på mig i månader.


Med Zoe Kazan i bioaktuella romantiska komedin "What If".

Det är en ny genre för dig. Du håller väl inte på att bli näste Hugh Grant?

- Hehe, inget ont om Hugh Grant men jag vill verkligen inte jämföras så. Hugh Grant har gjort några jättebra filmer men han har också fastnat i ett fack där han spelar romantiska huvudroller, och aldrig riktigt kommit ur det. Om man gör för många snarlika filmer så får man till slut bara såna roller. Jag vill ha en så bred karriär som möjligt. Då gäller det att ta rätt steg från första början och visa folk vad man är kapabel till. 

Och det har du gjort väldigt bra. Men har du blivit erbjuden andra roller som liknar "Harry Potter"-filmerna?

- Det har kommit upp en del actiondrivna filmer. De var kanske inte dåliga, men inte så intressanta. Som skådespelare är det en styrka att veta vilka roller man är fel för, precis som vilka roller man passar för. Jag kan lätt läsa ett manus och se om det inte är något för mig. Det har också kommit upp en del fantasy, men det kommer att dröja länge innan jag dyker in i en sådan värld igen. Det skulle krävas ett riktigt bra manus. 

Du har haft en ovanlig barndom. Hur tror du att ditt liv hade sett ut om en viss trollkarl inte dök upp?

- Tja… Jag vet inte, ärligt talat. Jag hade förmodligen gått kvar i skolan, hatat skolan… Jag hade troligen hamnat bakom kameran istället, kanske jobba inom produktionen på något sätt. Båda mina föräldrar jobbade med film, så de hade säkert skaffat mig en praktikplats eller så. Jag hade troligen hamnat i filmbranschen ändå, men inte som skådespelare. Jag hade spelat en del förut, som i "David Copperfield", men det var mest bara på skoj. Men så gjorde jag Potter och insåg hur mycket jag älskade det! Och att jag var bra på det. Jag har nu jobbat med barn i alla åldrar på filminspelningar, men det är inte många barn som tar sig an filmroller så som jag gjorde. Jag pratar då inte om talang utan om kärleken till det. Ingen kunde vara gladare än jag att gå upp klockan 5.30 på morgonen och jobba i tolv timmar. Så det blev en bra start för mig.

När du tänker tillbaka på dina tio år med denna galet stora filmserie, hur ser du på det idag?

- Jag är enormt stolt. Inte alltid nöjd med mina egna insatser, men jag är stolt över filmerna som helhet. Jag saknar många i gänget. Jag är som sagt stolt över det men vill gärna också gå vidare och göra andra saker. Samtidigt är jag väldigt tacksam för ju fler filmer jag gör, desto mer inser jag vilken otrolig träning och förberedelse jag fick på de inspelningarna. Jag gjorde min första film när jag var nio, så jag har filmat nu i femton år. Jag ser unga skådespelare som kommer in på en film och ställer en massa frågor. Jag vill inte låta skrytsam alls, men jag vet alla såna saker för det kommer instinktivt för mig: att hitta rätt markörer eller veta var kameran är och var ljuset sitter. Jag kan alla aspekter och jag har haft tur som fått lära mig allt det i så pass roliga sammanhang.


Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint år 2001.

Du har också jobbat med många av de stora brittiska regissörerna och skådespelarna. Vad är det bästa skådespelartipset som du har fått?

- Det bästa rådet någon har gett mig, det kom från min pappa. Och han sa till mig: "Du behöver aldrig mer stå på en filminspelning om inte du känner passionen för det. Om inte du älskar det, gör det inte." Det lever jag efter. Jag har många vänner som måste ta jobb för att de inte har råd att tacka nej. Jag kan vara petig med det jag väljer. Jag har naturligtvis fått många bra tips av regissörerna jag jobbat med, men som en övergripande princip har det varit viktigt för mig - att bara välja jobb som jag brinner för.

Vad är det för roller du letar efter nu?

- Det är svårt att säga förrän jag har hittat dem. Men jag letar efter berättelser som är spännande för folk, som man vill gå och se på bio. Personligen letar jag efter projekt som får mig att växa som skådespelare. Alla de jag ser upp till och respekterar är människor som kan se tillbaks på sina liv och säga att de aldrig har slutat lära sig nya saker. Så hoppas jag att det ska bli för mig med.

Med tanke på "The Woman in Black" och kommande "Horns" och "Victor Frankenstein", kan man anta att du är en skräckfantast?

- Tja, det är lustigt för alla de här filmerna faller löst inom skräck/fantasy-genren men de är väldigt olika. "The Woman in Black" är spänning och skräck rakt av. "Horns" är en slags hämndthriller, slasherskräck och en tragisk kärlekshistoria. Allt i ett, samtidigt är den väldigt kul på sina ställen. Det är något jag älskar med den filmen, att den inte går att placera i ett fack. Sedan har vi "Victor Frankenstein", som jag brukar beskriva som en äventyrsfilm. Man får följa dessa två killar på en resa genom vetenskap och äventyr. Den borde bli väldigt underhållande. Jag gillade att den kändes som en stor äventyrlig studiofilm, men att den också tar upp idéer som många filmer och böcker har tagit upp, många tänkvärda saker.


"The Woman in Black" har blivit en av Englands mest framgångsrika rysare.

Men du är inte med i "The Woman in Black"-uppföljaren?

- Nej, nej. Den blir utan mig. Men jag önskar dem all framgång. Jag dog ju i första filmen, och även om folk föreslår att jag skulle kunna komma tillbaka som ett spöke, så skulle det nog vara att dra det för långt.

