Lynch & Williams om "Harry Potter"

16 November 2010 | 16:49

Lynch och Williams om "Harry Potter"

Skådespelarna Evanna Lynch och Mark Williams gästade Stockholm en vecka innan biopremiären av "Harry Potter och dödsrelikerna - Del 1" och MovieZine träffade dem. (foto: Calle Anderson)

Med den ödesmättade titeln "Harry Potter och dödsrelikerna" är det nu dags för världens favorittrollkarl att möta sin mörka nemesis lord Voldemort och för en decenniumlång följetång att få sitt slut. Kanske ett mer tårfyllt farväl för de inblandade i filmen än de fans som nu förväntansfullt köar utanför biograferna för en biljett till den senaste filmen. Mark Williams spelar Arthur Weasley, pappa till det stora antalet Weasley-syskon... hur många var de nu egentligen?

- Du har Ron, tvillingarna Weasley, Percy och sedan en annan unge som vi får möta... och därefter en annan son som vi inte får se... vad hette han nu?, säger Mark Williams och biter sig fundersamt i läppen.

Ja, efter tio år är det kanske inte så lätt att hålla reda på detaljerna även om det handlar om ens "egna barn". Jag träffar Mark Williams på Grand Hotel i Stockholm för att tala om den senaste Harry Potter-filmen, den sjunde och näst sista i ordningen.

- Det är väldigt spännande och otroligt tillfredställande att vi har lyckats göra det som ingen annan lyckats med, åtta filmer med samma ensemble under mer än tio år. Vissa som varit med i filmerna har ju spenderat halva sitt liv på det här. Den sista filmen var verkligen ett uthållighetstest för det var en sådan lång inspelning... jag vet faktiskt inte hur David Yates eller Daniel Radcliffe gör det (skratt).

Har det varit värt det?

- Det har varit svårt för mig som skådespelare för jag har inte en så stor roll i filmerna men det har ändå tagit upp en stor del av min tid då man inte kunnat göra något annat under året. Men även om det blir skönt att gå vidare så är jag väldigt stolt över att vara en del av det och det har definitivt varit värt det.

Det måste vara svårt att gestalta de mindre rollerna?

- Jo, men jag har ju mycket erfarenhet av olika sorters roller. Det är inte som Daniel och Rupert som i princip är sina karaktärer. Jag har spelat i allt från "101 dalmatiner" till "Stardust" och egentligen är det inte så annorlunda jämfört med det här, det är ju det jag sysslar med. Det är stora scenografier, mycket arbete, fokusering och inte minst specialeffekter som man måste föreställa sig när man spelar.

Minnena är många och likväl som en hel generation växt upp med Harry Potter på vita duken har även skådespelarna blivit som något av en familj under de år som gått. År fyllda med minnen.

- Vi har haft väldigt kul. När de var små och de var ju bara åtta år, så brukade Daniel och Rupert bli väldigt fnittriga efter lunch. De arbetade ju en hel dag. Jag minns att det under eftermiddagarna drog ut otroligt på tiden med inspelningarna. Regissören Chris Columbus brukade bli lite lätt irriterad och säga "kom igen nu grabbar" och de försökte behärska sig men exploderade snart i en massa fnissande. Det var riktigt kul.

Det har varit flera olika regissörer, hur har det påverkat ditt arbete?

- Det har varit Chris Columbus, Alfonso Cuarón och David Yates men hela tiden har vi haft samma producenter och team så det har varit väldigt sammanhängande och sedan så har vi ju såklart J.K Rowlings bok som är hela världen som filmerna baseras på. Det går inte att peta i det för mycket helt enkelt.

Har det varit begränsande att filmerna är baserade på böcker?

- Som skådespelare är det ju ditt jobb att tolka ett manus i vilket fall som helst. Idag skulle det inte funka med människor som Marlon Brando eller någon ung grabb som mumlar fram sina repliker. Artistisk frihet är en disciplin skulle jag säga, det är det du behöver. Att vara disciplinerad när det gäller att tolka karaktärer. Att lösa problem inte att skapa dem.

Finns det några scener från boken som du önskat fanns med i filmerna?

- Ja! (skratt). Väldigt själviskt men första gången man ser herr Weasley så är han i full gång med att göra sig av med troll i sin trädgård genom att zappa de med en speciell trollformel. Jag önskar att jag hade fått göra det, det hade varit underbart.

Mycket specialeffekter, finns det något riktigt?

- Ja, mycket av scenografin är äkta. Golvet i Hogwarts är ju gjord av sten och det kan man verkligen känna, säger Williams och stampar illustrativt i golvet.

- Vi flög även en hel del med linor och andra saker så mycket är på riktigt.

Men är det svårt att spela när man ska föreställa sig en massa specialeffekter?

- Det är ditt jobb, kan du inte det så är du fel ute. Man får förbereda sig genom att läsa manuset helt enkelt och lyssna på regissören. Det är viktigt att fokusera på stunden men alla har olika sätt och knep att göra det på. Mitt sätt är att kunna relatera till min karaktär i hans konstanta oro för sina barn och sin fru, så det är lätt för mig att sätta mig in i den delen av honom.

Filmerna har gått från barnfilmer till mörkare historier, hur har den utvecklingen påverkat dig?

