Lär känna skådespelarna bakom barnen i "Avatar: The Way of Water"

Jamie Flatters och Bailey Bass spelar två av huvudrollerna i årets största biofilm. Men chansen är stor att du aldrig skulle känna igen dem om du mötte dem på stan. I "Avatar: The Way of Water" har de nämligen, likt de allra flesta skådisar, blivit ersatta med digitala... ja, avatarer, när de gestaltar några av de unga invånarna på planeten Pandora.

 

22-årige britten Jamie har bland annat kunnat ses i filmerna "Slaget vid Schelde" och "The School for Good and Evil". 19-åriga modellen Bailey medverkar i nya serien "Interview with the Vampire". Men rollerna som Sully-sonen Neteyam och flickan Tsireya från Metkayina-klanen lär nu ge båda en redig skjuts i karriären.

 

Båda var relativt nya som skådisar när de upptäcktes av James Cameron för över fem år sedan. Den omfattande inspelningen av "Avatar 2" och kommande "Avatar 3" började nämligen redan år 2017, så väntan på premiären har varit lång - inte bara för biopubliken. MovieZine träffade dem båda inför världspremiären i London.

 

Ta oss tillbaka till det ögonblicket då ni fick veta att ni skulle spela huvudrollerna i nya ”Avatar”-filmen. En film som folk har sett fram emot sedan ni var små.

 

Bailey Bass: Jag var sex år när första filmen kom, Jamie var nio. Jag var på ett modelljobb när jag fick rollen. Min mamma brukar följa med mig, men jag kunde först inte hitta henne i studion. Hon satt i telefon, och viskade till mig: ”Bailey, du fick det!” Jag började storböla. Tårar av lycka. Det var verkligen ett stort ögonblick.

 

Jamie Flatters: Vi hade provfilmat och fick ett datum då vi skulle få besked. Då hade vi väntat i månader. Vi hade genomgått en intensiv vecka av provfilmningar med Jim (Cameron) i Los Angeles, vilket omfattade även fridykarträning. Jag hade fått höra att jag redan var för gammal för rollen. Jag var där som ett alternativ. Så jag är väldigt tacksam att jag blev utvald.

När ni spelade era roller med hjälp av performance capture, visste ni hur ni skulle se ut i den färdiga filmen?

 

Jamie: Nej, inte alls. Det var nog först i slutet av den tvååriga inspelningen som jag fick se hur jag förmodligen skulle se ut.

 

Bailey: Jag visste hur Tsireya skulle se ut, för vi fick se mockups i förväg med våra egna ansiktsdrag i dem. Så jag visste hur hennes hudfärg skulle bli och hur håret skulle se ut - jag var besatt för att jag också har lockigt hår och älskar när det får representeras på film. Jim är noga med varje detalj. Men jag fick inte se hennes ansikte, mitt ansikte som Tsireya alltså, förrän de gjorde 3D-modeller av alla våra ansikten.

 

Hur hjälpsamma var originalskådespelarna för att guida er genom performance capture-processen?

 

Bailey: Väldigt hjälpsamma. Utan Zoe i "Avatar" skulle vi inte ha Na'vi så som de ser ut idag. Hon påverkade enormt hur de rör sig och hur de låter. Tack vare det, att se henne så engagerad... Jag älskar att se Zoe spela Neytiri. Det är så mäktigt, bara rörelserna i sig... Sen var de enormt vänliga. Vi var så unga och de är proffs, så de tog oss under sina vingar. Det var en lekstuga för oss alla.

Och du spelar Kate Winslets dotter! Hur var det att jobba med en Oscarsvinnare?

 

Bailey: Vi var mitt i repetitioner när Jim kom in i rummet och sa: "Vi är 99,9 procent säkra på att Ronal kommer spelas av Kate Winslet. Och jag är usel på namn. Jag fick titta på min telefon, i smyg under bordet, och kolla upp hennes namn. "Jamie! Det är Kate Winslet från Titanic!" Och han bara: "Jag vet, raring..."

 

- Det var fenomenalt. Och hon är så beskyddande. Hon sa till alla våra föräldrar att de kunde ringa henne om något hände. Hon ville se till att vi alltid behandlades lika, för det är lätt hänt i filmbranschen att ju längre ned på rollistan man står, desto sämre kan man bli bemött. Men de brydde sig inte om sånt.

 

Jamie, du fick Sam Worthington och Zoe Saldaña som dina föräldrar. Hur skapade ni familjebanden?

 

Jamie: Vi hade ungefär tre månader av förberedelser innan vi satte igång med inspelningen. Det inkluderade en veckas resa till Hawaii. Vi spenderade tre dagar i skogen precis som familjen Sully. Vi fick springa runt och leka, precis som man gjorde som barn. Det var galet.

 

- Jims arbetssätt handlar om att kreativitet föds ur kaos. Vi kunde slänga ur oss idéer som inte direkt behöver betyda något, men vi kunde testa saker och prova oss fram. Jag gillade det.

 

Hur var James Cameron på inspelningen?
 
Bailey: Han var otrolig. Jag ser honom som en skådespelarnas regissör. Det älskar jag. Vi är inte bara hans verktyg för att skapa en större vision, men vi är också människor.