Många fans vill såklart veta om det finns någon chans att du spelar Harry Potter igen. Kanske nu när "Fantastiska vidunder" ska bli film?

- Nej, det blir definitivt inget i "Fantastiska vidunder". Det är en prequel, tror jag, som utspelar sig i en annan tid. Just nu finns det inga sådana planer. Jag börjar bli lite för gammal också, jag kommer inte undan med att bära skolkläder igen. Om hon inte skriver något nytt så nej.

Många filmer får ju sina reboots och remakes…

- Det är tragiskt, men jag tror att de troligen om tio år eller så börjar göra remakes på de här filmerna. Jag hoppas de låter bli. Säkert helt nya skådespelare. Jag kanske får spela Dumbledore.

Tillbaks till "What If", som först hade titeln "The F Word"… Vilket är ditt favoritord på F?

- Fun? Den är bra. Jag gillar också "frivolous", det låter bra. Jag gjorde en intervju häromdagen där de gav mig 20 sekunder att nämna så många F-ord som jag kunde. Men jag älskade den titeln, det är trist att de måste byta. Amerika gillade väl inte "The F Word". Hur är det i Sverige, börjar ordet för "friend" med samma bokstav som ordet "fuck"?

Nej, det gör det inte.

- Då kan ni inte heller behålla "The F Word", för det kommer inte vara logiskt. Men det är synd, det fångar känslan i filmen och berättar vad det handlar om. Men den amerikanska censuren sa ifrån. Jo, den fick heta "The F Word" men då skulle filmen bli tillåten från 15 år. Så "What If" är nu vår underbara titel…


Under 2015 ser vi Daniel Radcliffe i skräckkomedin "Horns".

Vad gör du härnäst, är det Broadway som kallar?

- Det stämmer, jag ska snart repa för "The Cripple of Inishmaan", en pjäs som jag spelade i London förra året. Det är en riktigt mörk komedi, så det ska bli intressant att se hur den går hem i Amerika. Men de gillar den säkert, det finns många irländare där. Jag älskar att jobba i New York så det ser jag verkligen fram emot.

Vad saknar du mest med England när du jobbar utomlands?

- Troligen frågesporterna på TV. I Amerika finns det inga bra quizprogram! "Jeopardy" kan vara tufft, medan England har riktigt bra och svåra sådana. Jag saknar TV-programmen generellt. Men jag älskar Amerika. Folk kan vara snabba på att fördöma landet. Det vi cyniska engelsmän driver med oftast är amerikanernas entusiasm, men jag älskar det! Jag träffar hellre entusiastiska människor. Jag gillar den amerikanska attityden.

Dina favoritplatser i London?

- Min lägenhet, haha. National Theatre var också en viktig plats för mig när jag växte upp. Den har en konstnärlig betydelse för mig. Och på en fin dag besöker jag gärna vilken park som helst. Min favoritrestaurang är The Wolseley. Om du någonsin är i London och är sugen på eggs benedict så titta in där. Det är den bästa! Det kan vara lite dyrt men det är en helt underbar restaurang. 

Vad blir din nästa inspelning?

- Jag har just filmat klart "Victor Frankenstein" med James McAvoy, och min nästa film blir förhoppningsvis "Tokyo Vice". Den handlar om en amerikansk journalist som blir inblandad med den japanska maffian. Det är ett otroligt manus och det kan bli en galen inspelning. Jag har aldrig filmat i Japan så det ska bli intressant.

Ser du någonsin om dina gamla filmer?

- Nej, inte alls. Jag kan se om dem efter ett tag, då brukar det bli lättare att sätta fingret på vad det är man inte gillar. Det är viktigt att ge sig själv sådan feedback. Men när jag sett dem ett par gånger så aldrig mer. Jag har inte sett om "Harry Potter"-filmerna eller "The Woman in Black" eller "Kill Your Darlings". Skulle de gå på TV så skulle jag byta kanal riktigt fort.


Daniel Radcliffe om 3 nätrykten:


Har du någonsin provfilmat för rollen som Bilbo Baggins i "Hobbit"?

- Nej, absolut inte. Det var verkligen inte sant. Vem vet, jag liknar Elijah Wood lite grann så det kanske började så? Jag var på en inspelning häromdagen där en kille i teamet kom fram till mig och sa att vi jobbade ihop på "Hooligans". Jag sa att nej, det gjorde vi inte, och han blev nästan arg på mig där ett tag. Som om jag försökte låtsas att jag inte kände honom. Sen insåg han att han tänkte på Elijah Wood… så det händer ibland.

Vad säger du om Freddie Mercury-ryktet som gick?

- Jag hörde det ryktet, det var återigen inte sant. Ben Whishaw ska spela honom nu och det låter som ett fantastiskt val. Jag skulle vara helt fel för Freddie Mercury. Ibland hör man rykten och undrar var de kommer ifrån. Det sitter väl någon nyhetsredaktör och är uttråkad. 

Under Harry Potter-åren, fanns det någonsin funderingar hos någon av er att lämna filmserien och lämna över rollerna till någon annan?

- Jag tänkte på det som mest intensivt efter tredje filmen. Jag oroade mig för att bli typecastad, och undrade om det inte vore bättre att bara göra tre och låta någon annan ta över. Men så funderade jag - vad ska jag göra istället? Hur många riktigt bra roller finns det egentligen för 14-åringar? Inte så många. Så jag hade mina tvivel, men jag insåg hur mycket jag ville fortsätta. Och Emma, herregud, hon gick fram och tillbaka hela tiden fram till den sjätte eller sjunde filmen. Hon hade några tuffa beslut att ta. Men jag var bestämd efter tredje filmen att jag satsar allt.