- De har växt upp. Harry, Ron och Hermione har gått från att bli påverkade av sin omgivning till att mer påverka sin omgivning och möta de onda krafterna där ute. Från varje film hittar man dock en intressant karaktär. Nu senast spelade Rhys Ifans Lunas pappa och det var riktigt bra och väldigt kul att se honom spela. Dumbledore är ju allas favorit.

Kan du några trollformler så här på rak arm?

- Ja, många men man måste vara försiktig, säger Mark Williams med ett finurligt leende innan intervjun är över.

Evanna Lynch spelar karaktären Luna Lovegood och "Harry Potter och dödsrelikerna - Del 1" blir hennes femte Harry Potter-film.

- Jag har en vän som såg filmen och nästan grät ihjäl sig. Hon grät när den började, under filmen och även när eftertexterna började rulla.

Det är lite svårt att skilja den blonda, söta flickan som blygt sitter och pratar, från den man ser på vita duken. Inte bara ser de exakt likadana ut, förutom tandställningen, utan de är även rätt lika - skådespelerskan Evanna Lynch och hennes karaktär i Potter-filmerna, Luna Lovegood.

- Jag gillar att hon inte dömer någon, det är därför man tycker om henne samtidigt som hon har en väldigt fin syn på världen. Luna betraktas ju lite som en galning när hon till exempel ger sig ut för att jaga snorkacks som jag vill påpeka är från Sverige (skratt). Men själv försöker jag också hålla ett öppet sinne. Som henne som tror på saker när det egentligen inte finns något fog för det men inte heller något som motbevisar det, hon går sin egen väg helt enkelt. Men jag tror att jag är mer beslutsam än Luna, hon skulle inte ha gått på en audition helt själv...

På tal om det så vet jag att din mamma sa att du hade en lika stor chans som "en snöboll i helvetet" att få rollen.

- Ja (skratt), hon är faktiskt väldigt stöttande och eftersom hon visste att jag var så besatt av böckerna så ville hon inte att jag skulle ha för stora förhoppningar och därmed bli besviken. Nu har hon kanske framställts på lite fel sätt. Hon blev väldigt upprörd när hon läste i tidningen om det hon hade sagt, hon menade ju det inte på det sättet utan blev jätteglad när jag fick rollen.

Filmerna har ju varit en stor del av ditt liv, hur känns det nu när det snart är slut?

- Inspelningen tog slut ganska tvärt och helt plötsligt började alla kramas, säga adjö och "vi ses på premiären" och då vart jag väldigt ledsen. Nu när jag ser filmerna blir jag väldigt känslosam för alla människor som jag arbetat med och även för karaktärerna. Jag tycker de är fantastiska och jag är ju ett stort Harry Potter-fan.

Så vad ska du göra nu efteråt? Vill du fortsätta med skådespeleriet?

- När jag först fick rollen så hade jag en bild av skådespelare som väldigt fåfänga och jag kunde verkligen inte se det som ett riktigt jobb. Att vi skulle få så mycket betalt för det också. Men jag har lärt mig att det finns tuffa delar i det och att man måste kämpa. Jag älskar det och vill verkligen fortsätta med det, säger Evanna Lynch och fortsätter.

- Jag har njutit av min tid som Luna Lovegood, hon är en intressant karaktär, men jag skulle definitivt vilja prova lite mer utmanande roller. I den här åldern så ska man prova nya saker och inte låta sig tvingas in i situationer och saker så jag känner att jag vill prova på det ännu mer och vara öppen för nya intryck.

Men är du orolig för att hamna i ett fack som skådespelare?

- Nej det är jag inte för jag har bara gjort dessa filmer. Om jag skulle fortsätta att ta roller som Luna så skulle jag behöva oroa mig och visst, jag provspelade för Tim Burtons "Alice i Underlandet" men jag fick den inte och blev självklart besviken men i efterhand så tyckte jag att det var för likt Luna. Jag vill inte att människor ska förknippa mig med en och samma karaktär. Jag är väldigt olik Luna ändå.

Har du några speciella minnen från inspelningarna?

- Massor men det mest otroliga var när jag träffade JK Rowling som är en stor idol. Man borde inte ha för många idoler för då kan man få mindervärdeskomplex men jag har enorm respekt för henne. Hon är en väldigt positiv person som skapat en sådan fantastisk värld och har upplevt sådana svårigheter som skilsmässa, fattigdom och sin mammas bortgång. Jag älskar att hon ändå kan vara så stark, jordnära och förmedla en sådan glädje till så många fans.

Men blir du aldrig trött på Harry Potter?

- Ibland så tänker jag på att jag kanske var lite för besatt av Harry Potter när jag var yngre, lite galen, men så är det ju också en så bra historia.

Tror du att det kommer fler Harry Potter-filmer?

- Jag tvivlar på det även om jag vet att JK Rowling sagt att hon ska skriva fler böcker. Men jag tror att både för henne och för Harry Potter så räcker det, han har varit med om tillräckligt (skratt).

Några trollformler som du minns?

- O ja, jag minns alla trollformler. Jag och mina vänner har en lek där man ska skjuta trollformler på varandra. Man säger en formel åt en person som har tio sekunder på sig att säga en motformel för att kontra och den som inte hinner förlorar. Jag är väldigt bra på den.