 

- När vi spelar in en emotionell scen är han medveten om att det är en skör linje mellan skådespelaren och karaktären. Om jag blir pushad för hårt kommer Tsireyas upplevelser att påverka mig i mitt personliga liv. Han var medveten om det. Om vi gjorde en känslosam scen förändrades tonläget i hans röst. Han bryr sig verkligen om oss. Men inte bara det. Han bryr sig om hela teamet. De bästa cheferna vet vad alla anställda gör. Och han förstår det och respekterar alla. Det är vad man vill ha ut av en ledare.

 

 

 

Jamie: Ibland. Men vi lärde oss jobba med det. Jag tror att alla vi som spelar barnen upplevde att det krävs djärvhet för att veta hur man spelar en karaktär. Ibland får man slåss för sin vision, och för hur man ser karaktären. Det ger i sin tur karaktären mera liv.

 

Bailey: Jag tycker inte att vi behövde bråka, för han är enormt samarbetsvillig.

 

Jamie: Definitivt. Men han är öppen för diskussioner, och accepterar dem.

 

Vad imponerade er mest med honom?
 
Jamie: Hans jakt på att skapa något enastående. Filmens skala är otrolig, inspelningsplatsen är så uppslukande och liknar inget annat, och det syns även på vita duken. Att få leva med dessa karaktärer i två år eller fler... Han kan fånga upp varje detalj även i stora scener, ett löv eller en utandning som han inte gillar, och det var vackert att se.

 

 

 

Bailey: Det viktigaste i mina förberedelser var dialekten och rörelserna. Varje gång jag tar mig an en karaktär vill jag förstå hur de talar och hur de rör sig. Och vad de har på sig, men här spelade vi i en performance capture-dräkt vilket var en gåva i sig, så att inte kläderna blev deras identitet. Istället handlar det om hur de behandlar alla. Dialekten och rörelserna hjälpte oss enormt. Tsireya är med i en helt ny klan, och vi fick arbeta fram hur de skulle röra sig. Och hur agerar man under vatten? Vi var alla inne på helt nytt territorium. Det var en lekstuga, som sagt, och aldrig någon press.

James Cameron har sagt att han planerar 4-5 filmer, eller kanske 6-7. Hur mycket vet ni om hans vision för framtiden? Och är ni redo att spela era rollfigurer i 20 år?

 

Bailey: Det skulle jag gärna göra. Det finns något väldigt speciellt med dessa filmer, och det förstod jag inte helt förrän jag såg "Avatar: The Way of Water" häromdagen. Det fick jag inte uppleva när den första kom eftersom jag var så ung. När du ser den filmen på bio är det som att något förändras i din hjärna. Det som Jim har skapat är otroligt. Och vi får fortsätta utforska Pandoras värld och bli kära i dessa karaktärer. Jag älskar att varje karaktär har sin egna historia. Det känns som att man känner dem. De blir dina vänner.

 

Jamie: Jag tycker alla karaktärer på Pandora har en naturlig begåvning för att se skönhet, och skydda det som är vackert mer än de skyddar sig själva. Jim skickade runt boken "The Wayfinders" med ett citat som lyder: "Uppoffringen är vad som gör något heligt". Det är vad alla lever enligt i den här filmen. Det stämmer för varje karaktärs resa.

 

 

Skulle ni säga att havet eller Tulkun är filmens verkliga stjärnor?
 
Bailey: Jag måste säga att Payakan är en av mina favoritkaraktärer i filmen! Han är den Tulkun som förekommer mest i filmen. Jag har två hundar som har sina egna personligheter, och att se det här i filmen är spännande, speciellt för djurälskare.
 
Jamie: Jag tycker det är häftigt att Jim har gett sådana karaktärsdrag till ett djur. Där finns en speciell relation mellan människa och djur som känns så äkta och kärleksfullt. En av mina favoriter bland animerade filmer är "Järnjätten", om en pojke som blir förälskad i en jätte i skogen, som ingen tror på. Här är det en liknande känsla, om en pojke som blir man och en farlig varelse.

 

 

Bailey: Nej, jag tror fansen är mycket duktigare än vi (skratt).

 

Hur länge lyckades ni hålla andan under vatten?

 

Bailey: Varje scen tog i snitt fyra minuter. För att bli bra på fridykning måste man ha en känsla av lugn. Man måste vara med kroppen hela tiden, annars får man en blackout. Jamie fick en blackout men han klarade sig. Man måste vara lugn.

 

- Jag ville inte dyka, det gjorde mig väldigt rädd. En av människors största rädslor är att drunkna. Det måste man övervinna för att hitta det där lugnet så att man kan hålla andan länge. Det lyckades vi med. Alla tror att det är så svårt att agera under vatten, men för mig var det ibland lättare än att behöva prata. För man tvingas lära sig kommunicera utan ord, och det var roligt.

Jamie, berätta om din blackout.

 

Jamie: Jag kände mig som Neteyam, som ju strävar efter att vara en bra storebror och en krigare. Jag ville göra mitt bästa, och ville kunna hålla andan i 3 minuter 30 sekunder efter bara två månader, innan någon annan skådespelare hade nått dit. För det är vad Neteyam skulle göra. Vi klarade 3 minuter lätt, men de sista 30 sekunderna... Det var då jag fick min blackout. Men det gick bra. När jag vaknade till kände jag mig toppen! Det rensade hjärnan. En känsla av ren eufori. Som att koppla upp sig mot det heliga trädet, skrattar han.